Firar ni jul med er partner?

Jag och min dotter åker till min mamma dagen före julaftonen och blir där ett par dagar, min sambo och hans dotter åker till sina föräldrar.
Tycker det är helt ok,  min dotter vill fira hos mormor med pepparkakshus och allt som hör till och det känns viktigast...och vi andra hinner träffas hela julhelgen ändå.

Jag vägrar att åka runt till alla på julhelgen, det har jag gjort under många år av min uppväxt....aldrig mer.
Men faktiskt, nästa jul ska vi fira tillsammans....på hemmaplan.
 

Tycker det är bra att ni åtminstone firar ihop på kvällen sen. Har en kompis som aldrig kan komma överens med sin sambo. Båda vill fira hemma hos sina föräldrar och det slutar alltid med att dom gör det också, alltså är dom inte tillsammanspå julafton. Det jobbiga är att dom nu har en dotter också som min kompis bara bestämmer ska vara med henne hos hennes föräldrar. Tycker det är taskigt mot dottern att inte få vara med pappa på julafton.

Jag och min man har alltid firat ihop, sen att det blir hos mina föräldrar har inte att göra med att jag just kräver det. Det är mer en praktiskt fråga. Hans mamma bor på Åland och båtturerna dit går inte så bra kring jul och nyår. Jag brukar inte kunna ha ledigt från jobbet så länge just kring jul och nyår så då funkar inte resandet till och från. Nu när jag är mammaledig har det inte heller blivit av men jag har faktiskt frågat min man om han vill att vi ska åka över, han brukar svara nej. I år vågar jag knappast resa iväg över jul med tanke på att jag är höggravid Viktigast för honom är att vår lilla familj är tillsammans. Vi brukar fira hos mina föräldrar och åka hem till oss mot kvällen.

Nej han firar jul hos sin familj i ett annat land och jag firar jul med mina föräldrar. Sedan återförenas vi framåt nyår. Dock kan jag tänka mig att det kanske förändras om vi skulle få barn. Hur vet jag inte för jag tror vi skulle vara väldigt envisa båda två för att få fira jul med våra föräldrar.

Vi har firat sex jular isär, men denna sjunde jul ska vi faktiskt fira ihop. Och sammanföra våra föräldrar för första gången! Vi skulle nog inte ha firat ihop om det inte vore för att jag är höggravid och ingen av oss vill åka särskilt långt bort. Plus att vi precis gift oss, så det är väl dags att svärisarna träffas

Jag ser inte riktigt grejen med att nödvändigtvis tillbringa julen med sin partner. För mig är det viktigare att jag får träffa mina krassliga gamla föräldrar och att han får träffa sina som bor 40 mil bort. Vi är ju tillsammans jämt annars. Men ja, det blir nog annorlunda nu när vi får barn.

Ja, överlag, men inte i år. Jag och sonen skall åka till Kenya med min sambo hade ingen lust att följa med. Julen är sådär-viktig för oss.

Nope, jag och min sambo firar på varsitt håll på dagen och möts hemma sen senare på kvällen :)
har faktiskt inte tänkt på att det kan vara ett dugg "konstigt"....

Gissar på att det blir annorlunda när/om vi får barn, troligen fika på dagen hos hans familj och middag med min familj :) 

Min man och jag firade inte jul tillsammans de första... elva åren av vårt förhållande. Och då snackar jag att vi inte sågs från typ den 22:e till annandagen pga avstånd och motstånd mot flängande. Så det tycker jag inte är ett dugg konstigt.

Däremot begriper jag inte alls att du kan resonera så om dina barn. Julafton är viktig för barn. Jag kan inte föreställa mig en unge som inte helst av allt vill ha båda sina föräldrar hos sig på julafton. Det finns ju t.o.m. skilda föräldrar som firar ihop bara för att kunna ge barnen detta. Men du tycker att det är viktigare att du ska få ditt firande precis som du vill ha det och fira med DIN familj än att ge dina barn förmånen att få vara med sin familj, som är deras mamma och pappa d.v.s. du och din man? Obegripligt själviskt. Å andra sidan kan jag inte heller föreställa mig en förälder som tycker att det är viktigare att få dela ut julklappar med sin mamma än med sina barn... så det kanske löser sig av sig självt

Vi firar tillsammans. På förmiddagen är vi hos sambons familj och på eftermiddagen åker vi hem till min familj.

Vi firade isär tils vi fick barn. Sen dess är det självklart att vi firar ihop.

