Vad innebär intuition?

Antar att de experiment du menar har med "event related potetials" eller?
Isf bör det väl förtydligas att det handlar om millisekunder och inte en timmes funderande över en händelse. 

Det kan väl vara ganska vanskligt att tala i begrepp som intuition då med tanke på hurpass missbrukat begreppet är.  
Intuition innebär för mig att man saknar argument eller bara känner för något trots att man inte kan tala för sin sak. I de lägena brukar ju folk komma med intuitionargumentet och så kan man inte längre diskutera saken. Dessutom kommer folk dragandes med detta då de haft tur.
Genom denna association har jag kommit fram till detta, inte genom en ordbok. 

Ursäkta men jag förstår inte vad det här har med min trådstart att göra. En timmes funderingar? Missbrukat begrepp? Saknar argument och inte kan tala för sin sak? Intuitionsargumentet? När de har haft tur?

Jag behandlar frågan huruvida vår intuition innebär det samma som att skapa vår verklighet åt vårt medvetande - på det viset som har förklarats i trådstarten.

Experimenten har ingenting mer med ämnet att göra än att de har visat upp resultaten som jag beskriver att de har gjort.

Din TS känns en smula oklar. Javisst, det är uppenbart att vi sänder nervimpulser innan vi är medvetna om en given händelse vilket kan exemplifieras genom triviala experiment (du rycker undan handen innan du är medveten om spisplattan är varm, exempelvis). Det förefaller dock udda att definiera detta som intution. Intuition, som det förstås av gemene man, handlar mer om att vi drar slutsatser utan att kunna identifiera premisserna (jag känner på mig att han ljuger, jag tror vi skall gå åt vänster, I have a bad feeling about this).

"Hur som helst. Om vi nu medvetet kan välja att följa vår intuition innan den uppstår, alltså förhålla oss öppna för infallet tills det inträffar."

Det LÅTER som att du menar att vi skall följa vår första impuls hela tiden, men jag antar att jag missförstår dig. Jag avvaktar vidare uttalanden tills jag bättre förstått vad du är ute efter.

Jag svarade helt enkelt den filosofiska frågan med ett resonemang kring att intuition som begrepp är aningen infekterat. Du kan välja att identifiera intuition som den första nervimpulsen, men jag skulle personligen använda en annan identifierare, Sartres prereflexivitet kanske eller kort och gott förmedvetenhet.
Varför jag frågade om experimentet var ERP är att resultaten inte är så entydiga där och det kan väl inte vara helt oviktigt. 
Sedan angående fri vilja så behöver ju inte det innefatta beslut individuella val och beslut. Som determinist kan man ju se mänskligt tänkande (inklusiver förmedvetenhet) som en annorlunda form av matematik där resultatet alltid är förutbestämt, precis som en formel. 

Varför udda? Hur du, eller hur du å gemene man, definierar intuition kan stämma väl överens med min teori - icke medveten om premisserna. Premisser var för övrigt ett bra ord att använda i dessa sammanhang!

Inte att vi skall men att vi kan följa den och i den skapa vår verklighet innan den uppstått för medvetandet samt sinnena att bejaka.

Det Sarte diskuterar handlar om en abstrakt diskussion medan jag, genom den första nervimpulsen, knyter ihop det abstrakta i en snarlik diskussion till ett fysiskt fenomen. Inte alls omöjligt att låta Sartes diskussion följa min och mina premisser - handlar enbart om viljan att applicera dem på varandra och se över begreppen samt fenomenen de refererar till. Skiljer sig fenomenen som jag och Sarte refererar till ifrån varandra eller skiljer sig enbart begreppen vi använder oss utav ifrån varandra?

ERP?

Som determinist så kan man tyvärr inte diskutera det här ämnet då man redan har ett fullständigt svar på hur det förhåller sig. Släpper man sådana föreställningar för stunden så gör man ett fullt deltagande möjligt i den här diskussionen. Här har jag valt att inte ge den här första nervimpulsen ett stöd för determinismteorin, som många andra brukar göra, utan hänvisar fenomenet till tanken att vi skapar verkligheten åt oss själva i stadiet där den första nervimpulsen uppstår - där vi skulle ha en fri vilja som innebär att vi antingen väljer att skapa (hämtar handlingen ur intuition) eller återanvända (hämtar handlingen ur vårt intellekt).

Jag ska försöka ge ett kort exempel som visar på hur jag skiljer på intellekt och intuition.

Spelar jag trummor ihop med ett band i där vi återskapar en redan existerande låt så använder jag mitt intellekt medan jag använder min intuition när jag improviserar helt fritt och till den grad att det överraskar mig själv.

