Tycker mitt barn är fult!

eftersom jag redan nu kan tycka att en del barn är fulare än andra, så är jag livrädd för att råka ut för en situation som din. jag tror nog mina barn kommer ha ganska bra gener men jag har ofta tänkt på hur hemskt det skulle vara att hamna i din situation. jag fattar att du mår dåligt över det. men om det är nån tröst så finns det många som varit fula som barn som blivit snygga som större.

sök hjälp d e d enda jag kan råda dig till.

Jag tycker nog som felle 3, sök hjälp!
Dina tankar och känslor kommer annars att förstöra både dig, din sambo och er tillsammans. Jag tror inte att din sambo mår så bra av att du kallar honom för ful och att det är hans fel att (du tycker) er son är ful...

det viktigaste är väl för 17 inte hur dom ser ut??? Är dom friska så ska du vara lycklig o tacksam tycker jag. Ledsen om jag låter hård men detta utseendefixerade samhälle behöver inte mammor som spenderar en massa tid på att tycka att deras barn är fula....
Jag är gravid och det enda jag önskar är att mitt barn föds frisk. Försök fokusera på att du fått ett barn överhuvudtaget..... spelar det verkligen ngn roll hur han ser ut du älskar väl din sambo även fast du inte tycker att han är så snygg så fokusera på att du älskar ditt barn istället

Jag tror det kan vara lättare sagt än gjort att bara fokusera vid att barnet är friskt. Har man fått ett barn som är sjukt så tänker man självklart att bara barnet hade fått vara friskt så hade inte utseendet spelat ngn roll.
Men är man nu i den situationen att man tycker barnet är fult så är det självklart jättejobbigt, det behöver ju inte betyda att hon inte älskar barnet.
Jag tycker många barn är fula, det kan jag inte förneka. Jag tycker att det är elakt av föräldrar som gör sina barn fulare än vad de är. Låter dem ha begagnade kläder som inte passar, trasiga kläder, fula glasögon, ful frisyr m.m. Även om barnet inte är född "söt" så finns det ju sätt att ge det en hjälp på traven om man säger så..
Håller med Fipa, många fula barn blir jättefina när de blir större!

Jag tror att det är något annat som inte är riktigt bra. För jag tror inte man kan se sitt barn med riktigt objektiva ögon, hur man tycker de ser ut beror på vad man känner. Och jag kan personligen säga att ibland, när min son är så charmig och underbart härlig tycker jag han är strålande vacker, och ibland, när han är superjobbig kan jag väl inte riktigt se hur fin jag tycker han är ibland. Men inget av dessa känslor handlar ju om hur han egentligen ser ut, de handlar om mina känslor för mitt barn. Och om du konstant tänker på att din son är ful tror jag att du inte mår riktigt bra i dina känslor, och att du behöver hjälp att ventilera detta med någon tex en psykolog. Kanske kan du få prata med någon på BVC? Hoppas du kan reda ut detta, för er allas skull.

Jag trodde alla tyckte sina barn var de finaste och vackraste på jorden!?

Vet du....jag tror att det är något annat som ligger bakom som tar sig form i dessa känslor gentimot din sons uteseende.

Mår DU bra med dig själv? Med den du är, hur du ser ut? Mår du bra i ditt förhållande? Är du lycklig? Kär?
Jag anar att DU inte mår bra men att du istället för att fokusera på dig och dina problem "förnekar" du dessa och fokuserar istället på din sons utseende...

Jag tycker att du ska söka hjälp. Tror du behöver hjälp med att fokusera rätt.

Vad bär du på som frammanar dessa tankar?
Vilket ansvar har du i din roll som mamma?
Vad gör du för att uppnå bästa möjliga i allt det som är ditt liv?

Det är du som skapar - det är du som styr.

Ditt barn är ett fantastiskt inslag och samtidigt en tänkande, kännande individ.
Vad kan du göra för att bidra till hans styrka, hans stolthet?

Jag anar problem som ligger hos dig och inte ditt barn...
...proijiceringar sker ofta när andra saker är för svåra att hantera.

Förstår att dina känslor är jobbiga för dig, men jag kan bara råda dig att finna din stålstarka ram, vidga den och varsamt bearbeta allt inom den och låta det växa.

Hur fan kan nån tycka så ? Jag har kämpat i flera år för att kunna få barn är fortfarande barnlös och jag hade älskat mitt barn för hur det ser ut skulle inte spelat nån roll.