skelögd!:-(

mrs twig - då måste jag vara ett undantag som fått en sån lins mot skelning då.. *s*

JAg är skelögd och har opererats för det 2 ggr och ska göra en 3-r op nu i Dec,det är INGET farligt alls...om än lite jobbigt ett par veckor efteråt med att öppna ögonen och att de rinner var och vätska.
Du får inte betala för operationen utan gå du till din skelningsklinik och beställ tid så kostar det som ett läkarbesök!
Ps jag går på HS men ska opereras på St Eriks ögonsjukhus på vanlig läkaravgift!

Fiaflopp:
Skönt att läsa att det inte är så farligt. Lite nervös är man ju och undrar hur man kommer fungera hemma efter operationen.

Som jag sa, det var så jag fått det beskrivet av min optiker, men för att bena ut det så googlade jag och hittade följande på Doktor Online (verkar som att vi båda nog hade rätt lill linda):

Vad är skelögdhet?
Synbanorna är normalt parallella, och bilderna på de saker man ser på möts på samma ställe på näthinnan i bägge ögonen. När man skelar är synbanorna inte parallella och pekar inte mot samma punkt. De områden där man ser skarpt i ögonen kommer därmed att uppfatta två olika bilder. Detta kan hjärnan inte hantera, och hos barn kommer den ena bilden undertryckas och ögats förmåga att se kan efterhand försvagas. Efter sju till åtta års ålder försvinner den här förmågan och den som skelar får då dubbla bilder, något som kan vara mycket störande. Antingen kan man vara skelögd konstant hela tiden (manifest), eller bara av och till (intermittent) eller dold (latent, det vill säga problemet kommer bara fram när samsynen bryts). Falsk skelögdhet är skenbar och beror på att breda hudveck in mot näsan ger intryck av att ögonen inte är parallella.

Orsak
Ofta ärftligt betingat, men även brytningsfel (överlångsynthet, olika brytningar i ögonen) och ögonsjukdomar spelar roll. Det gör även ögonskador och underliggande sjukdomar.

Förekomst
Spontan skelögdhet uppstår normalt i barndomen. Inåtskelögdheten är mest vanlig, (cirka 80 procent av fallen) och förekommer hos tre till fem procent av befolkningen. Några av dessa fall är medfödda på så sätt att de uppstår under det första levnadsåret. Utåtskelögdheten (cirka 20 procent) förekommer ofta hos lite äldre barn, där förmågan att se samma sak på samma ställe på näthinnan utvecklats. Uppåt- och nedåtskelögdheten är mer ovanlig och förekommer sällan ensam utan oftare i förbindelse med inåtskelögdhet eller efter skador och sjukdomar.

Symptom
Permanent skelögdhet hos barn ger sviktande djupsyn. Det leder till svårigheter med att beräkna avstånd och man kan till exempel ta fel på avståndet till bordet när man ska sätta saker på det. Det kan också leda till en ökad tendens att snubbla och stöta i saker och ting. Men hjärnan anpassar sig snabbt och barn lär sig snabbt att beräkna avstånd så många har inte problem med det. Barn anpassar sig också snabbt vid inåtskelögdhet och ser normalt inte dubbelt, då de snabbt lär sig att undertrycka det skelande ögat.
Överlångsynthet är i en rad fall kopplat samman med inåtskelögdhet. De barn som har skelar inåt kan därför få symptom som tyder på överlångsynthet (läströtthet, huvudvärk och oklar syn). Utåtskelögdhet hos barn upptäcks ofta i skolåldern då samsynen normalt är etablerad. Denna skelögdhet är ofta intermittent, det vill säga uppträder bara då och då. Ett diagnostiskt tecken är tendens till att knipa samman det ena ögat, speciellt i solsken. De här barnen kan få problem med läsning och skrivning för bokstäverna flyter samman, tendens till att se dubbelt förekommer också och barnet blir snabbt trött. Skelögdhet hos vuxna (vanligast efter sjukdomar och skador) kan ge en mycket irriterande dubbelsyn då hjärnan inte klarar av att trycka undan en av synbilderna.

När bör man söka läkare
Upp till sex månaders ålder kan skelögdhet vara normalt. Efter denna ålder bör alla barn där man misstänker att barnet skelar gå till läkare. Oftast är det föräldrarna som fattar misstanke men det kan även upptäckas vid hälsoundersökningar.

