Högt IQ.

Mamma gick som hemmafru och hade inte tillgång till bil. Sedan förstaklass gick vi till skolan själv, så jag förstår inte det jobbiga för dom, om jag gick till en annan skola.

När jag gick ut nian, hade jag IQ i matte. Det berodde på skolk, lämnade inte in läxor (och om jag gjorde, kom dom utan de obligatoriska uträkningarna).
Jag fick erbjudande om sommarskola, men valde att åka på betald resa utomlands istället (då man kan läsa upp betyget senare, men man går miste om upplevelsen).
Jag gick därför IV året därpå, i kommunen pappa bodde i.
Tunga narkomaner, bråkstakar och brottslingar... Läraren struntade i oss.
Då fick jag höra om att IV i mammas kommun tillät en att läsa upp samtliga ämne, inte enbart grundämnena. En månad kvar på IV-programmet ville jag såklart byta.
Pappa blev sur, och tyckte det skulle vara jobbigt med en flytt tillbaka till mamma (med en flyttkartong och lite kläder).
Han fick sig en blåsning, jag fick mitt godkända matematikbetyg (muntligt, så mycket bättre). Fick även uppmaningen att om jag fortsatte, hade jag inga problem att få MVG i ämnet.

Fint med föräldrar som sporrar och försöker fjärma ett barn när de vill utveckla sig själva.
Skulle jag någonsin få barn, skulle jag främja dess egenskaper till max, oavsett vad barnet brinner för.

Haha, det kommer aldrig att hänta. Jante är det som sitter djupast i svenskars själ.

Beror på, vissa föräldrar försöker driva på sitt barn istället för att motivera. Det brukar få motsatt effekt.

Anläggningsarbetare. Vadå då?

Absolut.
Det värsta är att pappa ligger väldigt mycket över medelintelligens (om man nu ska mäta i IQ-testtermer), men har MBTI-typ ISFJ. Han har ingen ryggrad, ifrågasätter ingenting och tycker att man ska vara nöjd. Punkt.
 
Om han hade varit akademiker, hade jag nog varit lite hårdare tuktad =)

Sambons pappa är musiklärare, och sambon började spela trombon. Han tyckte inte det var roligt (förståeligt med det instrumentet kontra utveckling, solo osv) och ville spela annat. Hans föräldrar lät honom inte, utan tyckte att han kunde fortsätta eftersom han var duktig på det.

Jag fick samma bemötande hemma. Jag kunde spela piano (kan fortfarande, på amatörnivå, dock kan jag plocka isär låtar i huvudet och spela samtliga stämmor utan noter).Jag ville spela fiol. Men... eftersom mamma tyckte det var ett hemskt instrument, och hon själv ville lära sig spela piano, blev det billigare med pianohyra för ett piano, än pianohyra + fiol.

Så något stöd hemifrån har vi aldrig riktigt fått, någon av oss. Inte i skolan heller, för den delen.
Fördelen med att ha blivit behandlade såhär, är att vi klarar oss själv utan problem och har gjort så sedan vi var små.
Kanske ska tilläggas att vi båda är mellanbarn ;)

Driver? Nej, jag är seriös.
Om någon är bra på någonting, varför inte uppmuntra det? Och vad är felet med att tala om för sitt barn att det är unikt och bäst?

Haha, nej, förvisso. Däremot spelar jag alltid luftfiol när violinmusik eller violininslag finns med på spellistan. Kanske skulle man fråga svärfar om man kan låna någon via hans skola?

Nej, inte mer än pengar ;)

Nu blev jag faktiskt sugen på att försöka. Trots att jag är notblind och tondöv (jag kan inte läsa noter, utan måste räkna enligt nybörjarreglerna, och jag kan inte säga vilken ton en musiker tar).