BF september 2011

Missmarylin: Håller tummar och tår för er och eran lilla tjej! Har också hört att Lund ska vara otroligt bra så ni är säkerligen väl omhändertagna där iaf.

Trötthet är bara förnamnet på vad jag känner just nu.. Tålde inte järntabletterna som jag började akut med i förrgår utan kräktes, fick rejäl magknip o sen världens diarré på det- nu måste jag vänta på att min bm ska prata m läkaren imorgon em och förhoppningsvis bli uppringd av den läkaren imorgon/fredag för att få åka in för järninjektioner. Känns helt hopplöst att man måste vänta i dagar på läkarkontakt när man inte har ngt järn kvar. :(
Var för sex veckor sedan solbränd o fräsch- nu ser jag mer eller mindre ut som under den mörkaste vintern i ansiktet (+ fräknar som gör att det ser ännu märkligare ut)

Nån som fått järnsprutor här i denna/tidigare graviditeter?

Iryelle: Jag har också två cocker spaniels! :)
Dessvärre har jag fått lämna kvar dom hos mina föräldrar då sambon är hundallergiker och grymt allergisk mot just mina hundar... Många, många ggr jag ställt mig frågan om jag tog rätt beslut att välja karln före mina älskade hundar men har dom 10 min ifrån mig så det är oerhört skönt men man saknar ju myset i soffan och att ha dom hemma! Blir skönt m en liten tös att mysa m i soffan om två månader ist. ;)

Iryelle: Det är två tikar- blue roan bägge två. Ena är 11 år och min yngre 4 år.
Vad har du för färger? :)

Uppriktigt sagt har mina tjejer det bättre hos mina föräldrar än hos mig. Mina föräldrar har nyligen gått i pension och har all tid i världen för dom. Det enda är väl att dom får göra lite som det behagar dom för min kära mor- stjäla fikabröd från bord osv... :P Men men, dom har det riktigt bra så får försöka blunda för sånt när man är där. :P

Igår vart det en vända till förlossningen igen... Känner att jag bara måste dela med mig av min upplevelse av sjukvården! Förstår om ni inte orkar läsa... :P

Jag har som ni kanske läst fått "akut blodbrist" då mina höga järndepåer tömts helt under graviditeten. Började därefter med Niferex då min bm samtalat med min läkare om att det var akut. 200 mg om dagen- höll ett dygn sen kräktes jag, fick rejäl magknip följt av diarré... :S Slutade med dom i tisdags denna vecka eftersom min barnmorska rådde mig till detta. Hon skulle återkomma torsdag eftermiddag om ev järninjektion istället då hon skulle ha möte med min läkare den eftermiddagen. Jag har legat totalt orkeslös sedan måndags och hjärtat "pumpar tomt" känns det som, så fort jag ansträngt mig (trappor etc) har jag känt mitt hjärta skena och hållt på att kräkas och svimma. Haft huvudvärk, stickningar i benen, ser ut som ett spöke i ansiktet mm.
Längtat efter samtalet och igår förmiddags ringde min bm- "du ska dricka blutsaft och äta dessa järntabletter istället (minns inte vad dom hette)"
Jag förklarade att jag måste ha något SNABBT då jag känner mig så oerhört dålig och då ber hon mig ringa akut in till förlossningen o be om att få komma in o ta järninjektioner.
Ringer dit direkt och får svaret "Visst kan vi ge dig injektioner, men din läkare måste skriva ut recept och du själv måste hämta ut det och sedan boka tid med oss när vi fått remiss från din läkare. Visste inte din barnmorska detta?" 

Får ringa tillbaka till barnmorskan som i sin tur ber om att få ringa tillbaka till mig när hon pratat m min läkare (sitter i rummen bredvid) och efter ca 2 timmar ringer min läkare upp mig.
"Jaa, jag sitter här och tittar på fass om järninjektioner.. hm.. nu ska vi se... hur mkt tror du att du behöver?"

SKA JAG VETA DETTA?! :O
"Ja, jag har ingen aning. Det var bm som sa att jag hade akut järnbrist och att jag behövde fylla på snabbt inför förlossningen.

Läkaren:
"Nja, tycker inte det är sååå akut- ditt hb är ju inget man larmar för (enligt henne hade jag ett hb på 109 men mättes senast 97 så dom har fört in fel)
"Det kanske är ngt annat fel, det kanske är ngt med hjärtat? Tror du att du behöver ett EKG?"

Ännu en gång: Ska JAG besluta om detta?!?!
Berättade ännu en gång att jag tror att det handlar om järnbrist då allt tyder på detta men vill självklart inte ställa min egen diagnos.

Läkaren "Jag skriver ut ett recept när jag i lugn och ro fått sitta och räkna ut hur mkt du ska ha och skriver i remissen att jag vill att du blir undersökt av läkare på plats innan" Dom kommer ringa dig under eftermiddagen från Danderyd.

Väntar... ingen ringer- ringer upp min bm 16.50 då hon slutar 17 och berättar detta.
"Va? Har dom inte ringt upp? Konstigt! Jag provar att ringa igen, ringer upp dig"

Slutar iaf med att dom glömt bort mig då dom haft mkt att göra (inte det minsta upprörd över det- deras största uppgift är ju att förlösa inte att ta hand om patienter som bm missar har järnbrist!"

