**Den stora feta LCHF-tråden**

Duntoffla skrev 2011-08-01 14:00:18 följande:

Det känns bra att vara back om track igen och vågen var snäll mot mig imorse och det var inte alls så jävligt som jag befarat.

Måste dock börja variera mig för ägg, skinka och majo till lunch börjar kännas aningens enformigt. Konstigt att frukost är ett sånt mål man kan äta samma år efter år men övriga mål tröttnar man snabbt på. Måste vara mentalt.

Vad äter ni till lunch? Jag vill ligga på max 20 g kolisar om dagen så det får ju inte dra iväg så mkt på lunchen.

Det har uppstått en "dietkrock" här hemma...

Maken försöker äta lite av allt och så har han börjat testa Alli. Jag bara väntar på att hans mage ska protestera kraftigt med tanke på att jag inte är fettsnål i det jag lagar och han tar av det fettrika jag "gör till mig själv".
Han försökte LCHF i en kvart typ, men eftersom han inte sa något om att han tänkte börja eller vad han ville ha så kunde jag inte hjälpa honom.
Han MÅSTE äta bröd till frukost, inget annat duger och de bröd jag provat att göra som han smakat tycker han är för "äggiga".
Att be mig om hjälp att hitta äggfritt bröd gick tydligen inte.

Så på ena sidan bordet sitter jag med mitt kött och feta tillbehör och trycker i mig mat och på andra sidan sitter maken och låtsas äta lite samt äldsta sonen som petar i alla mat oavsett fettinehåll...
Frågan är bara hur länge maken orkar hålla på. Hur snabbt han kommer att gå upp i vikt igen när han inte orkar småsvälta hela tiden.
Och självklart så klarar han inte av att inte dricka en massa öl/vin eller att strunta i att äta godis.

Alla är vi olika...

Stod framför spegeln i caprijeans storlek 36 och ett rött lite längre linne i storlek 34/36. Inget av det satt åt så det såg konstigt ute (har inga valkar det kan fastna på ens...) Och ändå mal tankarna: ser jag tjock ut i det här?
Nja, linnet gör att jag ser lite konstigt bred ut om höfterna så istället för att titta på min smala midja kommer folk se det konstiga höftpartiet.
Bytte till en vit lite lösare t-shirt i xs...

Väl på Skänninge marknad får jag syn på en tjej som inte kunde lida av samma bekymmer som jag hade innan hon åkte hemifrån.
I jeans som inte ens gick upp över magen och med en tröja som inte ens nådde ned över magen (hon var inte gravid) gick hon stolt omkring.
Jag hade personligen inte ens vågat visa mig offenltigt i de kläderna om jag hade haft hälften av det midjemått hon hade.
Att det sedan är fult med magvisar kläder är en annans sak så jag skulle inte ens visa mig i det med mitt nuvarande midjemått sm kanske är max 1/3 av hennes.
Bryr hon sig inte? Saknar hon helt självinsikt? Varför säger ingen i hennes närhet till? Hon gick med kompisar.

Och jag såg gott om andra kraftigt överviktiga människor i bra mycket bättre och passande klädsel än henne så att skylla på att inget passar köper jag inte!
Fast tur att vi alla är olika för vad skulle jag annars ha haft att undra över på marken

163cm lång och med en vikt på dryga 58kg då ska man få höra att man är för smal med undertonen fult smal. Och det av någon som borde älska en hur man än såg ut.
Tack för den mamma...

Är på Öland med barnen och här har jag inga bakgrejor med mig så jag får ägna mig åt min andra udda last: städa. Ett ljust golv är nu ännu ljusare och fläckfritt, duschen är renskurad, lister avtorkade osv.
Vi bor i hyrd stuga och min sport är att alltid lämna stugor jag hyr i bättre skick än vad de är när jag kommer. JA, jag är konstig!

Nu ska jag packa cykelkärran och dra till stranden. Får se om vi fryser ihjäl