Vi firar tillsammans. Har blivit lite mindre firanden sedan många barn flyttat ut osv så i år slår vi faktiskt ihop våra familjer och firar alla tillsammans. Ska bli jättekul!

Ja, vi firar jul tillsammans och vi firar jul hemma hos oss. De av våra släktingar som vill fira jul tillsammans med oss är välkomna till vårt hem.

Ja men det är ju just för att jag tycker att julafton ÄR viktigt för barnen som jag kunde tänka mig att hoppa över allt "rännande" på julafton, även om det innebär att jag själv kanske måste vara ifrån mina barn några timmar under dagen. Men visst, när du säger så så låter det ju faktiskt som en ganska självisk grej. Fast å andra sida, om barnen var vana med att det är så man gör, så kanske det inte är nåt de tänker på heller. Själv är jag uppväxt med att ha firat flertalet jular så att man varit halva dagen hos pappa och halva dagen hos mamma. Inte var det nåt som jag "led" av i större utsträckning, alltså att inte vara med båda föräldrarna hela dagen. Man hade ju så fullt upp ändå!
Men som sagt var, jag kan ju inte veta nu hur jag kommer att känna då Men, men, i nuläget ser jag det som sagt var inte som en omöjlighet att vi fortsätter att fira så som vi gör nu, för jag tror ärligt talat inte att det är nåt som barnen skulle tycka att är hemskt eller dåligt, om de är vana med det. Tvärtom har jag sett det som en trevlig möjlighet för barnen att kunna fira jul med alla sina kusiner, även om det blir vartannat år med de från min sida och vartannat år med hans släkt.

Och, som jag beskrev i trådstarten, så är det ju inte frågan om att vi firar flertalet dagar i sär, utan ca 6 timmar på julafton. Nog hade jag, med dagens "schema" ändå haft tid för egen julklappsutdelning med "vår" familj hemma hos oss före, och kanske t.o.m. efter, det att vi varit på julmiddag osv. på skilda håll.

För även om ena föräldern inte är med under en del av dagen, så betyder ju inte det att barnet nödvändigtvis skulle sitta och ha tråkigt hela tiden!? Men... om vi får barn, börjar fira skilt och barnen skulle önska att vi inte gör så, så naturligtvis skulle man ju anpassa sig efter de önskemålen!
Kanske det mest är så att jag i nuläget, barnlös som jag är, inte tänkt längre än de första åren, och ett spädbarn lär knappast bry sig om både mamma och pappa är med vid julbordet!

Jag och min sambo firar på varsitt håll. Jag bor 45 mil från min  familj, så jag har sagt att fram tills dess att vi får barn så kommer jag fira med min familj. När vi sedan får barn kommer vi att dela på det så att vi är hos respektive familj vartannat år. Och även pga av att jag bor just 45 mil från familjen så ser jag det som en självklarhet att fira med min familj, eftersom vi inte ses så jätteofta. 
(Dessutom vill jag inte fira jul med hans släkt.. *host*)

Min morbror och hans sambo som har varit tillsammans i säkert 13-14 år har aldrig firat jul tillsammans, utan de firar på varsitt håll (de har inga barn). 

Poängen är väl snarast att om du är emot rännande på julafton, så får du vackert anpassa dig efter dina barn och fira t.ex. vartannat år hos dina föräldrar och vartannat år hos hans. Det är liksom det som är en del av föräldraansvaret, att man får avstå egna idéer för sina barns bästa. Att DU kan tänka dig att vara från dina barn är inte poängen här, poängen är att dina barn inte ska behöva vara ifrån sina föräldrar för att de inte kan öppna sina julklappar i ett annat hus än det de är vana.

Men, det idispidis menade var ju att DU som är vuxen skulle vara utan dina föräldrar för att vara med dina barn och din partner, inte att dina barn skulle vara utan ena förälderna för att den andra prompt ska vara med sin "gamla" familj. jag insåg efter mitt inlägg att du skrivit att ni båda två hellre ville vara med era familjer än med varandra som par och jag tycker att det är märkligt och ännu märkligare att dela på barnen och föräldrarna när man inte är skilda för att de stora barnen, dvs ni, inte kan vara utan er jul so mden alltid varit. Ni kan väl åka till ena stället båda två dagen efter och alltså fira julafton varannat år hos den ena och den andra?

Vi har alltid firat jul tillsammans. Att fira jul utan varandra vore nästan lika otänkbart som att fira utan barnen