Skaffa barn med 30 år äldre man

följ ditt hjärta säger jag bara. det är det enda som gör dig lycklig i slutändan!
studierna gör dig inte lyckligare i längden men en man och ett barn gör det!

lite julmys tycker jag allt att du ska ha!

jag förstår hur du tänker men kan ni inte göra en bebe på jul lovet??*ler*
det e ju dumt att hoppa av mitt i en termin! kan du inte tänka så här.. att du vet att ni e rätt för varandra så det är ju ingen risk att han inte skall vänta så varför skunda på något som ändå kommer att bli helt fantastiskt den dagen det e menat..??

hur kul e det med studie lån och ingen utbildning..?? när du fått bebisen och varit mamma ledig finns utbildningen kvar då?? eller måste du kanske kompletera eller läsa upp ännu mera?? är det inte skönare att ha lämnat det livet bakom dig istället och vate att du kan ägna dig åt din man och barn??
bara en tanke!!
jag hoppade av min utbildning, så den väntar mig när jag e klar med mamma ledigheten.. och det suger verkligen... vill inte alls göra den nu, mitt liv har kommit in i en annan fas och jag önskar att jag gjort det jag sa till dig!! men det är 14 år mellan min man och mig och jag kännde mig stressad av att inte få vara med honom hela tiden men det är bara du som kan veta hur du vill ha det!
lycka till!

Hej Imona! Grattis till "Den stora kärleken!"
Jag vet inte hur gammal du själv är, men jag är/har varit precis i din sits. Min man är 29 år äldre och vi träffades för fem år sen. Första året pendlade vi 60 mil mellan varandra.
Vi har en dotter på 4 år och väntar 2:a barnet om 3 veckor!
Jag sa tidigt till mig själv att jag inte skulle låta mina livsval styras av att han var äldre. Det tror jag bara man ångrar sen. Jag resonerade ungefär såhär: han är redan så gammal så några år hit eller dit har ingen betydelse. Vi kommer att ha 4 år mellan våra barnl, just för att jag ville fullfölja min utbildning. Flera påpekade att han var äldre och att vi inte borde vänta men jag ville göra det som känns rätt för mig och oss och inte bestämma utifrån att han är äldre.
Vad jag vill ha sagt är att du ska göra det du känner för och längtar efter, men gör det inte bara för att du känner dig stressad över hans ålder, Som sagt Ett par år hit eller dit spelar ju egentligen ingen roll. Jag är 28 år och min man är 57.

Min pappa gjorde det. Hans fru är 2 år yngre än mig.. Visst tyckte väl alla i början att han var kansig men jag har världens goaste småsyskon och jag är jätte glad för deras skull. Även om han iböand säger att han är nog för gammal så har dom ett bra liv tillsammans.

Han är 56 och hon 30..de träffades för 8 år sen..

Tack ni som har svarat hittills!
Det är skönt att höra att jag inte är den enda som är/har varit i den här situationen.

tjorven80: Jag hade nog inte tänkt hoppa av mitt i en termin, om jag inte redan är gravid då!! Jag har funderat på att det skulle vara bra att ha gått klart sin utbildning innan barnen kommer, men jag hade ändå inte tänkt jobba innan barnen blivit lite större, och kanske jag kan hitta ett jobb utan högskoleutbildning ifall jag inte känner för att börja igen...

Linnisen:
Grattis till den väntade bebisen!
Jag håller med dig om att man inte skall skaffa barn bara för att man känner sig stressad att göra det Det var starkt av dig att stå på dig och göra som du tyckte var bäst!
Men om vi väntar i tre år tills min utbildning är klar (jag är snart 21 förresten) hinner han bli åtmminstone 55 innan första barnet (vi vill gärna ha två). Jag läste någonstans att mäns fertilitet sjunker efter 55 och eftersom man aldrig vet hur länge det tar att lyckas göra en bebis vill jag ju inte vänta tills det är för sent! Dessutom har jag verkligen börjat längta efter barn på senaste tiden (och han också, fast han aldrig skulle försöka pressa mig att skaffa barn innan jag känner att jag själv vill, vilket jag nu gör!)

Jag känner igen mig i det tjorven80 skrev, för jag kan knappt koncentrera mig på mina studier för att jag läntar efter honom och efter att få ha en familj. Varje dag vi inte är tillsmmans känns förlorad och eftersom han är så mycket äldre än mig känns det som om tiden vi har tillsammans är extra dyrbar. Situationen är nog värre för att jag studerar så långt borta från honom. Vi har inte träffats på en och en halv månad nu (och jag kommer inte att få se honom förrän i december) och det har varit oerhört jobbigt. Tanken på att bara få träffas på skolloven och möjligtvis någon extra helg under de kommande tre åren känns bara omöjlig. Därför önskar jag på att jag snabbt skall få en liten bebis i magen så att jag får komma hem till honom!

