**Den stora feta LCHF-tråden**

Jag menade inte heller något "elakt" mot dig, LinaSofi! Absolut inte. Ber om ursäkt om du tog åt dig på så sätt.

Har också stor övervikt. Rent krasst skulle jag behöva gå ner 50 kg. För att enligt BMI vara normalviktig. Så jag vet hur otroligt tungt det är, och vilken lång väg det är att gå.

Är också matmissbrukare, och sockerberoende. Är gammal viktklubbare, som konstant vägde och räknade. Konstant hungrig, och en ständig väntan på att få äta nästa gång. Därför lockades jag sååå av LCHF. Ett avslappnat sätt till mat, jag får äta tills jag blir mätt.

Därför blev jag otroligt nervös och stressad när jag började läsa på internet och såg hur många som ändå räknade och vägde.

Jag vet att det är svårt. Och står man still i vikt länge så måste man såklart undersöka vad man kan ändra. Men det absolut skönaste vore ju om man bara kunde äta och njuta, tills man blev mätt.

Men jag vet, så enkelt är det inte. Kämpa på. Och fortsätt fråga hur mycket du vill om vägningar, procent, proteiner och hela karusellen!

Mina fyra veckor som jag skulle testa LCHF är nu till ändo.

Jag kan sammanfatta det hela med ett ord: Succé!

Minns inte sist jag mådde såhär bra. Helt fri från godissug, mätt, nöjd, belåten, glad, pigg. Vaknätter med en liten vrång 3-månaders lämnar inte ett spår.

Och jag får ju resultatet svart på vitt också.

- 8,4 kg på fyra veckor! Supernöjd, såklart. - 9 cm i midjan.

Nä. Det här fortsätter vi med.

Men jag har mååånga kilon att ta av. Gissar att det är därför det går så fort.

Samt många, långa, raska promenader med ett energiknippe till hund.

Men jag är stolt över mig själv.

Hemma från två dygn "on the road". Åkte i Söndags morse till Stockholm, för att hälsa på nära och kära. Sen vidare till Viking Terminalen, för ett dygn ombord på Cinderella.

Och jag gjorde det. Körde LCHF heeela vägen. Känner mig stolt och nöjd över mig själv. Och lättad över att det faktiskt inte är sååå krångligt.

Började med frukost på IKEA. Ägg, lax, ost och skinka. Lunch hos goda vänner. Korv med bröd. Som tur var hade han köpt chorizo med 88% kötthalt. Så jag åt det, med gott samvete. Lite reserver fanns i bilen (babybell, ölkorv och nötter).

Väl på båten valdes pommes bort, till köttet, och jag fick en finfin grönsallad med dressing. Frukostbuffén var ju enkel att LCHF:a. Samma sak med lunchbuffén.

På vägen hem, stannade vi vid MAX, och jag åt deras LowCarb mål.

Mycket nöjd med resan. Och minst lika nöjd med mina - 10 kg.

Lerumtessan:
På Måndag har jag ätit LCHF i 7 veckor. Jag har gått ner 11 kg på dom veckorna. I början gick det liiite för fort, så för min dit så uppskattar jag att takten kilona försvinner har minskat lite.
Jag väger, mäter eller skriver inte in någonting någonstans. Jag äter det som är under 5g/100g.

Jag vet att det inte funkar för alla. Vet också att jag kanske kommer till en punkt då jag måste börja räkna.

Men jag är ganska ny. Och ville ha det så enkelt som möjligt i början.

Och för mig funkar det. Så man kan ju testa att köra den "enkla" vägen första veckorna, se vad som händer.

Det är ju onödigt att krångla till det från första början.

Jag fick magsår när jag började läsa på, och såg hur många som skrev matdagbok och grejer. Som gammal viktklubbare var jag ju sååå lättad över att slippa det med LCHF. Så jag körde på, på mitt sätt.

Man får helt enkelt testa sig fram lite.

Alltså... om man vet att det väntar en vääääldigt efterlängtad fest. Om två veckor, på Fredag.

Jag är mammaledig, trebarnsmorsa. Mina tillfällen att komma ut är inte speciellt många. Det händer någon gång om året. Och om det tillfället då sammanfaller med att jag får umgås i flera timmar med min älskade syster - utan barn - så är jag fullkomligt övertygad.

En helkväll med min syster. Det är värt mer än något annat.

Men hur lägger jag upp det är. Har snart ätit LCHF i två månader. Inget fusk alls. Inte minsta avsteg.

Men hur gör jag nu? Det låter fult, men helt ärligt: jag vill unna mig en redig bläcka.

Dricka lite bärs, ta en shot, en bacardi vattenmelon.... You see. Men upplägget? Hur gör jag för att magen inte ska få en chock? För jag antar att jag måste äta kolhydrater för att palla en fylla? Kanske inte är så klyftigt att klämma en pizza på Fredagkvällen, sen vara tvungen att åka hem med magbesvär...

Ni proffs, som kanske kan tala av egen erfarenhet? Tips?

