börjar bli nervös.... fler?

Hejsan! Samma här. Väntar andra barnet, hade bf i lördags. Och precis som du hade jag en jättebra första förlossning... ändå känner jag mig mer nervös inför denna. Jag tror att jag är mer nervös nu så här innan det kommer igång liksom. När jag är mitt uppe i det så inbillar jag mig att det kommer att kännas bättre. Hatar att inte ha kontroll och veta hur och när det kommer att börja... kanske är det därför det känns nervigt oxå.

Hur startade din första förlossning? 

Min första förlossning startade med molande värk (typ mensvärk) och sedan 20 min senare kom de riktiga värkarna.

Känner mig oxå nervös över att inte veta hur det eller när det ska börja. plus att hur vet jag att det är dax att ringa barnvakten???? vill bara att det ska sätta fart nu så jag vet att det är på G, för då tror jag att jag lugnar ner mig....

kände du av innan att det var på G med din första? jag kände ingenting, det kom helt plötsligt...

Hej på er!

Jag har bf med andra barnet i morgon. Har också känt mig nervös inför förlossningen.
Jag hade en helt ok första förlossning men minns att jag vid några tillfällen spände mig och nästan blev lite rädd för smärtan, så jag har lånat lite böcker på biblioteket om att hantera smärtan genom avslappning. Det har lugnat mig lite så nu vill jag mest att det ska sätta igång

Nä, precis... hur löser man det snabbast och smidigast med storebrorsan?! Vi har farmor o farfar (och om det blir panik, grannar) som ska ta pojken, men jag är så nervös att det kommer att gå så fort den här gången. Mardrömmen är att inte hinna in...

Förra gången var vi på förlossningen 5 timmar bara. Jag hade iofs en rätt lång latensfas... började med värkar (inga onda) på fredagen, det blev lite värre på lördagen men han är född först på söndag eftermiddag. Minns inte riktigt, men jag har för mig att jag kände av en del förvärkar några dagar innan. När jag fick första värken den morgonen det började då visste jag på nåt sätt att det var på riktigt, fråga mig inte hur. Hoppas att jag får en sån stark känsla nu oxå. Igår kväll hade jag tre-fyra sammandragningar som kändes lite mer som molande mensvärk, men inget regelbundet. Idag är det lugnt, bara "vanliga" sammandragningar.

har nu pratat med min mamma, det är hon som ska sonen. Hon sa att det är bara att ringa när jag känner av det första tecknet på att det är dags, sen får väl hon sitta här hemma och glo som hon sa.... men det löser sig.
Ja, tänk om man inte hinner in till sjukhuset... det har jag oxå tänkt på, med sonen gick jag hemma med värkar från kl 06 på morgonen till ca 15 på em, då åkte vi in efter att jag hade fått en blödning och efter ytterligare 3 timmar och 20 min är han född... så jag tror att denna förlossning går fort...
Min sambo sa det här om dagen att det värsta som kan hända är att vi inte hinner till sjukhuset... han klarar inte av att se blod... han svimmar.

Det är väl just det där att man aldrig kan veta innan hur lång tid det kommer att ta som gör att det blir lite jobbigt. Vi har också barnvakter som vi kan ringa i princip när som helst. Dotterns "extrafarfar" är pensionär så han kan oftast "göra sig ledig" om det skulle krisa. Det är ju skönt.

För mig tog det ganska lång tid förra gången så jag är inte så orolig för att inte hinna in. (Vattnet gick vid 05 på torsdagsmorgonen, åkte in vid 16-tiden på eftermiddagen och dottern är född tio i sju på fredagsmorgonen.)
Jag är mest glad över tanken på att det brukar gå lite fortare andra gången eftersom jag minns en otrolig utmattning på slutet.

Kommer ni ihåg hur det kändes att ha värkar?
Det gör jag knappt.

kommer knappt ihåg hur det känns att ha mensvärk... hahaha! ännu mindre hur värkarna kändes.... Jag  kommer ihåg att jag var jätte nojjig över att inte veta hur värkarna skulle kännas, men när de väl kom så visste jag direkt att det var värkar. Men jag kan inte säga att jag kommer ihåg hur de kändes... 
Tror  oxå att det är meningen att man ska glömma bort smärtan...

Nu har det nog börjat så smått här faktiskt!! Lite halvonda sammandragningar i natt. Nu känns det som om det har avtagit lite, men magen är typ hård hela tiden. Precis som förra gången. Så nu är det väl bara att avvakta och se hur det utvecklar sig. Sambon är hemma från jobbet idag för säkerhets skull. Man vet ju inte, kanske det bara säger pang plötsligt. Och så är det väldigt skönt att få avlastning med pojken. 

Och nu kan jag säga att när det nu verkar ha börjat lite grann så känner jag mig faktiskt lugnare. Känner mig mer spänd nu på ett lite mer positivt sätt. Det blir säkert så för er oxå!!