mymy

Äldre 9 Mar 17:00

17864 svar

BF september 2011

She is Me skrev 2011-03-09 16:54:08 följande:

Varit hos läkaren nu tog lite prover men alla värden var bra, fick utskrivet citodon, och order om att vila :) så ny har jag för första gången tagit något starkare än Alvedon. Förutom smärtstillande jag fått vid sjukhusbesök i spruta. Hoppas på underverk:)

Skönt att få lite smärtlindrande. Hoppas det hjälper.

mymy

Äldre 10 Mar 08:15

#4691

Kan bara hålla med "she is me". Kasst var ordet!

mymy

Äldre 13 Mar 09:25

#4821

Mliic skrev 2011-03-12 23:38:05 följande:

Förresten!
Är det någon mer än jag som blir TOK anfådd av minsta lilla ansträngning??
( läste att Sofiafia82 tränar på gym, skulle jag aldrig orka haha)
Jag orkar ingening, + att min astma blir sjukt mycket sämre när jag väntar barn!

Ja jisses. Ibland när jag går i korridoren på jobbet så blir jag så andfådd och det är lite pinsamt när man sen ska prata med kollegor eller patienter... sen vissa dagar märks ingenting...
Vi ska inte snacka om trapporna här hemma... jisses, vissa dagar kan man bara flåsa som en flodhäst när man kommit upp, andra dagar märks ingenting mer än lite trötthet i kroppen. För något som jag också märkt av är att jag blir så trött i kroppen så lätt. Är i vecka 14+2 idag.

mymy

Äldre 18 Mar 08:46

#5087

Chasingdreams:
Visst är det härligt att få se den lilla! Jag ska på rutinultraljud den 11/4 o ser fram emot det :)

mymy

Äldre 18 Mar 11:53

#5098

givinglife skrev 2011-03-18 08:48:39 följande:

Åh vad jag längtar till RUL 30/3, speciellt när man får se andras bilder...
Jag får ett tidigt RUL för att de egentligen inte har koll på hur långt gången jag är eftersom jag inte hade mens efter missfallet. Barnmorskan räknar mig som 17 fulla veckor idag, jag räknar mig som 15+2 idag...

Idag är jag i vecka 15 och det är så spännande! :)

mymy

Äldre 18 Mar 12:00

#5099

Hade telefonsamtal med läkaren i veckan. Det gäller fostervattensprov eller inte.. Jag bestämde mig för att inte göra provet nu utan vi väntar till RUL den 11/4 och där ser man om något avvikande finns på barnet. Då får man ta beslut till fostervattensprov och den görs i så fall samma dag. Känns bra. Risken var så liten att han tyckte inde det behövdes. Fick väldigt bra kontakt med honom och jag förklarade varför jag eg ville göra fostervattensprovet...

Läkaren hade hört alla argument innan och jag behövde inte alls känna mig hemsk som önskade mig ett friskt barn. Ett argument för min del var "jag har redan fått 3 perfekta barn, hur länge ska min tur hålla i sig". Tycker ni det är hemst att man önskar sig ett friskt barn och vill göra såna tester, tycker ni det är hemskt att ens tänka tanken att ta bort barnet om det inte är friskt. OBS! Jag menar nu inte om det saknas en arm eller ett ben.

I alla fall, magen växer lite men då jag inte varit trådsmal innan så syns det inte riktigt än. har dock gått upp från 64 kg till 67-68 och jag får verkligen tänka på vad jag äter. Har gått ner 28 kg och vill ju inte ha dem tillbaka såklart. jag är 162 cm lång.
Byxorna spänner över magen och på jobbet kan jag inte knäppa den översta knappen, men jag har ju en tunika på mig så det gör inget (jobbar på sjukhus)..:)

mymy

Äldre 19 Mar 12:36

#5155

Åååh jäkla foglossning.... I vi som ska flytta denna o nästa helg....:( får stå ut. Den är inte så kraftig än så det får gå... Men det molvärker...

