Jag hade valt min dotters födelsedag helt klart!!
Hade ju kunnat göra en kombi om ni bodde i samma stad, firat dottern på förmiddagen och sen åkt hela familjen på bröllop. Men nu var ju detta inte fallet.. så.. Jag hade valt mitt barns födelsedag!
Tror du inte att din vän sa lite så med glimten i ögat? Att ni skulle väl kommit ändå? ;)
Alla har olika bagage... Det märks tydligt.
Det barns (min pappa) vars föräldrar aldrig kom på skolavslutningen, kanske kommer vilja finnas där för sina barn?
Den man (min sambo) som miste sin far dagen någon dag efter sin egen födelsedag utan att de hann träffas, kanske inte vill missa sina egna barns födelsedag?
Den dotter (jag) vars mamma alltid glömmer hennes födelsedag, kanske aldrig vill glömma eller prioritera annat före sitt eget barns födelsedag?
Vi alla är mycket olika...
Sitter här och reflekterar...
Och hm.. Ni alla fäster er vid så mycket vid själva kalaset?
Men ett kalas är ju ett kalas, fyller man år på onsdagen.. Så kan man ju ha kalas på lördagen?
Eller hur?
Men jag tänker på själva "dagen", alltså födelsedagen, dagen då barnet föddes.. Den dagen vill jag inte missa.
Så.. jag bor i Sthlm och bröllopet skulle vara på lördagen i Malmö... Så att man nästan hade behövt åka fredagen och komma hem söndagen.. Då hade jag inte lämnat dottern hos exempelvist morföräldrarna, åkt på bröllopet och missat hennes födelsedag!
Hade ni gjort det?
Men om det hade varit självklart att dottern fick komma med, så hade jag ju firat henne innan på förmiddagen så hade vi efteråt alla gått på bröllopet och närmsta helg haft kalas!
Den situationen är ok!
Men jag hade aldrig lämnat bort dottern, åkt på bröllopet och missat hennes dag!
Det är ju lustigt detta... Att jag som alltid känt mig så sviken av mamma, eller besviken av att hon alltid glömmer min födelsedag då hon har "viktigare" saker för sig.. Att jag fått den inneboende känslan av att mina barns födelsedag vill inte jag missa just för att jag inte är så egocentrerad som min mamma... endast överför tíll mina barn att det är "Me, myself and I" som gäller... hm..?
Men så är det ju... Min sambo, han skulle kuna fira jul närsom.. Han är grek... jul är liksom inte viktig för honom.
Julafton för mig.. är liksom julafton.
Men vi är olika.
Återigen, det är ju inte kalaset jag vill missa utan min dotters dag.
Hur kan nästan alla av er få det till att vara ego för att man vill vara med sitt barn på sin födelsedag?
I denna tråd är man ego om man vill vara med på sin födelsedag, och lär dem inget annat än att det är Me, Myself and I som gäller!?
I en annan tråd (hypotetiskt), där tråden är skriven utifrån en mamma som vill gå på bröllopet men stött på negativa kommentarer. Där hade mamman varit såå ego som väljer henne själv, ett bröllop och en fest före sina barn och barnen hade fått men för livet!?
Förstår inte varför folk inte har förståelse för varandra??
Jag skulle välja mitt barn. Nä, då ska man få skit för det? Då är man ego helt plötsligt?
Slänger vi skit på er?
Sen kan jag ju säga, vilket också spelar in i detta.. eftersom att det är säkert flera orsaker till att man gör ett val... att jag är inte i bröllopssvängen än. Är själv inte gift, inga av mina vänner har gift mig osv.. Så just nu är det ej så viktigt för mig! Men mitt barn skulle gå före ändå.
Sen kör ni den här "Men barnet fattar ju ändå inget!"
Men, har ni inte själva någon inneboende känsla att ni vill vara med på er barnsfödelsedag?
Ursäktar för svenskan.