Varför inte donera lite ägg?!

Fast jag tror ju faktiskt att det kan vara så att det finns en mening med att man är barnlös. Det är min religiösa övertygelse att det finns en mening med att våra liv ser ut som de gör. DÄRFÖR upplever jag personligen att det vore att leka Gud. Det är tråkigt att du tycker det är klumpigt och provocerande av mig att ha den åsikten. Men jag har den i alla fall. Och jag tyckte den var relevant i frågan om ÄD eller inte ÄD för min del. Däremot skulle jag inte gå in i en random tråd i "svårt att få barn" och börja läxa upp folk om att det inte är meningen att de ska ha barn. DET vore klumpigt och provocerande, tycker jag.

Det är ju tråkigt att mina åsikter med relevans för frågan upplevs som ELAKHET.

Det är verkligen inte min åsikt att ofrivilligt barnlösa inte fått barn för att de skulle bli dåliga föräldrar. Det har jag aldrig sagt. Det måste man väl vara korkad för att tycka, uppenbarligen finns det drösvis med människor som kläcker ur sig hur många barn som helst men som inte kan ta hand om dem alls.

Jag tror vi har kommit till jorden för att lära oss saker, vinna insikt. Och att vi lever många gånger, många liv. I ett liv skulle det kunna vara så att man drabbas av ofrivillig barnlöshet för att genom det vinna nya insikter och ny visdom.

Det är min religiösa övertygelse. Du behöver verkligen inte dela den. Men jag har svårt att se att det är ELAKHET av mig att leva efter min.

Ja du har rätt att tycka att det är provocerande, det håller jag med om. Jag fick bara intrycket att du tyckte att jag skulle HÅLLA KÄFTEN om min åsikt. Men det kan hända att jag helt missuppfattade.

Det är absolut en poäng du har. Och som jag skrev tidigare så är jag inte övertygad om att det skulle vara något etiskt fel med ÄD. Även att vetenskapen har gått framåt är väl i princip som det är för att det är meningen att det ska vara så. Man skulle alltså kunna argumentera att om det verkligen inte ska bli barn, då blir det inte det oavsett vilka metoder man tar till.

Emellertid tycker jag att just livets uppkomst är något heligt. Därför är jag tveksam till hur långt man ska gå i laborerandet med det. Jag säger inte att det är FEL. Jag säger att jag är osäker. Skulle jag donera ägg skulle det vara att personligen ta ställning FÖR. Idag är jag neutral.

Det var inte min mening att såra dig. Det är jag ledsen om jag gjorde. Kanske borde du inte läsa i trådar där ämnet diskuteras om det gör dig så ledsen?

Jag förklarade väl i stort mina åsitker kring sjukvård i allmänhet i ett tidigare inlägg. Alltså att sjukvård finns och har utvecklats för att det är meningen att det ska vara så. Blodtransfusioner skulle jag inte ha ngt problem med.

Men visst finns det vissa typer av vård som jag åtminstone skulle behöva tänka över mer och ta aktivt ställning till innan jag deltog i. T.ex om man ville lösa psykiska problem med att operera hjärnan på mig.

Nåja att medicinera eller inte medicinera är inte att aktivt påverka avslutet. Provrörsbefruktning däremot är ju ett väldigt aktivt sätt att starta ett nytt liv. Men hur man ska se på avslutet annars, om man pratar aktiv dödshjälp och så är en annan fråga som iofs kan vara intressant att diskutera.

För mig är uppkomsten av livet essensen i det som är heligt. Det är det största miraklet som existerar. Allt annat fantastiskt här i världen är avhängigt av det. Dessutom oroar den typen av vetenskap mig lite då jag funderar på hur långt den kommer gå och vart den kommer hamna. Men som sagt, jag har ingen avgjord åsikt att provrörsbefruktning och ÄD skulle vara FEL. Jag är bara osäker och skulle därför inte välja att själv donera ägg. Att andra vill donera ägg och att man sysslar med denna vetenskap är inget jag vänder mig emot. Det är upp till var och ens samvete. Det kan också hända att jag ändrar mig åt ena eller andra hållet i framtiden.

Men då får du faktiskt bestämma dig. Vill du att jag ska skriva så att du kan känna till att jag existerar och har dessa åsikter? Eller vill du att jag ska ha dem ändå men vara tyst om dem?

Jag har verkligen aldrig sagt, tänkt eller på något sätt närmat mig åsikten att jag inte vill att du ska ha barn, att jag inte skulle bli glad för dig om du fick barn. Vad har jag skrivit som gav dig det intrycket?

Nej så skrev jag inte. Jag skrev att det KAN vara meningen. Inte att det ÄR meningen. Och om man väl blir gravid och får barn är ju saken utagerad hur som helst? Då skulle man ju uppenbarligen få barn iaf. Då ser jag ingen anledning att inte glädja mig för den som fått ett länge efterlängtat barn. Det är ju inte JAG som är den högre makten som ska sitta och bestämma vem ska och inte ska ha barn.

Men jag vet inte, vill du att jag ska svara på dina inlägg eller ej? Anledningen till att jag utvecklat min ståndpunkt så mycket är ju för att jag fått så många följdfrågor på den. Hade jag inte fått några frågor hade jag heller inte skrivit något mer om saken.

Det har verkligen aldrig varit min avsikt att såra någon. Däremot tyckte jag faktiskt att min ståndpunkt hade viss relevans för TS frågeställning. Kanske var det ändå onödigt av mig att skriva i tråden överhuvudtaget eftersom flera personer verkar ha blivit ledsna. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det, ska man undvika att ta upp sina motiv när någon frågar, för att bara att man beskriver dem kan göra någon ledsen? Tråden handlar ju om ÄD eller inte ÄD.

Slutligen vill jag bara säga att jag också blivit ganska ledsen av tråden. Som Irma01 skrev så visst har man rätt att tycka att mina åsikter är provocerande och störande. Man har rätt att säga det också. Men, som vissa har uttryckt sig ganska klart, att det innebär att jag är en elak och ond människa, att jag bara är ute efter att såra och att mina åsikter innebär att jag är dum i huvudet, det är faktiskt ganska hårt. Ställer man så extremt höga krav på vad andra får säga och inte säga för att man inte ska bli sårad kanske man också ska tänka lite på hur man själv uttrycker sig. Men återigen är jag ledsen att jag sårat några känslor. Det var aldrig avsikten med mitt svar.

Tja, jag är ju lite osäker hur jag känner som sagt. Men det skulle aldrig falla mig in att inte vara glad för någon som äntligen blivit gravid bara för att det skett genom ÄD. Eller att önska någons älskade barn ogjort.

Precis som jag skriver så tycker jag att det är upp till var och ens eget samvete. Om man själv tycker att ÄD är rätt och man gör det och får ett barn så är det inte min sak att sitta och döma över andras liv. Något så stort ansvar vill jag verkligen inte ta på mig.

Det enda jag har skrivit är att jag själv inte vill donera ägg därför att jag är osäker om ifall JAG tycker att ÄD är etiskt. Men andra människor behöver inte leva efter min etik och jag ser ingen vinst för någon i att jag ska sitta och döma dem om de inte gör det.