Emilia75 skrev 2012-06-14 08:52:14 följande:
Jag tror att det är viktigt att tänka till, stanna upp och tänka steget längre...
Hade mina föräldrar kallat mig för såna saker, ovsett hur kärleksfullt det än var hade jag blivit jätteldsen...
För det är inte viktigt med utseendet, inte alls, varför då påpeka det hela tiden? Det kan verka ofarligt och oskyldigt, men i längden är det inte det...
Jag har vuxit upp i ett hem där utseendet aldrig kommenterats, och det är så SKÖNT. En befrielse, för där har annat varit mycket viktigare, om man är rolig, duktig på att sjunga, framträda, måla, idrott osv...
Däremot har jag vänner som ständigt fått höra pikar, tex så sa min kompis mamma alltid till min kompis: Varför kan du inte se ut mer som E (mig alltså), hon är så söt och smal och liten!". Och det gjorde att min vän började jämföra sig med mig, och när hon var 11 fick hon extremt svår anorexi och höll på att dö. Än idag är hon inte frisk... Och hon var INTE tjock, men hennes föräldrar kallade henne det, med ett leende, de skämtade om det. Och hon skrattade med, klart man skrattar med när ens föräldrar säger sånt - för vissa kanske det är det enda sättet de får visad kärlek från sina föräldrar, fast hon säkert inte tyckte det var kul, och sedan blev det som en fix idé för henne... Utseendet blev mer och mer viktigt för henne... och hon jämförde sig konstant med mig... Något som blev skitjobbigt för mig, för jag brydde mig väl inte ett skit om det...
Jag har x antal fler historier om detta, om barn som det skämtats om när de var små, föräldrar som kallat dem allt från tjockis, knubbis till skitunge och ungjävel... allt med ett leende, men för mig fick jag ont i magen varje gång när jag hörde det, och jag är så GLAD att mina föräldrar aldrig kallat mig såna saker!!!! Så GLAD!!!
Därför reagerar jag, för det som verkar så oskyldigt kan utveckla sig och bli något mycket värre... Så därför ber jag dig att tänka till, inte för din egen skull, men för din dotters!
Jag säger det inte för att pika dig, utan för att jag ser var och hur det kan utvecklas, jag har sett det förr, alltförmånga gånger...
Och jag kan tillägga att dessa barns föräldrar n idag aldrig hade erkänt att de har orsakat sina barns ätstörningar eller annat, för de säger precis som du att det ju var helt ofarligt och på skämt!
Jag tänker inte ens skriva här vad jag anser om sådana människor...
Det här kommer bli mitt sista inlägg då det inte spelar någon roll vad jag skriver då du fortfarande tolkar det på ditt eget lilla sätt. Jag pikar ALDRIG mina barn. Jag skämtar ALDRIG om att mina barn är tjocka.
Bara för att du upplever det på ett sätt så gör inte alla människor det per automatik. Förstå att det finns tusentals olika tolkningssett och att ditt INTE är det ända riktiga.
Och jag är så GLAD över att min mamma kallade mig för diverse kärleksfulla smeknamn som kanske omgivningen inte har begripit sig på men som gjorde det så speciellt mellan oss 2. Så GLAD att hon struntade i okända människors åsikter och gjorde det som hon kände var rätt i hjärtat, rätt för oss.
Och exakt samma sak kommer jag göra för mina barn. De VET att det är kärleksfulla smeknamn och de har ALDRIG tolkat det på något annat sätt. De är trygga, sociala, omtyckta, empatiska och lyckliga ungar.