Jag har familj med man och barn men är kär i en tjej. Eller förälskad i allafall. Hur kommer jag över det? Min familj är viktigast för mig och lämnar aldrig den så hur kommer jag över henne? Behöver verkligen hjälp.
Du ska sluta träffa henne.
Jag kände en gång i tiden attraktion till en annan än min man och bröt kontakten helt, bytte gym mm så vi inte skulle stötas på.
I början är det lite jobbigt, men sen lägger sig förälskelsen och känslorna försvinner. men det tar tid
bryta kontakten kan jag inte för vi jobbar på samma arbetsplats. Vet inte vad hon känner och vill inte veta heller, vill bara komma över henne och slippa känna så här.
Vad känner hon? Kan du prata med din man om det? Bryta kontakten kanske gör att det går fortare för dig att komma över känslorna, men å andra sidan, om hon känner samma sak blir det ett brutalt sätt mot henne, om ni inte hunnit prata om det först (vet alltför väl tyvärr...) Hoppas det löser sig!
Jag är också i samma sits! Kär i en jobbarkompis men har ett förhållande, ett liv, barn osv som jag verkligen vill fortsätta med. Det är SÅ svårt! Har aldrig varit kär i en tjej och är livrädd! Rädd för mina känslor, rädd för att alla andra på jobbet ska se att jag blir som i en annan värld i hennes närvaro, rädd för att hon ska leka med mig, rädd för att blotta mig, rädd för att säga hennes namn i sömnen, rädd för att kyssa henne i personalrummet, rädd för att hon ska skratta åt mig, rädd för att min man ska få veta vad jag tycker, rädd för att jag snart ska sluta på arbetsplatsen och aldrig mer kommer att se henne..... Rädd för att våra blickar aldrig mer ska mötas, rädd för att jag ska bli alldeles tom och platt då hon inte finns där längre...
Vill hånga, krama och ta på henne samtidigt som jag vet att jag måste förtränga, glömma... Vill inte ge upp mitt nuvarande liv. Men kan inte sluta tänka på Henne...
Varför vill du glömma, förtränga?
Känner precis som signaturen Anonym som beskriver alla rädslor ovan här fast jag är en kvinna och kär i en man på jobbet. Våra blickar harett sug i sig när jag tillåter det för ibland orkar jag inte , det tar energi att tänka och tänka på om hur långt det är besvarat. När ett jobb blev ledigt på en annan avdelning men med kontakt med den jag är på nu och jag nämnde för Honom att andra föreslagit att jag borde söka det då det är bättre och mer välavlönat så sa att -ja sök det! Blev snopen och så besviken, jag tror ju att han har någon typ av känslor för mig men alltså inte mer än att han kan acceptera att jag byter jobb och inte sitter bredvid honom varje dag, inte fikar och lunchar med han lika ofta för så BLIR det ju när man byter jobb även inom samma företag. Förstår mig inte på honom, han verkar så nöjd när jag säger att min sambo är jobbig osv. och har sagt att det är SÅ tomt när jag inte är där men samtidigt går han hem samma tid varje dag till sin fru som lagar mat tills en viss tid.Han verkar inte överdrivet kär i henne men hon ringer och tvingar av honom -jag älskar dig ibland och då blir jag så ledsen.
Jag skulle vilja få en spontan kram från honom osv men det verkar svårt. Jag har kramat honom vid ett par tillfällen och känt att han blivit glad. Kanske vill han inte visa för mycket för att jag ska tro att det skulle betyda mer än han vill men ska vi bara strunta i känslorna och gå igenom livet och aldrig få visa varann några känslor bara för att det passar sig bäst då man har barnoch inte vill såra sin respektive?? Grymt är vad det är....
Puffar lite... finns det något enkelt sätt att få reda på om det är besvarat utan att helt göra bort sig, jag hade tänkt säga nästa gång som han eventuellt säger att det känns tomt när jag inte är på jobbet att - du säger det ja,men jag får aldrig någon kram eller så....
är bara så rädd för att han ska dra sig tillbaka och aldrig säga något mer sedan....... Vad hade ni gjort som är realistiska och inte moraltanter vill säga?
