BF september 2011

Okej.... jag vet inte om jag ska ta upp detta här ifall det gör någon orolig, men samtidigt vill jag ändå kolla med er vad era bm säger när det gäller att lyssna efter hjärtljud. Pratade med min bm på telefon nyligen för jag ville boka VUL för att se så jag inte väntar tvillingar (både mamma och mormor har burit tvillingar, fast den ena har inte klarat sig, men det ligger uppenbarligen i släkten), i alla fall, hon kunde inte ge mig tid förrän 17 mars så jag frågade om vi inte kunde lyssna efter hjärtljud imorgon när jag ska på inskrivningen. Då svarade hon att hon inte kan göra det för de nya rekommendationerna säger att man inte ska lyssna efter hjärtljud innan vecka 16 pga att det alstrar värme i livmodern som kan ge fostret hjärnskador.

Det känns ju inte som att det är något hon bara hämtat ur luften för att inte lyssna efter hjärtljud, men samtidigt är det ju många här i tråden som lyssnat hos sina bm samt några som t.o.m. köpt hem egna dopplers och lyssnar hemma. Vad tror ni om det min bm säger?? 

Håll er inte för länge bara tjejer, när jag gjorde RUL vågade jag inte gå på toa och jag var så kissnödig så jag nästan sprack, sköterskan sa till mig att gå och kissa för det var helt omöjligt att se något för urinblåsan var så stor hahahaha.

Satt precis och kolla på En unge i minuten. Sambon fick spela in då jag somnar runt 20 på kvällarna, haha. Shit vad jag grät, redan en minut in i början ju! Snacka om hormon-monster, bölar värre än en unge ju! Hahaha

Jag hade en ganska bra förlossning, fram tills de tog vattenhinnorna, satte värkstimulerande och allt blev kaos och panik. Värkarna startade runt 02 på natten den 23 december och jag badade och satt i soffan med vetekudden om vartannat. Kunde andas igenom värkarna ganska bra, hade det jättebra hemma i mitt bad så jag badade faktiskt till runt kl. 10 då jag kände att det nog var dags att åka in. Då kom värkarna med ca 5-7 minuters mellanrum och jag hade problem att andas mig igenom dem själv.

Klockan 12 blev jag inskriven på FL och var öppen 5 cm. Fick hoppa i badet och ligga där med lustgas, underbart! Kräktes en gång tror jag, efter för mycket saft och lustgas på varandra. Låg där till ca 15 tror jag, då ville de att jag skulle upp och kissa. Bm lovade att jag skulle få hoppa tillbaka i badet, men efter toabesök undersökte hon mig och jag hade bara öppnat mig 6 cm så hon ville ta hinnorna. Sagt och gjort. Efter det blev värkarna av en helt annan karaktär, fy fasen!! Jag skulle nog ha satt en EDA innan de bestämde sig för att ta hinnorna kan jag tycka nu i efterhand, men jag hade beslutat mig för ingen bedövning så då körde jag utan. Lustgasen hjälpte föga i alla fall och värkarna var inte riktigt så hjälpsamma som de ville så de satte även värkstimulerande dropp, vilket gjorde allt ännu värre. Bebis ville inte komma ner och jag hade så ont och ingen kontroll, ja det var fruktansvärt om jag ska vara ärlig.

Till slut var jag helt öppen men krystvärkarna gjorde inte så mycket, bebis kom aldrig förbi spineal-tapparna (stavning?) och jag var helt slut samt att hjärtljuden sjönk på bebis när jag hade värkar så beslut om sugklocka togs. Jag fick bäckenbotten-bedövning samt lokalbedövning då de klippte mig så jag inte skulle spricka tokigt. 19.58 kom sonen till världen efter världens dragkamp och jag minns mitt i allt kaos att han kom på sista försöket, annars hade det blivit akutsnitt.

Tror det är bra att få skriva om det, första halvan var alltså drömförlossning på alla sätt och vis, men slutade i panik och ont och fy fasen... Så jag är lite kluven inför en förlossning till om jag ska vara ärlig. Jag hoppas så innerligt att det ska gå bättre nästa gång och att min kropp kommer veta vad den ska göra. Jag kommer nog be om Aurora-samtal inför nästa förlossning och ska skriva ett tydligt förlossningsbrev som MÅSTE följas. Men än vet jag inte om jag ska ta EDA eller inte...

Ja, tack för ordet då. Och för att återgå till programmet, jag älskar förlossningsprogram, tror det hjälper mig att bearbeta också. Är väldigt glad att det kommit ett svenskt program nu.

Var på UL idag och lillbönan mår hur fint som helst! *överlycklig*

Jag vill verkligen inte gå upp mycket den här gången. Gick upp 18 kg med sonen och det tog nästa 3 år att bli av med allt. När jag äntligen kommit tillbaka till vikten innan gick jag och blev gravid igen, hehe. Den här gången är jag lite mer förnuftig med vad jag stoppar i mig och nu när illamåendet börjar släppa lite så ska jag ta tag i träningen igen så småningom. Väger 61 kg till mina 165 cm, samma som när jag plussade.

Vägde 55 innan jag slutade röka, ca 9 månader innan jag blev gravid första gången. Gick upp till 60 och har inte kommit under sen dess (bortsett från nu när jag kräkts hela dagarna och var nere på 58 kg).

Ska försöka att inte gå över 70 kg den här gången, men det blir nog svårt. Max är 75 kg. Det borde jag klara om jag tränar och äter lagom.

Gick upp till 60 kg när jag slutade röka ska det stå. Är förresten i vecka 12+2 nu.

Ghaah, ni skriver så mycket så jag hänger inte med haha Jag har ju börjat jobba heltid nu igen efter min sjukskrivning med illamåendet så det är helt omöjligt att läsa ikapp.

Vill bara uppdatera lite, magen har exploderat på bara en vecka, nu måste jag ha gummisnodd i jeansen så jag kan knäppa upp mitt på dan och på kvällen. Det går an på morgonen, men sen sväller magen och det klämmer obehagligt som sjutton. Dock har inte vågen gått på plus än, det är ju skönt.

Går in i vecka 14 idag och varje vecka känns bra att ha gått förbi, tycker inte det är allt för kul att vara gravid faktiskt.

vanligmänniska: Kramp i vaderna hör till graviditeten, det fick jag jämt förra gången. Än har jag inte fått det, men det handlar nog om dagar innan jag också vaknar med kramp om nätterna...

Cornellia: Är också lite nyfiken på hur ni tänker göra så att ni slipper gå ner i inkomst? När jag var föräldraledig med sonen så tog jag bara 3 dagar per vecka för att spara på dagarna, men då gick vi ner i inkomst med ca 10 000 kr/mån. Jag var hemma helt i 8 månader och sedan delade vi 50/50, vilket höjde inkomsten till nästan det normala, tills sonen var 1 år och 9 månader. Detta har gjort att vi har ca 120 fp-dagar och 50 låggaranti-dagar (eller vad de nu heter) och det är ju väldigt skönt att ha att ta ifrån om man vill ha längre ledighet på sommaren osv.

Hade vi kunnat dela föräldraledigheten redan från början hade ju det gått ihop med att stanna kvar i någorlunda likadan inkomst, men när man helammar är det ju omöjligt tyvärr.