Inlägg från: skomakarfrun |Visa alla inlägg
  • skomakarfrun

    BF september 2011

    Jag har RUL 6/4 kommer vara i v 18 då, enligt BM v 19, 13+0 på onsdag, verkar bli en liten bäse i september. YES! Tror inte jag gått upp något, har iofs ingen våg men kläder sitter bra nästan lite bättre så det är möjligt att jag tom gått ner.

  • skomakarfrun
    miqaw skrev 2011-02-28 17:53:17 följande:
    Vill bara säga att jag inte kommer finnas i tråden mer efter idag. Konstaterat MA där det aldrig utvecklats något foster och hinnsäcken var stor som i v 7.
    Neeej vad tråkigt, vilken mardröm. Anade du inget? Är själv väldigt rädd för MA
    styrkekramar till dig och familjen...
    lilla ärtan, stanna där du är
  • skomakarfrun

    My: men det är ju jättevanligt att man tom gått ner de första 12 veckorna, jag skulle inte oroa mig om jag var du. Jag har säkert inte gått upp något och jag oroar mig inte.
    Min mamma gick upp 7 kg när hon väntade mig, dvs min födelsevikt, moderkakan och vätska.
    När jag kollar i magtråden blir jag ibland lite orolig, jag har ingen mage. Men är samtidigt så har jag ingen önskan att få en jättemage så jag är nöjd med att vara platt, så länge fostret är vid liv...
    Mycket att oroa sig för och värre blir det nog när barnet väl är ute..,

  • skomakarfrun

    Okej då kan jag förstå att situationen ser annorlunda ut för dig. Ett tips mot ångesten som jag fick av min terapeut: du måste inte, det är bra om du gör det. Vet inte om det fungerar på ätstörningsångest, men det fungerar på min prestationsångest. Ta bort måsten är alltid bra

  • skomakarfrun

    11+6 idag, det betyder 12+0 imorgon och 12 fulla veckor, magiska v 13. Jippie!

    Dock är jag fortfarande rädd för MA (missed abortion) jag bara måste få lite pepp av er. Kan jag börja glädjas nu?
    Hur stor sannolikhet är det att jag bär på ett dött foster?
    Hur länge kan ett foster ligga dött inne i magen innan det kommer ut?
    Om fostret är dött, märker man verkligen ingenting ändå?

    Mina symptom börjar avta, men jag känner fortfarande av stramningar/ilningar i livmodern, har fortfarande ömma bröstvårtor.
    Inbillar mig att jag har börjat puta lite ovanför blygdbenet. Är väldigt kissnödig.

    Men illamåendet är borta och har varit någon vecka. Fy att behöva vänta till RUL för att få det riktigt bekräftat.

    Varför finns det så lite fakta om MA, jag hittar nästan ingenting, men eftersom man inte alltid vet hur länge fostret varit dött vid MF så kanske många av dem är MA, det kollas ju inte alltid upp. Så då borde risken för MA vara mindre nu också. eller tänker jag fel?

    Varför kan man bara inte få vara glad och sluta oroa sig. Jag kommer oroa mig till RUL känner jag och efter de så kommer jag oroa mig tills jag känner barnet och då kommer jag inte oroa mig, om inte barnet slutar sparka, då kommer jag bli orolig igen. Usch för att vara som mig!


    lilla ärtan, stanna där du är
  • skomakarfrun
    Flisan79 skrev 2011-03-01 19:35:52 följande:
    Sen angående oro. Det som förvånat mig mest är just den oro man kan känna. Innan man blir gravid tänker man ju bara på att bli gravid och att man kommer bli så lycklig när det väl händer. Men oron kom för mig som ett slag i ansiktet, spec vid första barnet. Och inte nog med att man oroar sig hela grav utan sen när ungen kommer ut, då blir det ännu värre haha. Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för detta. Att få barn är en livslängd av oro. Bara att vänja sig
    det är så jag har tänkt, att det inte är någon idé att oroa sig för MF och MA för barnet kan lika väl dö sen och det kan dö vid förlossning och det kan dö när dt kommit ut och det kan bli en knarkare och ta en överdos osv osv. Man KAN inte oroa sig för allt då går man under. Det har hjälpt mig hit, men nu slog oron mig, just de att jag pga mitt tidigare resonemang faktiskt inte kan "pusta ut" nu. Att jag aldrig kommer kunna pusta ut.

    Jag vill ju njuta men är så realistisk av mig och är en riktig pessimist som alltid räknar med att saker ska gå åt helvete, för att skydda mig från när det väl gör det.
    Fasen har gått i terapi och terapeuten sa att jag skulle ha en positiv inställning, att saker går bättre då, försöker verkligen men det är såååå svårt...
    =(
    lilla ärtan, stanna där du är
  • skomakarfrun
    Flisan79 skrev 2011-03-01 20:07:03 följande:
    Ja man vet ju hur man bör tänka men det är mindre lätt att följa. Min kompis mamma brukar säga "varför oroa sig för något som troligtvis aldrig kommer hända. Då har man slösat tid på att vara orolig i onödan ist för att vara glad så länge det varar. Smärtan om något händer lär vara lika svår vilket som. Och om man glädjer sig har man åtminstånde varit glad ett tag"
    Kloka ord
    kloka ord.

    jag ska verkligen försöka glädjas, eller jag försöker varje dag. Vissa dagar oroar jag mig ingenting, har egentligen inte gjort det hittills, men nu idag kom den. Knasigt

    Hade jag aldrig loggat in på familjeliv hade jag aldrig hört talas om MA och då hade jag varit glad nu, för då hade jag trott att det var klart nu. Jag ska intala migsjälv att det är klart nu. Barnet kommer stanna i magen och det är inget fel på det heller. Allt kommer gå bra!
    lilla ärtan, stanna där du är
  • skomakarfrun
    v i r r a skrev 2011-03-02 12:49:34 följande:
    Hej alla! Trist uppdatering från mig. Har just gjort kub-ul. Hjärtat slår men risken att något är fel är 1:2... Stor nackspalt på 4,2 mm i v11+4. Ska in och göra moderkaksprov nu. Världen är upp och ner.
    vad trist, hoppas på det inte är något fel ändå, är ju 50% chans

    Håller tummarna!
    lilla ärtan, stanna där du är
  • skomakarfrun

    Min BM bokade in RUL när vi var där, smidigt system. Hon verkade kunna komma in i systemet i mitt landsting. Så vi fick reda på vilken tid vi skulle få redan i v 10 eller så... 6/4 en månad kvar.

Svar på tråden BF september 2011