Puffar
För mig är det lite annorlunda eftersom jag är tjej (straight) och kär i en tjej (straight eller bi, vad vet jag). Är man "bara" kär i en man så är det ju lite lättare på något sätt ed´ftersom de flesta är straighta och man behöver inte ta den funderingen. Då är det ju bara att bestämma om man ska låta känslorna styra och var aotrogen eller göra slut med sin partner och sedan köra...
Men om den man är kär i är av samma kön så är det inet så lätt att veta vad hon står. Och vad man själv står. Och om kärleken är kärlek eller vänskap. Så tycker jag iallafall.
Att råda dig anonym är svårt. Vad vill du? Kan du inte försöka gå ut med honom och ragga lite? Alltid lättare med lite alkohol i kroppen 
Hade gärna gått ut med honom men det blir tyvärr inte sådana tillfällen,vi var och bowlade med jobbet på en restaurang och då märkte jag av hans intresse och han blev väldigt upprymd flera dagar efteråt och kommenterade att han sett en annan sida av mig osv men sedan är det det att han drcker inte alkohol.
Dessutom är det ju så att om jag avslöjar mina känslor så känns det som om jag är en person som har lätt för att vara otrogen vilket inte stämmer och jag skulle helst inte vilja att han tänker så om mig, jag vet ju heller inte säkert var han står om han bara söker uppmärksamhet.
Men jag förstår ditt dilemma,du får nog försöka spåna lite över fikapauser osv var hon brukar gå ut osv. för att luska ut om hon kanske går på lesbiska barer eller inte. Lycka till, vi får se det som en krydda i tillvaron men det är jobbigt...så jobbigt. Jag ska åka bort med min sambo i helgen men kan inte till 100% glädjas åt det då jag redan funderar på vad jag ska säga till Honom på måndag för att få reda på var han står......HOppas också i min enfald att han kanske blir Liiite svartsjuk när jag åker bort på romantisk weekend och att det får honom att våga säga nåt...Patetiskt inte sant?
Tänkte du säga till han du är kär i att du ska på romantisk weekend med sambon? Jag är lite trög, förstog inte.. Isåfall är det kanske bättre att låtsas att ni har dåligt förhållande så att han blir intresserad av att uppvakta dig. Så skulle nog jag kört iallafall. Tror att karlar fattar "tvärtom" signaler trögt Då kanske han bara tror "ok. Hon är lycklig med sin kille, varför skulle hon vilja flirta/hångla/ragga/ha sex med mig då".
Har bara läst lite i tråden & ville bara dela med mig av en lycklig historia 
Jag blev kär i min sambos bästa vän, vi var vänner alla tre & det kändes extremt jobbigt att bli kär i just honom. Jag undvek honom, men det kändes inte bättre, snarare tvärtom. Vi började skriva till varandra mer & mer på facebook, ingen av oss visste vad den andre kände, men givetvis blev det även "prat" om relationer, känslor osv ju mer vi lärde känna varandra. Han berättade mkt om olika kvinnor i hans liv, vilket fick mig att tro att han inte alls var intresserad av mig givetvis.
Så en kväll tog jag modet till mig & skrev att jag trodde att jag började bli kär i hans personlighet (tänkte att det var ett sätt att visa intresse om han var det minsta intresserad, men något som gick att skratta bort om han inte var det) Den lilla meningen är nog den bästa jag skrivit i hela mitt liv, för han var intresserad, hade varit det sedan han såg mig första gången.
Vi satt & skrev till varandra väldigt länge den kvällen & några dagar till, sedan bestämde jag mig för att berätta allt för min sambo (jag hatar otrohet & skulle aldrig kunna utsätta en människa för det)
Jag & kompisen trodde givetvis att han skulle bli vansinnig & be oss båda dra åt skogen, MEN, det gjorde han inte! Han lyckönskade oss & det var han som sa åt oss att våga chansa om vi hade känslor för varandra, han hjälpte mig att packa för att flytta in hos kompisen.
Nu för tiden bor jag med mitt livs stora kärlek, nämligen mitt ex bästa vän sedan 20 år tillbaka, min sambo är gudfar till min & ex:ets son, vi är vänner alla tre & livet är UNDERBART