Orolig bonus förälder

Tack för ditt svar...
Nu har vi levt i dom här nya familje konstellationerna i 2 år dock så man tycker ju att hon borde "gillat" läget lite mer vid de här laget!
Hon pratar ofta om önskan att alla skall bo tillsammans, men utrycker lika ofta missnöjet med att vara hos oss.
Att de är tråkigt hemma hos oss, att hon vill vara hos mamman jämt.
Min man tar de väldigt hårt att ständigt höra sin dotter utrycka sig så, även om man försöker att inte ta de personligt.
Hon pustar o stönar ofta innan hon skall åka till oss och när de närmar sig bytes dagen.
Mamman har försökt nysta lite i de o då har hon svarat saker som att man måste städa hos oss mm..
Vi är ju en lite större familj och vi har ju tre barn här och hos mamma är de bara dom två så dom får ju mer FULL uppmärksamhet där.
Här är hon ju stora syster till två och hennes ansvar blir lite större, Hon är snart 6 år och att plocka bort sina leksaker på rumet tycker jag inte är för mycket begärt.
Även att plocka undan tallriken vid maten och sätta på diskbänken och hjälpa till lite smått med annat.
ta på sig själv mm, självklart hjälper vi henne om de inte går med dragkedjan på jackan men hon kan ju försöka själv i första hand.
Vet inte om skillnaden på "ansvar" och uppmärksamhet varierar mycket och de är de hon tycker är tråkigt.
Vi gör massa saker här oxå, hittat på massa saker tillsammans och angagerar oss i barnen och försöker ge dom lite egentid emellanåt.
Just nu har vi pendlat mellan mig o min man att vara föräldra lediga och vi bor en bit utanför stan så våran vecka är de inte alltid så att de bli full vecka på dagis.
Men vi gör ju saker hemma, leker ut, målar vattenfärg, bakar ofta mm.
Och barnen tycker de är jätte kul, men i nästa stund hör man hur tråkigt de är här och att 6 åringen inte vill hit.
Hon är väldgt gosig o pussas o kramas mycket och talar om hur mycket hon äslar sin "nya" lillasyster samt oss, så för mig går de inte ihop.
jag börjar tycka de är väldigt jobbigt, dels att hela tiden anstränga sig o sen bara få "skit" och sen att hon säter sig på tvären hela tiden och vägrar vara med på saker.
Simskolan gick hon i gruppen med 3 åringar o endå beteede hon sig som minstingen,
De lossade dock hyfsat på slutet, men simmärkerna tog hon tack vare att simlärarna gjorde övningarna ensamn med henne efter simskolans slut?! rätt fel vad vet jag, blir lite en björn tjänst o fel budskap tycker jag,
Nu är de simkola igen och nu har även hennes största lillasyster börjat, för henne gick de toppen.
Men den stora tjejen började direkt att vara kinkig o gråta mm. även om hon säger att hon vill så gärna vara med.
De var första gången föra helgen o mamman vara med, nu när de är våran tur att gå med skall vi testa att inte sitta och titta på. kanske de hjälper!
Kanske man bara skall låta allt ha sin gång, tycker bara de är ett väldigt tråkigt beteende och de är inget jag vill att min dotter skall börja med!
tack.....!