mymy

Äldre 19 Mar 21:42

#5175

dea skrev 2011-03-19 13:06:28 följande:

mymy : Jag tycker inte alls att du ska få/känna några skuld känslor för att du tänker så ang ett friskt barn. Själv tänker jag lika dant,man ska ju faktist orka ta hand om ett barn med tex kromosomfel, det kräver ju dock lite mer av en än vad ett sk friskt barn gör. Jag har själv kommit fram till att jag skulle inte orka det,fast jag vet att dessa personer är helt underbara(jobbar som personlig assistent åt en som är multihandikappad,har gjort det i 14 år )
Jag tycker det är upp till var och en person vad man känner för det,ingen annan än du själv kan ju säga om du ska orka med att ta hand om ett hanikappat barn hela livet.
kram ${#emotions_dlg.flower}$

Tack..:) Samvetet gnager jämt när jag tänker så men jag känner mig själv. Jag är en underbar mamma men jag har inte orken för ett handikappat barn. Vet vad det innebär då jag har en systerson som är handikappad. Sen att människor, vuxna som barn, är helt underbara med sitt Downs syndrom gör ingen skillnad för mig.
TACK för de orden Dea!

mymy

Äldre 19 Mar 21:46

#5176

Flisan79 skrev 2011-03-18 12:13:07 följande:

Mymy: har absolut liknande tankar som dig så du behöver inte känna dig dum. Jag har 2 kusiner som har psykiska handikapp (kromsonavvikelser men inte ds) och har ju vuxit upp med dem. De är jättegoa men för deras föräldrar tar omhändertagandet aldrig slut. Det är hårt och jag känner inte att jag vill sätta oss i den situationen om det går att undvika. Om det nu ändå visar sig vara något fel så får vi ju ta det såklart. Kommer ju älska barnet oavsätt.

Det är ju det, jag vill att mina barn ska kunna bli självständiga varelser när de blir vuxna. Om det sen händer nåt på vägen som gör dem handikappade det är en sak men jag känner att kan jag välja så väljer jag att inte föder ett handikappat barn till världen. Jag får dåligt samvete för tankarna men jag är bara ärlig mot mig själv.
TacK!!

mymy

Äldre 19 Mar 21:51

#5177

SannaMac skrev 2011-03-18 14:18:41 följande:

Alla önskar sig väl ett friskt barn? Både för sin egen skull och också för barnets, tänker jag. Och känner man inte själv att man är redo att ta hand om ett barn med t.ex. kromosomavvikelser eller massor av hjärtfel som gör att barnet måste opereras otaliga gånger, då är det ju bättre - för barnets skull om inte annat, att inte behålla det... så tänker nog jag. Det krävs föräldrar som vill och orkar stötta och ta hand om hela vägen för att barnet ska må bra ju

Min ena bror har ett syndrom och kräver hjälp hela dagarna, med blöjbyten, påklädnad, matning osv. Han är världens goaste, jätteglad och social, men eftersom han är på en ett- till treårings nivå mentalt men har en 20-årings kropp kräver det inte bara mycket psykiskt utan även fysiskt från mina föräldrar, som gjort ett underbart jobb med honom.

Jag har valt att inte kolla upp något alls, förutom UL, och det är nog för att jag tänker att jag vill ha barnet oavsett. Men som sagt, självklart önskar jag mig mest av allt ett friskt litet barn!

Just orken för att ta hand om ett handikappat barn, ett som är handikappat redan från början, ska man absolut ha och jag tycker det är viktigt att man är ärlig mot sig själv. Orkar jag eller orkar jag inte?
Det är vad jag varit..:)
sen att man inte kan vara säker på nåt är en sak, men då vet jag med mig att jag gjort allt för att kolla upp från början i alla fall. sen får man ta det som det kommer helt enkelt. :)

BF september 2011

INNEHÅLL