Behandling
Avsikten med behandling är primärt att uppnå en god syn på bägge ögonen. Hos barn kommer det skelande ögat ofta att trycks ner och förlora synen till en viss del, om man inte gör något. Genom att i perioder använda en lapp över det friska ögat (till exempel en halv till flera timmar om dagen) tvingas hjärnan att använda det skelande ögat, således får det träna och blir bättre på att se.
Brytningsfel (till exempel långsynthet vid inåtskelning, skeva hornhinnor, olika brytning i ögonen) rättas till med glasögon. Vid speciella former av skelögdhet kan också prismaglasögon bli aktuella. Vid skelögdhet i kombination med överlångsynthet kan åkomman i en del fall förbättras och försvinna helt vid glasögonanvändning. Om man inte uppnår målet med den behandlingen kan en kirurgisk behandling bli aktuell. Vid en sådan operation flyttar man ögonmuskulaturen på ett eller bägge ögonen för att få ögonen raka. Eftersom resultaten av dessa operationer är svåra att förutsäga kan det vara nödvändigt att genomgå flera operationer. I de flesta fall där det finns en etablerad skelögdhet klarar man aldrig av att få en samsyn mellan ögonen, trots optimal behandling.

Kontroll och uppföljning
Ögonläkare följer upp behandlingen ofta i samarbete med ortoptister, som har speciell utbildning inom skelögdhet och problem knutna till ögonens rörelsemönster.

Tack snälla för era svar!Överväger faktiskt att ringa ögonmottagningen o höra mig för lite angående en ev operation.är livrädd för att opereras,men vill inte heller må såhär dåligt för alltid hur stor är risken att det misslyckas?enligt läkaren jag var hos den där gången för några år sen,så fanns det en risk att det "friska" ögat istället vänder sig inåt?!men jag hoppas att det går bra om det nu skulle bli operation.
är det inte läskigt att bli sövd?(för man blir väl sövd?)berätta gärna mer om operationen,ni som vet?
kram o tack på förhand!

De kollar NOGA innan du blir opererad OM hjärnan klarar av en sådan operation dvs om du kommer att bli bättre och så att inte du kommer skela utåt eller inåt för mycket så var inte orolig!
Vänd dig du till ögonmott så får du en remiss och jag LOVAR att de undersöker både ögon och hjärna innan så att allt kommer gå bra!

kontakta ögonklinik på sjukhuset dessa operationer kostar inget

Hej TS!
Här kommer ett långt inlägg!

Vill börja med att berätta att min pappa är skelögd, och så ser han dåligt på långt håll precis som du. Han har inga problem med skelningen om han använder sina glasögon, men den kommer tillbaka direkt om han tar av dem. Jag har aldrig tyckt att hans skelning är något konstigt, eller att det påverkar hans utseende negativt. Det är en del av hans personlighet helt enkelt!

Du skrev att du använder glasögon ibland, får jag fråga varför du inte använder det alltid? Vad har din optiker sagt, ska du ha dem alltid eller bara när du känner att du behöver dem? Om du inte trivs med dina glasögon så kan du ju prova linser. Om du fått glasögon som du ska använda alltid så måste du också använda dem alltid för att de ska hjälpa. Om du ser dåligt på långt håll och inte använder linser/glasögon så måste dina ögon alltid överanstränga sig, alla brukar t.ex. skela mer när de är trötta i ögonen. Så mitt första tips till dig är att börja använda glasögonen mer regelbundet. Dina muskler i ögonen kommer då avlastas och skelningen kan bli mindre, till och med försvinna.

Du skrev också att glasögonen gör skelningen bättre men inte bra. Man måste ge det lite tid, så ögonen tränar upp sig och vänjer sig vid glasögonen/linserna. Men om du har tålamod och använder dina glasögon så kan det bli bättre.

Jag tycker alltså att du ska prata med din optiker eller en ögonläkare om din syn först, och inte börja med att planera en operation. Om din optiker inte vet att du tycker att din skelning är jobbig så tycker jag att du ska berätta det. Det är ju väldigt olika vad man uppfattar som jobbigt.

Måste också berätta om att min mamma en dag kom hem och sa att nu skulle hennes vänninna opereras för sin skelning, och jag svarade Va, skelar hon??? Jag har känt henne hela livet och aldrig tänkt på att hon skelar! Men man ser ju inte hennes skelning, man ser ju HENNE!

Jag skelar inte själv, men har dålig syn och kan relatera till de känslor du har om din skelning. Jag skriver ett nytt inlägg om det för annars blir detta så himla långt...