Hej!
Min sambo är 19 år äldre än mej och har en son som är 20 dvs 9 år yngre än jag. Vi ska få vårat första barn om 2 veckor. Kan bara råda dej att följa ditt hjärta. Det gjorde jag. Vi jobbar på samma ställe och hade kännt varann i mer än 5 år innan vi blev ett par så det var kanske inte det ideala läget men det har gått jättebra. Ångrar mej inte en sekund. Kan säga att dom på jobbet blev ganska chockade . Låter som du verkligen vill ha barn med honom och känns det rätt så är det antagligen rätt. Jag blev gravid 3 månader efter vi blev tillsammans och det är det bästa som hänt. Kan dock tillägga att det inte var helt planerat men mer än välkommet. Lycka till hur du än gör. Var lycklig!!!

Jag tycker absolut du ska fullfölja din utbildning. Att hoppa av sin utbildning är absolut något man kan ångra senare i livet. Dessutom är det ju ingen garanti att ni får barn trots att du hoppar av studierna och då kanske det inte är så kul. Men jag tycker att studier och baby går att kombinera! Din man kan säkert ta ett stort ansvar för att det ska funka för dig. I övrigt bör du strunta i åldern, men kanske inte göra baby om ni inte känt varandra så länge. Du bör kanske också reflektera över att ett barn har man mer eller mindre ansvar för hela livet, även efter att det blivit myndigt. Då är det viktigt att du tänker på att barnet kommer att ha en gammal pappa och att du kommer att leva mycket längre än mannen. Jag har en kompis som hade en gammal pappa när han var barn och han var ständigt rädd att han skulle dö. Om man skulle adoptera barn skulle de inte tollerera en för gammal förälder och en för stor ålderskskillnad, för barnets bästa!

MaddeB:
Så roligt att höra att det gått bra för dig när du följde ditt hjärta och grattis också till det väntade barnet!

Vildrosen:
Tack för kommentarerena! Som jag tror att jag skrev tidigare så hade jag nog inte tänkt hoppa av utbildningen förrän jag redan blivit gravid, om vi nu satsar på det. Jag inser att det är ett livstidsansvar att ha barn och att jag riskerar att bli ensam tidigare, men ingen vet ju hur framtiden kommer att bli. Han kanske lever till över nittio (han är i.a.f. fullt frisk nu och nästan piggare än mig ibland! )och jag kan ju dö i en olycka nästa vecka.

Jag tycker inte att en äldre förälder eller stor åldersskillnad i sig skulle vara negativt för ett barn. Är det inte ifall man älskar och bryr sig om sitt barn som räknas? Är inte kvaliteten viktigare än kvantiteten?

Jag har faktiskt inte oroatmig så mycket mycket när det gäller att barnen får en äldre pappa. Visst kan de bli retade men det kan man ju bli för ALLT när man går i skolan...
Jag resonerar som så: Bättre världens bästa pappa och föräldrar som älskar varandra än en halvdant andrahandsval från min sida :)
Däremot är jag realist och tänker på att jag kan komma att bli ensam med mina barn innan de är vuxna, om olyckan är framme. Därför är det viktigt för mig att ha utbildat mig och tryggat min försörjning. Eftersom min man har vuxna barn har vi också varit noga med äktenskapsförord så att jag inte blir av med bostad osv. Det låter kanske hemskt men lite måste man tänka på sånt också...

Är också tillsammans med en man som är över 30 år äldre än mig - jag är gravid i 7:e veckan. :)

Gammal tråd kanske, men man behöver inte hoppa av skolan utan man tar ett studieuppehåll och kan således börja plugga igen när man inte är mammaledig längre.

Jag skulle nog tänka efter både en och fem gånger innan jag skaffade barn med någon som är över femtio år gammal. En kompis pappa träffade en ny, 20-25 år yngre kvinna när han var runt 55 år gammal och de fick barn när mannen var 58. Nu, tio år senare, så har de separerat och mannen är sjuk och risken är stor att han inte ens får uppleva sin sons elvaårsdag.

Visst, risken att bli sjuk eller dö av andra orsaker finns även när man är yngre, men att skaffa barn med någon som är över femtio år är i princip att be om att ha barn som får stå med en förälder eller föräldralösa vid studenten, sitt bröllop, etc.

Pluvdo: De kan dock få fina år på sin uppväxt och ha mycket nytta av den tiden. Allt är beroende på hur man själv bemöter barnet.

Enligt vad jag tycker mig se i min bekantskapskrets så fungerar det ofta mycket bättre än man tänkt sig. Vi är bara människor oavsett ålder och kan tycka att folk är lite väl känsliga mot åldersskillnader ibland.