BF september 2011

suck...
fick kallelsen till RUL idag. Inte förrän den 28 april ska vi dit. Det känns verkligen som en evighet tills dess. Kommer att vara i vecka 21 då. (20+3) Det låter så väldigt sent tycker jag. Men men.. det är bara att vänta helt enkelt :) 

Ja, visst längtar man. Jag är i v 15 nu så jag trodde väl att jag skulle få en tid om ca 3 veckor... därför kändes det liksom lite extra långt bort.
En kompis var nyss på  UL och hon fick komma i v 19 (det är samma sjukhus)

Härligt att höra det lilla hjärtat slå.

Jag har ju valt att inte göra KUB-test så det kan ju inte vara därför som jag får mitt RUL så sent som i v 21.
Ska ringa och fråga imorgon varför det är så sent. 

flisan79: Kul att se outfiten, riktigt snyggt :)

själv är jag på jakt efter en vårjacka. Min är figursydd i ett stumt tyg i strl 34 så den kan jag ju bara glömma att jag kan ha nu i vår.
Hittade en jättesnygg på Vero moda, men tyvärr var den slut i min strl. Jag åker till grannstaden i morgon för en 2 dagars utbildning så jag tänkte hinna springa en vända på stan där och hoppas att jag hittar jackan där istället.

Där jag bor finns bara HM som säljer mamma-kläder, lite trist faktiskt. Men i Umeå (dit jag ska imorgon alltså) finns även PoP och en butik som heter Llilla mirakel (tror jag) så jag hoppas hitta ngt fint där.

HM har ju aldrig några storlekar.
Var till huvudstaden en kort sväng för  några veckor sedan. Och var in på varenda HM som fanns för att köpa gravjeans. men det verkar som att strl 38 är det minsta som finns öh...
har inte hittat några mindre här hemma heller. Så det blev tillslut att buda hem ett par från tradera.
Blev riktigt nöjd med dem faktiskt (de var nya och hade tom lapparna kvar)

Ser att det har pratats vikt här.
Jag har en historia med ätstörningar har verkligen mått skit i flera år. Minns knappt dotterns första 2 år för att ALLT kretsade kring mat, hetsätning, kräkningar mm :(

Jag har kämpat som ett djur för att blir frisk och har det senaste året inte ens kunnat fatta att jag varit så sjuk för det har känts så avlägset.
Därför blev jag så ledsen när jag för ca 2 veckor sedan helt plötsligt kom på mej själv med att tänka på hur jag ska slippa gå upp nu, hur jag ska kompensera vikten efter barnet är född med mera.

Det här var inget som jag tog upp på inskrivningen eftersom det verkligen känns som att det aldrig skulle kunna "drabba" mej igen. Att jag aldrig skulle  sätta mej själv eller min familj i den sitsen igen. Så jag har känt mej helt knäckt av dessa tankar och inte kunnat vara glad över grav de senaste 2 veckorna. Igår så kände jag att jag trodde att jag skulle bli galen, helt psykiskt störd känner man sig ju.
Så jag ringde till bm och sa som det var. Fick så otroligt mkt stöd och förståelse från henne. Hon sa att det var jättevanligt att såna här tankar kommer tillbaka vid graviditet. jag kommer att få samtala med en psykolog och en dietist om jag vill och vill jag så får jag komma på tätare bm-besök.

Jag är så glad att jag ringde, dels för att jag faktiskt kan få hjälp men också för att jag faktiskt gjorde ngt åt detta i tid. Min gulliga bm var jätteglad att jag ringde och berättade, kände mej nästan lite stark i min största svaghet på något vis.

Förresten fick vi flyttat vår RUL-tid till 13 april istället för 28 april. Det var en miss att de skickat ut en tid när jag kommer att vara i v 21, jag tyckte själv att det lät lite skumt att vi skulle komma så sent.

Här känns det inte av några sparkar / buffar/ fladder, men det kommer säkert senare 

Jo, det kändes jättebra, är så glad att jag ringde.
Kul att vi har UL samma dag :) Maken har äntligen gått med på att vi ska ta reda på könet så nu längtar jag nästan ännu mer.

Tack :)
Hoppas allt går bra för dej med graviditeten. 

Vad roligt med lite lyckad shopping :)
jag känner också av fogarna väldigt mycket, men jag har mest ont i vänster höft och just runtom svanskotan. Känns lite jobbigt att det redan är så pass ont, det får en ju att oroa sig lite över hur det ska blir senare i grav. 

Jag är också som stelast och ofärdigast efter jag suttit. Då vågar jag knappt lägga någon vikt på min högra höft, det känns som att benet nästan ska vika sig ( höften hoppa ur led)
men när jag väl kommit igång och blivit varm så känns det som  att jag kan gå hur många mil som helst, Fast då blir jag ju ännu stelare sen.

Inser hur dålig jag är på höger och vänster också, skrev vänster tidigare, men det är höger höft som är ond ;)