Inlägg från: Älskadefamilj |Visa alla inlägg
  • Älskadefamilj

    Specialistmödravård

    Jag förlorade min son i v42 på grund av infarkter i moderkakan. Han var dessutom väldigt stor, 58cm och 5kg. Han fastnade på vägen ut och jag fick efteråt veta att hade han levt vid förlossningen så hade han troligen dött. Ingen hade en aning om att han var så stor, förutom jag själv. Jag bad dom göra ett ultraljud före förlossningen då jag misstänkte att han var stor men fick svaret att han var "helt normal".

    Nu är jag gravid igen i v20. Jag har blivit lovad specialistmödravård men ärligt talat så förstår jag inte på vilket sätt detta skulle vara betryggande. Jag har dessutom förstått att andra som varit med om samma sak får en mycket bättre mödravård än så här. I min specmödravård ingår: ett extra besök i v20, ett tillväxtultraljud i v32 och ett extra läkarbesök i v36. Jag känner mig inte ett dugg trygg i detta! Är stressad till max just nu. Dessutom påstår min ansvariga läkare att man inte kan göra flödeskontroller av navelsträng och moderkaka, att det inte är tillförlitligt. Jag pratade med en professor i graviditet och ultraljud som sa att det bara var nonsens - "det är självklart att man kan mäta flödet i navelsträng och moderkaka och det borde dom verkligen göra ofta"! Jag är riktigt förbannad, ledsen och frustrerad nu över att inte få den hjälp och det stöd jag och bebisen behöver. En sak till som gör mig jätteorolig är att dom säger att jag ska bli igångsatt i v39 (!) fast jag säger att jag inte går en dag längre än v37+0. Jag tänker inte acceptera något annat!

    Hur har er specialistmödravård sett ut? Och har ni några råd att ge mig?


  • Svar på tråden Specialistmödravård
  • Älskadefamilj

    Tack alla för era svar! Jag ringde min barnmorska härom dagen och grät. Sa att jag måste få hjälp och stöd nu så jag slipper oroa mig så mycket. Så på måndag fick jag tid till barnmorskan och om lite mer än en vecka ska jag till läkaren. Det som gör mig mest ledsen och frustrerad är att dom ljuger för mig och vägrar hjälpa mig med undersökningar som jag VET kan genomföras. Även om dom nu tyckte det var omödigt så borde dom väl göra det bara för att lugna mig och därmed också bebisen? Jag förstår inte...

    Men det ser inte ljust ut. Min barnmorska sa att jag inte kommer kunna bli igångsatt redan i v37+0 och att kejsarsnitt är uteslutet. Hon sa också att dom inte kommer göra flödeskontroller därför att det bara säger något om hur läget är PRECIS JUST DÅ och inte några dagar senare. Dessutom är det farligt med ultraljud och därför kommer jag inte få göra fler ultraljud än tillväxtultraljudet i v32. Hon säger att hon önskar att allt vore annorlunda så hon kunde hjälpa mig, men nu är det som det är. Vet inte vad jag ska ta mig till eller hur jag ska orka dessa möten utan att bli tokig. Jag ska försöka hålla mig till fakta och nu vet jag lite mer om vad ni har fått för hjälp och därmed vad som kan vara rimligt...

    Som någon skrev så finns ju möjligheten att byta mödravård till linköpings universitetssjukhus istället, men vilka garantier finns det för att det skulle bli bättre då? Usch, jag vet inte. Men den här situationen är ohållbar, jag kan inte sova på grund av ilska, oro och frustration och tänker på det här hela dagarna....


  • Älskadefamilj

    Vill tillägga att det egentligen inte är något fel på min barnmorska annars. Hon är supergullig och ger mig ett jättebra personligt stöd i mina känslor. Läkaren är också gullig på många sätt. Problemet är bara att när jag "kräver" att få undersökningar eller igångsättning sätter dom sig på tvären och vägrar hjälpa mig och tycker att JAG ska vara förstående... Hur ska jag kunna vara det när det känns som detta är en kamp för mitt barns liv där dom vägrar hjälpa mig rädda mitt barn??


    **Mamma till min underbara dotter född -04 och min älskade änglason född -10**
  • Älskadefamilj
    esso skrev 2011-02-04 09:10:45 följande:
    Älskadefamilj:

    Ja det låter inte som att de  de tar dig på allvar,  jag tycker du ska ringa det andra sjukhuset och höra efter vad de gör där? Det är så konstigt då det på Akademiska säger helt andra saker. Jag hopas dock min överläkare har rätt, oj han har också sagt att för många ultraljud är inte nödvändigt då det bara visar just nu men vissa var medicinska som tex i v 12, 18, 22, och 25 och sedan beroende på hur flödet ser ut men annars blir det i v 32 och 36.

    Oavsett om läkare och bm är urgulliga så antar jag att det inte hjälper dig med det du vill ha hjälp med.
    Jag har blivit lovad att inte gå tiden ut då jag vägrar det och tog upp det i v 4 då vi fick tillbaka obduktionen på Astrid samt då vi berättade att vi var gravida, fick även då trombyl.  

    Sen om det blir igångsättning eller snitt återstår.
    Hej vännen, ska ringa det andra sjukhuset och se om dom kan erbjuda bättre vård. Började du äta trombyl redan i v4? Jag fick först från v12 och det kändes inte helt rätt efter att ha läst att i stort sett alla andra fått äta från dagen dom plussade. Har du fått någon tid för konsultation inför igångsättning och så? Jag har fått en tid i v36 (!) och då först tycker dom att jag ska få ett datum. När jag pratade med min BM sa jag att det är helt uteslutet att vänta så länge så nu fick jag iaf ett läkarbesök nästa vecka, men frågan är väl om det förändrar något...
  • Älskadefamilj

    Tack igen Esso... Förstår bara inte varför dom inte kan sätta ett datum där det antingen blir igångsättning om man är mogen, eller kejsarsnitt om man inte är mogen. Det kan väl inte vara så svårt? Okej om alla skulle kräva samma sak, men vi som förlorat barn är bara en bråkdel av alla havande kvinnor. Har svårt att förstå vårdens sätt att tänka - eller snarare inte tänka...

    Vi har legat sjuka i två veckor nu så jag missade läkartiden i förra veckan. Därför fick jag en tid hos en annan läkare om först tre veckor då min ordinarie läkare "inte hade tid". Vet faktiskt inte om jag tänker acceptera att bli kastad mellan läkare som en vante...


Svar på tråden Specialistmödravård