BF september 2011

Jo, jag har sportlov i veckan, nice! :)

Det tror jag inte stämmer eftersom min BM har skrivit ut ett recept på vattenaktivitet till mej = att man simmar gratis på alla kommunenes badhus fram till förlossningen. 

I Skellefteå :) (Västerbotten)
Jo, det är hur bra som helst. Det bästa är att på somrarna så tjatar dottern varje dag om att åka till utebadet, men jag tycker att det blir lite dyrt att betala 100 kr för att ligga i solen och äta glass, jag åker hellre till stranden. Men nu har jag fätt veta att det även är gratis där. Så sommaren är liksom räddad :)
 

Ser att filk börjat delge sina fölossningsberättelser så här kommer min också.
En dag efter BF var vi bjudna på bröllop 20 mil hemifrån vilket vi gärna vilje åka på och det gjorde vi. Hur trevligt som helst.
Vid midnatt på festen började jag känna att något kanske var på G så vi satte oss i bilen och körde hem.
jag nämnde ingenting för maken (för då hade han inte kört särskilt säkert treor jag).
Väl hemma så gick han och la sej. Jag duschade och bytte om och packade BB-väskan (varför hade jag inte gjort det tidigare kan man ju undra).
Så när han sovit en timme så väckte jag honom (kl 03:00) och vi åkte in. (han var INTE nöjd över att bli väckt).

Väl inne så var jag öppen 3 cm, men det fanns inga lediga rum så fick vänta i ett UL-rum i en nersläckt parallekorridor :(

En timme senare fick vi ett rum och då ville jag bada och så, men de sa att det var dags för epidural (vilket jag inte ville, men de sa att jag inte skulle orak annars eftersom det var första barnet). Så den sattes mot min vilja. Det tog svinont att få och det hjälpte ingenting. (jag går inte bedöva hos tdl heller så jag tror att jag är immun eller ngt).

Men värkarna avstannade helt och de bestämde sig för att ta hål på hinnorna (vid cA 06:30).

Direkt efter det så sjönk dotterns hjärtljud till 38 och låg så i flera minuter. BM kanstade sig på magen. jag grät (min man som gått för att äta frukost kom just tillbaka och satte nästan sitt äpple som han åt på i halsen)

Ingen berättade vad som hände. De tryckte på knappen (akutlarmet) och det fullkomligen vällde in folk. De sa att nu blir det snitt men just då vände det och efter några minuter så var hjärtljuden normala igen.

Kring 11.00 så sa de att nu får du en ny epidural + värkstimulerande men jag totalvägrade och sa att nu vill jag bara köra naturligt (som jag egentligen hade velat hela tiden).
Kl 11:15 bad jag de kolla hur mkt jag öppnat mej sen för en halvtimme sedan. De tyckte jag var löjlig eftersom jag bara varit öppen 6 cm kl 10:45. Men jajjemen, nu var jag öppen 10 cm.

kl 11:33 föddes M som var 48 cm lång och vägde 3030 g.

Den här förlossningen så har jag själv tänkt bestämma över min bedövning och aldrig i livet att de får sätta ngn epidural.

(den BM som gick hem vid skiftbytet kl 7:00 kom in på vårt rum på kvällen och hon trodde inte att hon skulle få se barnet i livet. Usch, så allvarligt hade vi inte fattat att det var) 

På min mage syns det inte att jag är gravid (är i v 14 nu). Det ser bara ut som att jag gått upp lite i vikt, magen har som fått mycket mer fläsk på sig trots att jag inte gått upp ett enda kilo än (har faktiskt gått ner 2 kg sedan inskrivningen i v 8).
jag vill att den fina bäbismagen ska börja komma. NU!
Minns inte alls när det började synas när jag väntade dottern faktiskt. 

Mio är så fint. Min man är jättebestämd på att det ska bli det namnet på bäbisen. Det finns en hake bara.... han vill bara att bäbisen ska heta MIO om det blir en tjej ;)

Så där får vi nog fortsätta diskutera.

Överhuvudtaget så har vi massa tjejnamn och inte ett enda killnamn (som vi är överens om iaf) 

Den första Mio vi kom i kontakt med (för ca 10 år sedan) var en jättesöt tjej på 2 år. Så för mej kan det vara både ett tjej och killnamn. Men för maken som aldrig träffat ngn annan Mio kan absolut inte tro att även en kille kan heta så :)

Vår dotter heter förresten Maja, så man vill ju hitta ett namn som matchar mot det också.

jag har inte fått någon kallelse till UL än. Går in i v 15 på måndag. Tycker den borde komma snart så jag hinner hitta någon vikarie för mej på jobbet just den timmen. Om det behövs alltså.

För övrigt så är jag som en helt ny människa nu. Trötthet och illamående är som helt bortblåst, känner itne av fogarna längre heller.
Så jag borde vara jätteglad och njuta, men istället är jag nojjig och orolig att grav avstannat :(.
Men jag försöker slå bort de tankarna så gott det går.
 

Jag tyckte att jag kände bebben flera gånger i vecka 12.
Men sen dess har jag inte känt ngt alls. Det + att jag slutat må illa osv + att jag inte kan känna min livmoder gör ju att man oroar ihjäl sej. suck! 

Jag fattar inte heller (är i v 14). Känner den varken om jag ligger eller står oavsett hur kissnödig jag är.
men var glad att det är muskler ivägen, här är det mest bara fläsk... 

Det kan kanske vara så.

Kan den ändras,?
Har för mej att BM sa förra grav att min livmoder kändes så tydligt så tidigt sist. Jag låg högt på "magkurvan" fram till ca v 20 då planade det ut. (Bm trodde att det var tvillingar då) Sen i slutet av grav låg jag på medelkurvan.
Det tolkade jag som att min livmoder var framåtlutad, men det kanske bara är så att den ligger ovanligt högt liksom.

(nu när jag gjorde UL i v 11 sa läkaren " vi börjar med att kolla hur många det är", det sa just efter att han hittat livmoderkanten, men jag tänkte inte så mkt på det då) 

Jag kan nämligen känna en kant ca en cm över naveln, men den kanten är liksom precis mellan bilring ett och två . Så jag vet inte om det bara är det jag känner.  Men det kanske är livmodern då?