Biopsi i bröstet

Ja men får jag fråga hur de kunde se att du hade perifera papillom, var det efter du förlorat bröstet? Jag är ledsen att höra om din sjukdom men glad att du mår bra idag! Kanske var det "gudarnas" hjälp att det kom blod från ditt bröst så de kunde hitta din cancer! Hur mår du idag? Jag väntar på brevet några dagar till sedan ringer jag dit. Tack för att du tar dig tid att svara iaf. Vilket sjukhus gick du till?

Det upptäcktes när de gick igenom mitt bröst efter att det opererats bort. Förutom bröstcancern fanns det perifera papillom, fibroadenom och ytterligare något tror jag.

Idag mår jag jättebra, är frisk och har gått vidare i livet . Jag har också fått barn vilket jag inte hade innan. 

Har pratat med en sjuksköterska nu på Vårdcentralen som skulle meddela min doktor att det kommit blod ur bröstet. Hon sa att hon skulle fixa remiss till kirurgen. Vad får man göra där? Är det mer röntgen eller vad gör dom?

Grattis grynetgrodan, så underbart och härligt att höra att du är positiv och att du har gått vidare

Ts: Talade inte du med bröstmottagningen? Varför måste du ringa vc när du liksom redan är på "utredning"? Jag vet faktiskt inte men jag gick ju först till vc som sa att det där absolut måste kollas upp, sedan fick jag en tid hos kirurgen på bröstmottagningen, det hon gjorde var att känna igenom brösten och titta på dem, sedan talade vi och hon ville veta från vilken mjölkgång blodet kom ifrån, då hon trodde att det var en sk. vårta i mjölkgången som eventuellt skulle opereras bort. Sedan sa hon att jag skulle få göra ul på brösten och en mammografi för min egen sinnesro. Sedan fick jag en tid på mammografin, där en överläkare gjorde ul och sedan mammografi. Hon sa att hon skulle skicka svaret till kirurgen som sedan fick ta ställning till hur de skulle gå vidare.
När jag träffade läkaren på vc sa han att blodet kunde indikera mycket olika men att det kan vara en blödande cysta. Kanske din knöl är en sådan?

Kirurgen ringde mig nyss från bröstmottagningen och sa att hon hade tittat igenom bilderna och de ser inga tecken på cancer eller något annat farligt och att det i dagsläge inte är någon idé att operera när det inte rinner av sig själv. Hon sa dock att om det börjar rinna spontant så skulle jag höra av mig så man får spruta in kontrastvätska i mjölkgången för att lokalisera "vårtan" och sedan operera bort mjölkgången. Jag känner mig chockad just nu...både glädje men också oro...kan jag liksom släppa det här nu? Eller är det liksom en tidsfråga innan det börjar spruta ut blod liksom..

Men så skönt att det inte är något farligt! Grattis!

Det var bröstsköterskan som sa att jag skulle berätta för min doktor på VC som ordinerat remissen till mammografin om blodet så att han skulle ha det i åtanke när han skulle få provsvaren... jag vet inte varför jag måste ringa och meddela när de borde kunna skriva in det i min journal? men jag gjorde som hon sa. Jag fick prata med en sjuksköterska som skulle meddela honom och det var hon som sa att de skulle ordna med remiss till kirurgen. Jag har ju som redan undersökts både att dom känt, mammografi, ul och biopsi. Jag tänkte vad som kunde vara kvar att göra... Det skulle ju kunna vara en blödande cysta men det borde de ju ha sett på mammon eller ul... Ja jag får vänta och se....

Har känt det senaste dygnet att jag har blivit öm om bröstet och att det som svider runt bröstvårtan/vårtgården. Jag har aldrig varit öm sen jag ammade sist. Kanske mest är psykiskt? Att man sätter igång nåt i kroppen omedvetet bara för att man är nervös.

Jag upplever samma sak i mellanåt Vet inte om det är pga av nervositeten eller om det har med blodet att göra. Har du fått svar på dina undersökningar? Kommer det blod fortfarande? Jag har inte vågat trycka något mer...ush, det här har verkligen tagit energi av mig, känner att jag håller på att drabbas av depression...

Nej jag har inte fått några svar än. Lär nog få vänta till nästa vecka ändå, men det är ju en dag imorgon också så jag kanske ringer och stöter på fast troligtvis inte. Igår när jag duschade kom det lite blod.