Alltså... Jag vet att jag är en vrångpelle. Men det måste vara just öl och bacardi.

Har vart gravid i nio månader, ammat och LCHF:at. Jag tänker ta en paus där helt enkelt... Ett par dagar.

Frågan är bara hur jag lägger upp det. Slussa försiktigt in kolhydrater?

Tillbaka efter ett ganska lång avsteg.

LCHF funkade fint för mig. Gick ner 11 kg på 8 veckor. Men av någon anledning slutade jag. Och ballade ur helt.

Igår kväll kunde jag inte sova. Tänkte, tänkte och tänkte. Och insåg en sak. Jag kommer äta ihjäl mig. Det här funkar inte.

Jag är "allergisk" mot kolhydrater, helt enkelt. Går helt bananas. Så idag börjar vi om. På ny kula. Utan kolhydrater.

Jag kommer bli gladare, piggar och nöjdare. Det vet jag redan.

Vågen? Den åker ut. Ur med batterina, och slå sönder den med hammaren. Hädanefter komme rjag bara gå efter hur kläder sitter, och hur jag mår.

Säger välkommen tillbaka, till mig själv.

Känner på mig att det kommer bli ett av de bästa beslut jag någonsin tagit.

Måste bara pusha lite för mitt drag.

UT MED VÅGEN!!!

Jag har stor övervikt, ca 10 kg kvar till tvåsiffrigt, och naturligtvis är jag supernyfiken på vad som händer med vågen. Men det är inte värt det...

Man vet hur man mår, hur man känner sig. Och det är väl det viktigaste? Om jag känner i hela kroppen att jag mår bra, känner mig mindre svullen... känner mig smalare, liksom. Och sen kliver upp på vågen (som man gör typ varje dag) och den visar +0,5 kg. Då rasar ju allt.

Men nu rasar det aldrig. Nu svävar jag bara! Mår jag bra, så nöjer jag mig så. Jag behöver inte veta exakta siffror!

Så nu startar jag kampanjen: UT MED VÅGEN!

Jag slet ur batterina, drog sönder sladdarna och kastade ut den i snön.

Så jääävla skönt.

76:an: Det är min standardfrukost. Med lite linfrön, solroskärnor och valnötter.

För mig har det funkar fint. Går ner stabilt och lagom, trots den frukosten.

Jag ääääälskar oopises! Åh, vilken uppfunnig.

Kan väl helt ärligt inte direkt säga att dom är skitgoda. Det vore väl kanske en överdrift. Men det är sååå skönt att kunna sätta sig med familjen och ta en äggmacka på morgonen. Att kunna ta en smörgås och en kopp the på kvällen. En smörgås med massa smör, ost och paprika.

Att kunna äta dom som pannkakor, när barnen äter det. Korvbröd, pizzabotten, tacos, hamburgebröd, räkmacka.

Jag älskar det, och det är löjligt enkelt att göra. Ser till att det alltid finns i frysen.

Hej illamående.

Varför? Jag är inte hungrig, inte törstig.

Blir så sjukt sugen på att gå loss på helt fel grejer, för jag inbillar mig att illamåendet försvinner...

LinneaEleonora: Håller med dig helt. Gjorde rättikagratäng till sommarens sista grillningar, och det var makalöst gott. Ett tips dock. Ös på massor, massor av smakrik ost. Andra tipset, kanske det viktigaste. Låt gratängen ta tid på sig! 175 grader i ugnen, ganska länge.

Sen stänga av ugnen och låta den stå, säkert i en timme. Och sen ut ur ugnen och en halvtimme i folietäcke, innan servering.

Då blir det sådär krämig och god.

Ett tips: familjen åt korv med bröd igår, då inspirationen tröt ordentligt, inget framtaget ut frysen, och vissa familjemedlemmar ute på vift.

Letade efter en ganska ok korv på konsum, men det var lättare sagt än gjort.

Hittade iallafall coops egna märke. Kryddkorvar. Köpte ett paket med cabanoss. Supergod, köttig korv!

Alltså... Jag har ju kastat ut vågen, så jag har ju inte exakt koll. Men på Onsdag ska jag skrivas in på gymmet, och då räknar jag med vägning.

Shit, det händer grejer. Det är så jävla skönt!

Vet inte hur det blev så, men av någon anledning så orkade jag inte riktigt äta turkiska yoghurten till frulle längre. Var nog förra veckan. Det va i samma veva som jag testade oopsies första gången. Yoghurtfrukostarna försvann... Nöjer mig med två ägg, eller en oopsie med något gott på.

Har haft ett par jeans liggandes i skåpet, som måttstock, liksom. Har inte kunnat ha dom sen före min sista graviditet. Testade dom senast förra veckan. Det fattades fortfarande centimetrar i midjan för att få ihop dom.

Idag testade jag igen. Och dom bara gled upp! Så sjukt. En vecka!!! Och jag gissar att det är bojkotten av yoghurten som gjort susen!