BF september 2011

Igår tog vi en sväng till Ullared. Det blev en del bra inköp. Täcke, kudde och madrass till vaggan. Två påslakanset till vagn och vagga. Ett svart med moln på och ett beige med moln på. Jättesöta och endast 69.95 kr st. Köpte också en snuttefilt och nappar som ska få följa med till BB.

Kläder köpte jag inga, är inget större fan av deras klädutbud.

Det finns verkligen mängder med saker till bebisar. Och billigt! Allt från badbalja och skötbädd till amningskuddar och  spjälskydd.

Inte vet jag, det var något som jag fick höra av de flesta när det kom till amning att bebisen kunde bli känslig för.........

Nu har jag packat BB-väskan i brist på nåt annat att göra. (Eller just det ja, jag skulle visst städa.....)
Det blev ett par ombyten till både mig och bebben, amnings-BH och necessär.

Ipad, kamera och mobil får slängas ned i sista minuten eftersom de kommer användas fram tills det är dags.
.

Den här gången ska jag strunta i alla knep för att försöka få igång förlossningen. Även om det är tungt och svullet så litar jag på att kroppen gör sitt och sätter igång när det är dags.

För tre år sedan var jag och maken på en powerwalk för att få igång det och på natten gick vattnet. Illgrönt!  Det finns ju inga bevis att dottern bajsade i fostervattnet för att jag ansträngt mig genom att powerwalka. Men det är min teori. 
Värkarna satte aldrig igång av sig självt så jag blev igångsatt och det vill jag ABSOLUT INTE denna gången. Känns onaturligt att kunna reglera värkarna genom att vrida på en ratt liksom. (Sen slutade hela alltet med ett akut kejsarsnitt)

Denna gången önskar jag att värkarna sätter igång hemma, att jag kan vara uppe och röra mig i den mån jag kan. Förra gången fick jag ligga i sängen på förlossningen i 18 timmar eftersom jag var uppkopplad till CTG, dropp och skalpelektrod på bebben.

Men men, det blir aldrig som man tänkt sig ändå, och det är ju det som är spännande!  Så jag ser fram emot den här förlossningen som tusan!

Vi har ett sånt skötbord och kommer ha det i gästrummet. Förra gången löste vid det så att vi hade en skål med vatten som jag försökte fylla på med ljummet vatten inför varje blöjbyte, i alla fall när dottern var jätteliten. Sen när hon blev större reagerade i alla fall inte hon på att det inte var ljummet.

Imorgon börjar maken jobba efter 4 veckors ledighet så jag och 3-åriga dottern blir ensamma. Men bara denna veckan för veckan efter börjar hon på dagis igen, 15 h/v.

Jag är så lättad för vår renovering är klar, det är städat och fint här hemma och jag har tom hunnit med att måla och piffa en skänk som jag köpte på loppis för ett par veckor sedan. När dottern börjar på dagis hade jag tänkt baka lite (om jag orkar) så jag har frysen full. Sen kan bebben komma!

Imorgon ska jag och min syster gå på allsvensk fotboll. Biljettsystemet slumpar ut platserna så vi fick platser NÄST HÖGST upp på arenan. Shit pommes frites! Kanske vattnet går på Borås Arena. Tror ni bebben får säsongskort på livstid då?  

Nu har maken börjat jobba så jag är ensam med dottern på 3 år denna veckan. Hon kan verkligen driva mig till vansinne, tålamodet är ju inte som vanligt direkt. Det värsta är när hon skrattar en rätt upp i ansiktet när man säger till om något.... GAH!

Vi vaknade vid 9.30 idag och åt inte frukost förrän 10. Efter frukosten gick vi upp och skulle klä på oss men vi fastnade framför Bolibompa, jag slumrade till och från och dottern låg och kikade på barnprogram. Höll på att ramla baklänges när jag såg att vi legat på sängen till 13.45!!!! Vilken bra mamma man är som aktiverar sitt barn.........

Med risk för att vara lite intim:
Jag har väldigt svullna blygdläppar. Kommer inte ihåg det sen förra graviditeten. Nån som känner igen sig?
(Försökte mig nämligen på att ansa till bikinilinjen tidigare och önskade att jag hade babianarmar!!!)

Jag är förväntansfull inför den här förlossningen men ändå lite orolig att förloppet skall bli det samma som förra gången. Dvs, värkarbete i ca 20 timmar, fullt öppen, men sen sjönk inte dottern ner ordentligt så det resulterade i akut kejsarsnitt.
Min BM sa efter detta att det är liten risk att det blir så denna gången också. Jag vill så gärna föda vaginalt, tycker det verkar så häftigt.

Beräknas som en omföderska, trots KS, eftersom jag var fullt öppen och gått igenom hela värkarbetet.

Någon mer som ska ge sig på att föda vaginalt som fick KS första/förra gången? 

När dottern föddes för tre år sedan fanns det inte på kartan att det skulle bli kejsarsnitt, trots att vi gått igenom olika förlossningsscenarion på föräldragruppen. VI tänkte nog lite "det händer inte oss". När det sen kom på tal var jag bara glad att det äntligen hände något, att dottern mådde bra och att jag slapp ha ont längre. Jag var glad att det blev kejsarsnitt i det läget jag befann mig i.

Dagen efter när en av barnmorskorna som var med tidigt, från förlossningen kom upp till BB sa hon: "jag hörde att det blev kejsarsnitt?" Sen la hon huvudet på sned och frågade: "känner du dig snuvad?"

Eh, jaha, skulle man det? började jag tänka då. Tycker det var en väldigt osmidig kommentar i det läget. Det var precis som om man SKA känna sig snuvad om man inte föder vaginalt......... Jag ältade hennes ord ganska länge.

Min man kläckte en bra idé igår som jag inte tänkt på. (Gäller er som har barn sen tidigare)

Eftersom jag packade min BB-väska häromdagen tyckte han det vore en bra idé att också packa dotterns "BB-väska", alltså väskan hon ska ha med sig till morföräldrarna/farföräldrarna när vi åker till förlossningen. Orka springa omkring och plocka ihop saker till den när det är dags......

Dagens tips!