Förstår att det inte är lätt men försök att ta till dig de positiva svar du fått av din läkare. Du har ju fått oroa dig en tid nu och det är svårt att släppa något som man burit på och varit så rädd för. Kanske du behöver få prata med din doktor igen och få allt förklarat för dig så du har klara svar på dina frågor så du inte behöver känna dig så rädd. Det känns ju inte bra att du ska må så dåligt av en sak som du kanske inte alls behöver oroa dig för. Berätta hur rädd du är så att de förstår.

Du får försöka se det som så att om det vore farligt skulle de nog ha hört av sig redan! Kom det blod du du tryckte eller av sig själv? Hur ser ditt blod ut? Det blir många frågor men det är väl så när det är någon som har liknande problem. När ammade du sist? Jag tänker om detta med blodet kan ha något med det att göra, nog för att det var drygt  7-8 månader sedan jag slutade amma men...
 Jag fick tala en lång stund med läkaren och fick svar på många frågor men det är nog både att det inte känns bra att det liksom har kommit blod ur bröstet och att det kan hända igen sedan är det ju de här att man har gått med en sådan rädsla som tärt på en och det är som svårt att slappna av och speciellt när man kommer över berättelser och information som skiljer sig helt från det läkaren säger Men jag frågade henne om detta kunde utvecklas till något farligt och det sa hon att det inte kunde så jag försöker bära det med mig. Något som skrämmer mig dock var när jag frågade henne om undersökningarna var tillräckliga för att se om det fanns cancer, sa hon ja att de båda undersökningarna tillsammans gör att man ser men att bara mammorgrafi ibland kunde missa cancer om man hade väldigt mycket fett i brösten och då tänker jag varför gör man mammografi från 40 om det liksom inte är tillförlitligt? Ja jag grubblar och tänker mer än vad jag borde...

Livrädd: När det gäller det här med mammografi, ultraljud och så vidare så tror jag att det är så att olika typer av bilddiagnostik fungerar olika bra på olika typer av bröst samt symptom. Sedan är det ju en kostnadsfråga också. Ultraljud fungerar ofta bra på unga kvinnor som har tätare bröst och där kan mammografi funka lite sämre. Samtidigt finns det symptom som inte syns på ultraljud och som syns bättre på mammografi. Du har ju fått göra båda och har då blivit väl kollad.
När det gäller screening så tror jag att det skulle vara ohållbart kostnadsmässigt att köra ultraljud på alla. Det tar upp betydligt mer resurser än mammografi och ger förmodligen inte speciellt mycket mer heller eftersom de flesta som går i screeningen är äldre och inte har så täta bröst.

Jag tror också, precis som ts, att du ska försöka ta till dig de bra besked du har fått. Jag vet att det inte är så lätt att göra det när man varit orolig och livrädd. Det ligger där och gnager, kan de ha sett fel osv. Jag vet också hur lätt det är att jämföra sig med alla andra, men varje fall är unikt. Jag hade till exempel blod och bröstcancer, men det behöver inte alls betyda att du har det, i synnherhet inte med tanke på att de inte har hittat något. När jag kom till kirurgen första gången var det ingen som reagerade speciellt mycket på mina symptom. Man trodde det var en inflammation. Jag fick antibiotika och en tid till mammo och ul för ordningens skull. Fast också, ska sägas, ett återbesök bestämt redan då, vilket jag så här i efterhand kan tycka var lite skumt. Det var först när det syntes misstänkta saker på röntgen och ul som man började misstänka cancer i mitt fall.

Jag skulle nog säga att det rann av sig själv (dock bara några droppar). Det var när jag tvålade in mig och när man blir varm i kroppen så rinner det säkert lättare. Det är ju samma med mjölk, som jag fortfarande har lite av. Jag slutade amma för 14 mån sen ungefär.
Precis som grynetgrodan säger så är det därför man som ung får göra kompletterande med ul. All fall är olika.
Ja jag är övertygad om att de jag har inte är farligt! Ju länger tiden går desto mer blir jag övertygad.

Hur går det TS?

Tänker på dig ts. Hoppas verkligen att du fått goda besked!

Hej!

Jag har fått goda besked. Jag fick ringa själv till vårdcentralen och få mitt svar. Jag har en godartad tumör
Vet dock inte om de kommer att kolla närmare på att jag blödit ur bröstet ( nu är det bara brunfärgat) men jag är bara glad att det inte var cancer