Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

Jag tycker det är knäppt att skriva att TS ska vara tacksam han ska inte vara ett dugg mer tacksam än någon annan svensk han har knappast som bebis valt att bli adopterad till Sverige. Det du skriver är att göra skillnad på TS som är adopterad han ska vara tacksam mot Sverige och sina föräldrar ?de ville ha ett barn och adopterade barnet gjorde inget aktivt val .............

Jag tycker det är starkt att du TS delar med dig av dina upplevelser jag har bara läst lite men tycker du fått en del kloka svar ta till dig dem inte de som klankar ner på dig.

Tycker ovanstående är otroligt nedlåtande mot ts. "Är du inte tacksam för att du fick komma till vårt fina land, din jävel?" ungefär. Förringar är just vad du gör. Sverige är ett ganska rasistiskt land och det var ännu värre förr, om du nu missat det.
Dina sk "fakta i målet" är ju totalt snömos. Inhemsk adoption är självklart att föredra framför internationella adoptioner där barnet skärs av från sitt ursprung. Ts är dessutom långt ifrån ensam idag om att komma ut och berätta om sin erfarenhet att känna sig identitetslös, udda och rotlös som adopterad från ett fjärran land. Först nu har man fått upp ögonen för barnperspektivet i frågan vilket hittills knappt existerat.
Mycket kring internationella adoptioner är rätt tvivelaktigt moraliskt. Bl a förekommer människohandel på sina håll i världen, t ex barn luras eller stjäls från sina fattiga föräldrar och säljs för adoption. Jag personligen tycker det är stötande att föräldrarna ofta får titta i kataloger och välja barn, som om det handlade om att köpa en pryl.
Det berättas det ju om t om här ovan: På barnhemmet hade de sett en pojke som de gärna ville adoptera.

Internationell adoption är egentligen en ny form av kolonialism.