Åker iaf in och får en ctgkurva m bebis hjärtljud och mina sammandragningar (som sköterskan i övrigt satte fel och som visade på att jag inte hade en enda sammandragning fast jag kände dom flertalet ggr och att förra gången jag var inne för bebisens höga hjärtrytm syntes sammandragningarna hela tiden trots att jag inte kände dom). Valde att inte kommentera detta mer än "Låter konstigt att jag inte har ngr sammandragningar alls"
"Nej, du är ju bara i v 31 så det är normalt", svarade hon då.

Sen skulle hon ta min puls vilket hon gjorde "för hand". Fick den till låga 56! "Det kan nog inte stämma sa jag, jag brukar ligga på mellan 80-100 just nu i vila.. 56 hade jag innan graviditeten."
"Det stämmer" sa hon och gick
Jahopp, okej då... (visade sig sedan när dom tog syreupptagningsförmågan i blodet/pulsen med maskin att jag låg mellan 80-105 i 15 minuter)

Sen skulle hon ta blodprover på mig, har väldigt tydliga och fina kärl att ta i men hon lyckades inte sticka rätt och sa att hon skulle hämta ngn annan. "Ta du en gång till, det är ingen fara" sa jag men hon ville inte. 

Sen fick jag mer eller mindre gå hem efter provtagningarna osv då "allt såg normalt ut" förutom järnet och kommer få järninjektioner i början av nästa vecka då ingen hade utbildning i detta där under kvällen, berättade läkaren. (som verkade kunning! ska inte hänga ut SAMTLIGA inom sjukvården :P)

 Snacka om förvirrat! Nu väntar jag iaf på mitt järn så ska jag nog känna mig bättre snart igen. :)

Nu har jag precis fått min första järninfusion! Om två veckor har jag fått 5 behandlingar och ska känna mig som en helt ny människa! Längtar tills dess ;)

Frelin; Grattis till er lilla tös!!!

Försöker hinna med att läsa det som skrivs här men ibland är det svårt! :P

Vet att det tidigare skrivits lite om magmåtten och jag är en av dom som ligger på undre gränskurvan. Går på onsdag in i vecka 37 och hade idag vid mätning 31 (växt 0,5 cm/vecka senaste 6 veckorna) Tog upp detta med min bm som frågade hur mkt jag samt min sambo vägt när vi föddes. Vi vägde 3,7 och 4 kg så vi var inga småttingar så hon skulle höra m läkaren om jag kunde få ett ultraljud så inget var på tok. Väntar nu på samtalet... Hoppas få ett och bli lugnad om inte annat.
Man blir efter ett hundratal uttalanden från bekanta o helt främmande "guuud va liten du är!!!" lite fundersam...

I övrigt kan jag rekommendera att man ber om järninjektionen Venofer om man lider av järnbrist! :P Fått fem injektioner på sjukhus och känner mig oerhört pigg nu! Helt ny människa! :)

Velvet: Usch va kämpigt att inte kunna äta! :( För mig tar det snabbt stopp men slipper magknip o diverse annat tråkigt i samband m måltid.
Vad jag förstått om viktuppgången så är spannet "normal/vanlig viktuppgång" väääldigt stor!

Jag gick upp 9 (!) kg under veckorna 18-23 och mellan 24-32 ytterligare 2 kg, därefter (v37 nu) har jag inte gått upp nånting alls.
"Det är heeelt normalt" säger min bm.

En annan kompis (med samma kroppsbyggnad) har gått upp tre kg på samma tid o hennes bm säger samma sak som min! (samt en annan bekant som hårt upp 25 kg)

Nu börjar jag rätta mig in i ledet bland oroliga mödrar... :/

Låg i måndags på nedre sträcket på standard sf-kurvan och min kurva har tydligt planat ut sedan ngr veckor...
Både jag o sambon var stora bebisar när vi tittade ut och detta fick min bm att rynka pannan i måndags.

VET att man kan ha en liten mage men ändå föda en normal- stor bebis men jag har haft så mkt problem m bl.a. blödningar i början av grav och akut blodbrist samt ingen viktuppgång sista veckorna så börjar man lägga ihop allt ser jag en undernärd liten flicka i min mage med en moderkaka som inte producerar tillräckligt m näring t henne. (drömmer Konstant om detta om nätterna också...)

På måndag ska jag iaf få komma t bm igen gör ny mätning och då få veta om jag kommer få ett sent tul eller inte...

Nån mer som ligger på gränsen att passera undre sträcket på sf-kurvan och som fått tul av den eller annan anledning?

Tror nog att jag igår kväll/natt fick mig en försmak av vad som komma skall om ett par veckor...

Var inne i Stockholm för att supporta sambon vid Midnattsloppet och det blev en hel del trängsel/gående samt hög musik (som fick bebisen att röja rejält i magen när man passerade förbi dessa stationer!)

Jag har känt av sammandragningar i större delen av graviditeten men dom har lättat vid vila och inte gjort ont.
Igår blev jag så pass hämmad att jag var tvungen att stanna upp flertalet ggr och det tryckte på ordentligt nedåt!
Det kändes ungefär som en enda låååång förvärk som gjorde livmodern STENHÅRD i över två timmar utan att börja mjukna. Låg sedan hela natten med sammandragningar o ont. Lyckades somna ngn timme på morgonen och nu känns det äntligen bättre- med en vild bebis sparkandes och tryckandes ist.

Är det nån annan som varit med om att magen varit konstant sammandragen under flera timmar?! :S
Väntade bara på regelbundna värkar inatt. :P