Hoppas du vill svara på mina frågor om dina glasögon som jag ställde ovan!

Det här är förmodligen ingen tröst kanske... men jag tycker det är gulligt med lite skelögdhet. Kanske bror det på att jag en gång var kär i en kille som var skelögd?

Har du inte lidit av det tidigare, så tycker jag inte att du ska operera.

Jag tycker det verkar lite konstigt att ni som skelar inte blivit opererade när ni var små, det är tydligen vanligt nu! Min pappa skelade kraftigt med ena ögat när han var liten och opererade sig när han var runt 20! Operationen blev mycket lyckad och han kunde se lika bra som tidigare. Tydligen finns det en chans att blivande barn också skelar men varken jag eller min syster skelar!

Fast, jag vill bara lägga in ett litet ord här...

Jag är en sån som tycker det är riktigt riktigt charmigt med små utstick i utseendet. Och ingenting är så charmigt som skelande ögon, tycker jag...

Ville bara att du skulle få höra det, mitt i dina ledsna tankar

Och här kommer alltså min fortsättning!

Jag skelar inte själv, men har faktiskt blivit utredd för det en gång eftersom jag upptäckte för några år sedan att jag "kopplade bort" mitt ena öga ibland. Det visade sig att det inte var någon skelning, utan att mitt ena öga var överansträngt och därför inte orkade hänga med alltid. Det åkte alltså inte innåt eller utåt som vid en skelning, utan "satt där det brukade" men användes inte. Hmm, svårt att förklara, men med nya glasögon blev det bra.

Jag har väldigt dålig syn, och har haft tjocka glasögon sedan jag var 4 år gammal. Antagligen såg jag dåligt innan dess också, men det upptäcktes inte.
Med hjälp av glasögon eller linser ser jag normalt, men utan dem ser jag ingenting, bara en massa suddiga färger. Jag ser inte konturer på föremål även om de är 15 cm ifrån mig. Jag är både gravt närsynt och har gravt brytningsfel, och om jag inte hade specialglas i mina glasögon så skulle de vara över 1 cm tjocka.
När jag gick i grundskolan tyckte jag det var jättejobbigt, då fanns det inte specialglas utan jag hade jättetjocka glasögon. Jag blev i och för sig inte retad, men jag visste ju själv att jag var annorlunda och var ALLTID rädd att någon skulle säga något. Så jag var ett mycket blygt barn. Och gympan var jobbig, mina glasögon var ju så tunga och hoppade på näsan när jag sprang. Läraren sa ibland att jag skulle ta av dem så de inte gick sönder av misstag, men det kunde jag ju inte! Men det är ju svårt för dem med bra syn att veta hur det är att inte se! Jag lät aldrig folk prova mina glasögon, för de gånger jag lät dem blev reaktionen alltid "shiiiiit, jag ser ingenting! hjälp, golvet golvet lutar jättemycket, jag blir yr, det känns som jag knarkar" etc. Inte så kul!

Det är bara 7 år sedan det kom linser för så gravt synfel som jag har! Jag är jätteglad för mina linser, det är mycket lättare att ha en aktiv fritid med dem. Och jag kan ha solglasögon, det kunde jag ju inte innan!

Det blev ett långt stycke om mig, men jag vill att du ska veta att jag vet hur jobbigt det kan kännas ibland. Jag skämdes mycket för min syn den första tiden när jag och min sambo hade flyttat ihop, för det var ju först då han riktigt märkte hur illa jag ser. Det var aldrig så att han retade mig, det var jag som gick och tänkte "usch vad pinsamt o skämmigt" trots att jag visste att jag inte skulle tänka så. När jag hade gått o lagt mig kunde han komma in och säga "läs detta" eller "kolla på den här tröjan" och jag kunde ju inte se någonting... Och då blir det ju lätt så att man skäms trots att man inte själv kan hjälpa hur man ser. Så jag fick påminna honom en massa gånger i början, för han har alltid sett perfekt och kan liksom inte relatera till hur jag har det. Men han har alltid varit gullig och sagt att jag passar så bra i mina glasögon, och att ögonen är fina trots att glasen förminskar dem så de blir jättesmå! Och jag har faktiskt lärt mig att lyssna på honom! Och du ska absolut lyssna på din sambo när han säger att du har vackra ögon!

Du får gärna skriva mer till mig, både om dina ögon (för jag tycker det är intressant o har ju ganska mycket erfarenhet) och om det mer känslomässiga.

Kram på dig!