BF september 2011

Dags för KUB-test för mig imorgon förmiddag! Usch, det är lite pirrigt!
För mig som väntar första barnet kommer det bli helt obeskrivligt att få en förhoppningsvis livlig bebis inne i magen.
Hade svårt att förstå att jag var gravid de första veckorna då jag inte hade fler symptom än ömma bröst, o lite molvärk i magen. Men det är sånt jag är van att ha lite då o då, så inget märkvärdigt med det för min del.

De senaste veckorna har magen växt. Jag är JÄTTEYR och blir alldeles gasig i magen när jag äter och mår samtidigt illa. Så nu tror jag nog att jag är gravid...
Hade ett missfall i våras, så jag hoppas verkligen att det går vägen nu, och att vi kan bli lite mindre oroliga efter morgondagen!
Är dessvärre orolig för att vi åker dit för tidigt, är i vecka 12+1 imorgon enligt beräkningarna hos BM. Men jag har en cykel som är 35 dagar, så jag tror det kan skilja en vecka ungefär, då är det ju precis på gränsen för att kunna göra KUB.
Men jag berättade som det var när jag ringde o bokade tiden, o det var hon som föreslog tiden imorgon...

Håll tummarna för mig! =)

Okej. Ja, från vecka 11 + 1 kan man göra KUB tror jag. Men det är ju ganska stor chans att jag lika gärna kan vara i vecka 10 +4 eller så. Vad gör de då?

Jag tog blodprov till testet redan den 28 feb vid inskrivningen hos BM. De kanske måste göra testet en viss tid efter att de tagit blodprovet också...?! 

Jaja, är jag där för tidigt så kanske de gör ett VUL för att göra klart hur långt gången jag är och sen får en ny tid. Bättre för tidigt än för sent iallafall...

Hemma från KUB-testet.

Det var som jag misstänkte, jag fick en tid för tidigt. Enligt BM beräkningar (en cykel på 28 dagar och ägglossning i mitten på cykeln) skulle jag vara i vecka 12 + 1 idag räknat från senaste mens.
Barnmorskan som jag träffade idag vid UL misstänkte det redan när hon hade kollat igenom mina blodprover. Så när hon såg den lilla krabaten där inne så mättes den till ca 2,8 cm, så hon räknade på att jag inte är i mer än vecka 9 + 4 idag.

Men det var ett litet pickande hjärta och allt såg bra ut annars. Jätteskönt att få se det efter oro för ma. Men nu blir det ju inte BF förrän en vecka in i oktober istället. Men jag tycker den här tråden är så trevlig så jag fortsätter att hänga här iallafall. Hon tyckte det var lite  svårt att räkna ut storleken på fostret så det kan lika gärna vara lite längre gånget också.

Men jag vet ju om att jag har en cykel på ca 35 dagar, vilket jag trodde skulle göra att det skiljde en vecka. Men jag måste ju haft ägglossning väldigt sent. Precis innan beräknad mens.... Ja, där ser man...!

Ja, och det blir ju spännande att fortsätta följa dem man läst om följt i den här tråden nu. Trevlig och hjälpsam stämning här!

Ja, jag fick en ny tid den 4 april för KUB. Enligt dagens beräkningar kommer jag då att vara i vecka 12+4, så det blir jättespännande att få se hur mycket som har hänt på den tiden. Och förhoppningsvis ser allt lika bra ut och att vi får bra värden på testerna.

Ja precis, det kommer ju kunna ändras fram o tillbaka flera gånger innan det är dags!

Men en sak är ju säker, alla längtar vi efter att få träffa våra nya familjemedlemmar i höst, förr eller senare. =)

Idag är det åter dags för "En unge i minuten", hade nästan glömt bort det men kom på det förut när jag såg trailern!

Jag sitter också och dricker juice! Brännhults färskpressade juice som är svindyr men jättegod och mycket nyttigare. Jag försöker motivera mig med att det är bra att stoppa i sig lite C-vitaminer! =)

 

 

Ja det är nog bättre att ha dille på apelsinjuice än kladdkaka

Pepsi Max är en fantasisk dryck! =)

Jag har också övervikt. Min barnmorska påpekade det, men sa inget om nåt Glukos-test eller att jag inte borde gå upp så mycket. "Nu under din graviditet är det huvudsaken att du mår bra och inte bantar", sa hon ungefär.

Själv förstår jag att jag inte kan tillåta mig att lägga på mig mer än vad graviditeten innebär. Jag måste ju kunna ta hand om bebisen när den kommer och kunna röra på mig ordentligt, annars kommer ju allt bli så otroligt mycket jobbigare.

Jag har varit ganska vältränad en gång i tiden, spelade fotboll på hög nivå, och trots att jag tränade nästan alla dagar i veckan och hade en otroligt bra kondis så höll skolsköterskan på o tjatade om BMI hit o dit och sa att jag vägde mer än vad jag borde... Hallå, ska jag banta bort benstommen? Jag är så trött på detta BMI, det beror ju på hur man är byggd och ser ut.  När jag tränade och var riktigt vältränad och muskulös vägde jag ca 70 kg och är 173 cm lång.

Jag hade tänkt mig att gå ner och komma i bättre form och hade precis börjat när jag blev gravid. Vi hade inte riktigt tänkt att det skulle gå så fort... Men vad ska man göra, avbryta graviditeten och gå ner 20 kg först?
Jag hoppas jag fixar detta och kommer må bra och klarar av att föda fram ett friskt barn som jag orkar ta hand om riktigt bra.

Jag känner som dig. Man vet om sin övervikt och vet med sig att man behöver tänka sig för att inte rusa iväg i vikt. Men att endast få gå upp ett par kilo kan ju vara helt omöjligt beroende på hur stort barn man får osv. Säger BM fel saker till fel person så kan det ju gå ruskigt fel och leda till hemsk ångest. Och man känner sig redan nu som en dålig mamma. De kan göra så mycket bättre om de bara uttrycker sig rätt. Att säga åt din sambo att hålla koll på dig är otroligt klantigt tycker jag. Då känner man sig ju som de pratar över huvudet på en, att man liksom inte kan hantera maten iom att man är överviktigt. Det där med dietist skulle hon ju kunna ha formulerat så annorlunda. Hon skulle ju helt enkelt kunnat fråga om du kände för att komma i kontakt med en dietist, om det skulle vara något som passade dig...

Jag tar mer än gärna emot hjälp och får extra kontroller för att kontrollera både mig och bebisen så att vi båda mår bra under graviditeten eftersom övervikt kan leda till vissa risker mm som gravid. Hur man ser ut och hur man lever tycker jag inte de ska lägga sig i. Däremot tycker jag att de ska hjälpa till och berätta om vad som behöver kollas upp mm om det finns risker med graviditeten. Men ibland blir det ju nästan som personligt angrepp, att man inte kommer klara av att ta hand om ett barn eller sig själv. Skulle inte kroppen klara av det pga övervikt så borde väl mensen och ägglossningen utebli, vilket jag har förstått händer för vissa kvinnor.