Affektkramper

Mitt barn har inte det, men jag har jobbat med barn med affektkramper. Det är som du själv skriver helt ofarligt, men ta för säkerhets skull kontakt med BVC.

Vad är det du vill ha tips och råd om?

Det barnet jag jobbade med fick kramper när hen inte fick som hen ville. Det gjorde att omgivningen hade svår att säga nej till barnet. Föräldrarna fick gå till psykolog för att bearbeta detta.

Vår son affektkrampade ganska långt upp i åldern, han kanske var 4 när det klingade av. Mina tips är

- håll dig lugn själv
- blås barnet i ansiktet eller "kasta/hissa upp" barnet i luften (du vet så där som man gör när man busar med dem ibland)

Det brukar få barnet att dra efter andan igen och bryta affektkrampen. Det är jobbigt att se, speciellt när de blir äldre tycker jag, och man ser hur de själva får panik av det som händer. Men som sagt - håll er lugna!

Jag hade det när jag var liten. Minns t.o.m ett anfall. Jag har alldeles för mig att min mamma sagt att hon brukade hissa upp mig, så vaknade jag till igen.

Jag hade också kramper när jag va liten och min mamma brukade blåsa mig i ansiktet för att jag skulle vakna till. Min nu ettårige son har också dessa kramper och nu har jag fått rådet från bvc läkaren att det enda man ska göra är att hålla om barnet så det känner sig tryggt när det vaknar. Man ska tydligen inte blåsa ansiktet osv utan bara låta anfallet gå över.

vad är affektkramp??
Är det ex när en bebis gråter så mkt som den bara kan o nästan tappar andan o blir helt "still"??

Mins nämligen att mina småsyskon fick detta när jag var liten o man inte riktigt fattade vad som hände mer än att mina föräldrar fick jättemkt panik...

Hej!!
Jag har en liten tjej på 10månader som har fått flera anfall. Nu de sista dagarna har hon fått tre per dag ( en gång svimmade hon ). Jag vet att det är ofarligt men jag tycker att det är otroligt jobbigt.
Hur ofta har ni/era bort fått det?

Vi reser runt i världen just nu och har inga möjligheter att träffa vår BVC-tant. Har pratat med henne och hon säger att om det händer ofta kan vi prata med en läkare.
Om det är ofarligt varför ska jag då prata med en läkare? Vad har läkarna sagt till er?
Är väldigt orolig.

Vår BVC-tant sa att man inte kan göra så mycket när anfallen kommer mer än att krama om dem. Jag kramar om dottern och pratar lugnt med henne. Men det är riktigt obehagligt tycker jag och vill åka hem efter varje anfall =(

Hej, vår 3 åriga dotter får affektanfall nu och då, blev livrädd första gången det hände visste ej att det finns något som affektanfall. Nu när är vi ser att det börjar barka iväg så blåser vi i örat, det avbryter anfallen, funkar jätte bra. Fick rådet av svärmor tydligen har min man och hans syskon haft affektanfall när dom var små och hon blåste alltid i örat.

Min ett-åring fick ett rejält anfall igår. Han blev jätteledsen för att jag inte kunde ta upp honom precis just då. Pappan tog honom men det dög inte så han skrek tills han blev alldeles blå-lila och svimmade. Vi hade lite svårt att få igång honom igen, andningen alltså. I vanliga fall svimmar dem ju och andningen går igång automatiskt.  Så har det i alla fall varit när den andra lillkillen fått anfall. (Min andra son har haft ca 5 anfall, han är nu 3 och anfallen kommer väldigt sällan) Nä, det var lite obehagligt.. men man får ju intala sig att det är ofarligt. Men jag undrar så.. är det verkligen ALLTID ofarligt. Att inte andas på en så lång stund kan ju inte vara nyttigt! Känns som att han borde få syrebrist? Tror jag ska ringa till BVC och fråga också... 
Men bra tips med att "kasta" upp i luften.. ska testa det nästa gång. Fler bra tips mottages tacksamt! :)

Min son hade affektkramper. Jättejobbigt såklart men det är inte farligt för barnet. Vi lät inte hans affektkramper bestämma över hur vi ville göra utan lät honom bli arg i upprörd, men vi tog honom precis innan det gick så långt att han tuppade av. Ibland lyckades vi fånga hans uppmärksamhet så att han inte hann gå så långt att han svimmade av, ibland tuppade han av helt enkelt.
Det gäller som förälder att inte bli hysterisk, att inte springa för minsta lilla osv. När han blev jätteupprörd så bar vi honom, klappade/smekte honom över ryggen o s v för att det snabbare skulle släppa. Ibland blåste vi i hans ansikte i då upplevde jag det som att han "kom av sig" o dämpade sig lite. Försök ta det lugnt, detta är inte skadligt för barnet o det är ju skönt att veta.

Hej!

Detta är den enda tråd som söker fler föräldrar som har barn som lider av affektkramper. Så nu tänkte jag sparka liv i den igen.

Min son (9mån) har fått tre st nu på ganska kort tid och vi fick konstaterat att det var affekt kramper på barnakuten då jag inte hade en aning om att det  öht fanns så när han skrek tills han blev helt blå/lila i hela huvet och på händer och fötter och sen försvann, så ringde vi 112. Trodde min son dog i mina armar. Fruktansvärd känsla!!

Men nu har jag läst på lite om det och känner mig mer trygg i det hela, samt att jag hela tiden har koll på honom så jag försöker hindra alla ev anfall.

Lite såna där avledningstips är ju kanon för även om det inte hjälper alla gånger så känns det ändå bättre att ha nåt att ta till när man väl står där. Att bara stå och titta på i upp till 2 minuter är ju förbannat svårt!
Sen så tycker jag bara att det är så suveränt om det funkar.

Jag har lyckats avleda minst ett kommande anfall genom att ta upp honom i famnen och blåst till i ansiktet på honom, då kom han tillbaka direkt.
Blåsa i örat och hissa upp, är defenitivt saker jag lägger på minnet.