Jag har flera gånger vikt mig dubbel av skratt av alla knäppa rytmer och takter som improvisation har lett mig till - just för att jag inte medvetet har skapat dem. Jag blir precis lika överraskad som en person som sitter bredvid. Vad jag dock har skapat innebär en specifik situation där intuitionen tillåts arbeta genom mig (för annars så kunde jag lika gärna springa in i väggen av mina impulser istället för att improvisera fram trumstycken).

Vi kan kanske nöja oss med att kalla det omedvetna processer.

ERP - Event related potetials. Uppmätta nervimpulssignaturer i samband med kognitiva processer som föregår medveten process.

Determinism kan väl tillåta att intuition existerar. Varför är det ett hinder? Bara för att man talar om saker förutbestämda skeenden så finns det ju t.o.m. utrymme för en gud så vitt jag vet. 

Ett tillägg med ditt trumexempel. Trummande är ju något du övat upp. Lekmannamässigt så är det en "ryggmärgs" övning. Det är som att säga att du använder ditt intellekt när du knyter skorna.
Det du talar om i termer av intuition är snarlikt att börja prata slumpmässiga stavelser. Omedvetet bildar de konstiga ord. Är det intuition? Du förhåller dig när du pratar slumpmässigt till det du lärt dig om språket. Du börjar exempelvis inte lägga till kinesiska fonem utan du håller dig till svenska vare sig du vill eller ej. 

Absolut. Frågeställningen var dock hur väl dessa kan likställas med vad vi kallar för intuition.

Jadå. Det övriga i tesen förlorar dock sitt diskussionsvärde i en deterministisk värld.

Det samma gäller allt annat i livet, såvida det inte handlar om statiska och medfödda egenskaper som saknar en dynamisk kvalité; det har övats upp. Man kan absolut använda intellektet vid skoknytning, dock ingen nödvändighet. Regeln berör allt som innebär en form av handling - du kan exempelvis kasta en pil mot en tavla genom intuition och genom den försöka få så höga poäng som möjligt men du kan även låta intellektet beräkna faktorer som styrkan, vinkeln, avståndet och eventuell vindpåverkan. Håller dock med om övningsfaktoren och tror absolut att en erfaren pilkastare överlag får högre poäng när enbart intuitionen används än vad en oerfaren får.

Följdfrågan blir då; hur höga poäng en erfaren intuitionsanvändare (låt oss säga en munk med lång meditation(mental förberedelse)s- samt fokusering(mental närvaro)sträning bakom sig) kan få i förhållande till en erfaren pilkastare? Det går såklart inte att svara på den frågan utan faktiska resultat att hänvisa till men tankarna börjar säkert att gro och jag kanske når mer förståelse för mina egna tankar genom en sådan fråga.

Jag hoppas att det inte blev allt för rörigt den här gången.

Byt ut formuleringen "erfaren intuitionsanvändare" mot "någon med förmågor som kan bidra till större intuitionsprecision".

Är osäker på om man överhuvudtaget kan kontrollera det förmedvetna, än värre hur man ska bevisa det?

Menar inte att man skulle besitta förmågan att kontrollera intuitionen per se utan snarare rikta/guida/fokusera den för att slutligen nå ett önskvärt resultat/mål genom intuition - som exempelvis den typ av riktning/guide/fokus som gör att jag inte springer rakt in i vägen, eller gör något annat totalt okontrollerat och ur sitt kontext, när det planerades att spela trummor genom intuition (improvisera).

Ok. Trådstarten var alldeles för lång och invecklad för att jag ska orka ta till mig den denna sena timme. Därför svarar jag utifrån trådrubriken.
För mig är intuition en föraning i kroppen och sinnet som man inte kan förklara. Det exemel jag kan ge er att dissikera och analysera hände mig för 8 år sedan.

Jag hade varit och handlat och när jag kom hem stod en grön Volvo parkerad utanför min port. Hela min kropp kände  "nej nej nej!" för denna bil. Den var ett hot och något ondskefullt och farligt, ett omen, helt enkelt. Känslan höll i sig lika länge som jag såg bilen. Innan jag hunnit in till min lägenhet hade den försvunnit.
Men när jag öppnar ytterdörren rusar min man ut till hallen och säger att polisen är där och de har ett dödsbesked. Min bror var död.

Jag frågar mig än i dag varför jag såg denna gröna civila polisbil, som det visade sig att vara, som ett hot och något ondskefullt som inte skulle vara där utanför min port. Den starkaste känslan var ju att bilen skulle bara bort! Hur visste mitt undermedvetna att bilen stod där för att någon hade ett hemskt besked till just mig?
Det har stått många för mig okända bilar utanför portar där jag bott under min livstid. Aldrig har jag reagerat på dem på något vis. Varken förr eller senare. Bara just denna gången.

Ni som har svar på allt. Vad var det? Vad var det som hände? Och framför allt varför?