ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Stackars maken... han vill vara rar och hålla min hand och pilla lite i nacken på mig osv för o vara kärleksfull... jag får rysningar och blir förbannad istället, vill inte alls att han ska ta på mig just nu. Är trött, irriterad (pms) och orkar verkligen inte med nåt mys... för mig är det när JAG vill då ska det ske... typisk ADHD grej ;) men jag tycker inte om kel och kramar när jag inte alls är på humör för det, känns otroligt obehagligt. Svårt att förklara för honom att det inte alls har med honom att göra ju, det är ju bara mig... o nu när jag är så trött och grinig så blir det inte bättre.

Ska gå o krypa till kojs nu istället så kanske jag vaknar upp lite gladare, tveksamt dock m tanke på vilken häxa jag är såhär innan mens. ALLT irriterar mig... blir sur och pratar med väääldigt hög röst och så säger han ssschhh åt mig och det gör mig ännu mer förbannad för jag ska fan inte vara tyst för att han säger det och det retar mig ännu mer det där förbaskade ljudet ssschhh usch.

Som sagt... stackars honom... han har det inte lätt med både mig och dottern som har ADHD. Och att få någon att förstå hur jobbigt närhet kan kännas ibland är inte lätt.

Måste fråga. Är det någon som märkt av att sexlusten minskat när ni ätit mediciner för er ADHD/ADD? Själv äter jag Medikinet nu, har typ helt tappat sexlusten

Vet inte säkert om det är pga medicinen eller om det är annat runtomkring mig som gör att jag tappat lusten, men vi går runt som främlingar här hemma och på sin höjd ger vi varandra en kram o puss typ jag och maken.
Det är inte så roligt då vi är relativt nygifta, i början när vi träffats hade vi mkt mer aktivt sexliv men nu har det dalat totalt och existerar typ inte alls.
Känns pinsamt att prata med läkaren eller psykologen om detta också, det är för privat helt enkelt (därav anonym status här också) men jag känner ändå att jag måste fråga nån om detta och om det kan ha med medicinerna och göra, om någon annan upplevt samma pga just medicineringen och hur ni isf löste det hela.

Sist kändes han försökte ta i mig kändes det ungefär lika upphetsande som ett gyn-besök

Vill ju inte att det ska vara på det här sättet.

Det är så mkt slitningar mellan mig och min man. Han tycker jag är för negativ, för deprimerad, jag är otålig och kan inte se här och nu utan har för mkt planer inför framtiden som jag otåligt vill förverkliga och det är frustrerande hur otålig jag är. Tycker inte om att vara såhär otålig, det har skapat mkt problem även för mig själv. Medicinen hjälper med mkt saker men den hjälper mig inte att vara mindre otålig med saker som jag vill ha.

Har försökt förklara så mkt för min man men det känns ändå som att han inte kan förstå mig och det gör mig ledsen och just nu tycker jag vi bara bråkar mest hela tiden och jag känner mig deprimerad (även mer nu pga pms).

Känner mig så ensam...

Då har du en väldigt oförstående familj.

Men gymma brukar fungera bra även mindre kolhydrater kan funka.
Sen skogspromenader, skriva eller rita hur man känner för dagen.