**Den stora feta LCHF-tråden**

De första två månaderna på lchf kunde jag inte träna löpning som vanligt, flåset var borta. Det var jobbigt men samtidigt visste jag att det skulle komma tillbaka igen med råge, vilket det också gjorde! Så håll ut, till slut förstår även kroppen att den ska gå på fettdrift!

Hej på er! Det var ett tag sedan! Efter 6 års försök och en syskonpar-adoption så blev jag spontant gravid i somras. Jag tror helt och fullt på att det är mitt 1.5 år med lchf som var skillnaden men detta är ändå fortfarande en rätt stor chock.

Just nu är jag rätt liberal med vad jag äter, har ändå bara gått upp ett kg och är snart halvvägs i graviditeten. Jag är fullt inställd på att återvända till livsstilen till våren/sommaren och vet då var jag kan vända mig för pepp! :)

Just nu försöker jag mest undvika rent socker, men det är INTE lätt.. Pasta,ris och bröd slinker ner i måttlig mängd, mättnadskänslan jag tidigare fick av fett är tyvärr bortblåst för tillfället iaf på mig, konstigt det där. Kör varierad och hyfsat sund/ok kost. Men till våren då jäklar!

Mannen är för övrigt i sjunde himlen över denna koständring, för er som kommer ihåg de strider han och jag utkämpat när det gäller lchf's vara el icke vara... Han är även i sjunde himlen av andra orsaker såklart, haha! :)

Tack! :)

Tack!

Vi hade också gett upp, för länge sedan. Men mirakel kan tydligen ske!

Tack! :D

Tack ska ni ha, det värmer! Denna tråden är helt enkelt bara bäst! :D

Grattis Chicky01! Jag tror också att lchf har haft inverkan! Hur har du klarat att hålla kosten under graviditeten? Jag har som sagt haft vissa svårigheter. Vissa dagar är svårare än andra.

Och tack för gratulationen! :)

Tack Ninis!

Hur mycket har du gått upp Chicky?

Jag har (än så länge) gått upp ett kg. Med mina 55 kg till 173 cm inser jag att det behövs lite till! Men jag är ju inte framme än! :)

Jag försöker också undvika socker men kolhydrater i övrigt är svårt att låta bli. Just nu är jag dessutom inne i en sockerberoendesvacka som heter duga, skyller helt och hållet på graviditeten eftersom det inte alls är likt mig annars...

Det kommer att gå bra Chicky! Jag är också orolig inför förlossningen men har så många andra klarat det så vore det själve den om inte vi fixade det! :)

Härligt att du känner dig så motiverad!! Med lchf:s hjälp kommer viktnedgången att gå som en dans, no worries!

Ok, så sockerberoende var lite starkt uttryckt då kanske! ;)

Men det är så det känns i min i övrigt nolltoleransiga hjärna! :D

Haha! Jag är mest i det stadiet nu att jag inte kan diskutera det riktigt. Typ om jag inte nämner det så finns det inte! :D Men det känns ju på något sätt oundvikligt, ut måste han/hon!

Grattis Lokesmammi!

I know the feeling, fett var inte lika lockande längre...

Haha, bra skrivet WendyW! :D

Jag åt lchf i 1 1/2 år innan jag blev gravid. Då gick jag sammanlagt ner 11 kg, från 65 till 54 kg (173 cm lång). Nu är jag i v 23 så nedgången har blivit omvänd, haha! :) Men ligger än så länge på 56 kg.

Andedräkten kan lukta lite annorlunda när du är i ketos, det var mest i början för mig.

Det finns stickor man kan kissa på har jag för mig, har dock aldrig testat dessa.

Jag brukar ha en annan smak i munnen liksom, svårt att förklara,

Jag tackar nej till kakor (förutom just nu under graviditeten..). Förstår de inte varför så är det deras problem och inte mitt. Drygast är ju följdkommentaren; men DU behöver väl inte tänka så mycket på vad du stoppar i dig?!

Eh.. Jo, det är ju för att jag GÖR det som jag ser ut som jag gör... Suck...

Det är väl delade meningar angående tex xylitol i de där tuggummina, men jag tuggar sådana iaf.

Oj, det är verkligen upp och ner! :)

Ca v 5-13 mådde jag illa så då fick jag äta det som kroppen accepterade. Helst inget varmt kött. Frångick här alla mina regler när det gällde pasta och bröd samt frukt.

V 13-25 hade jag ett för mig normalt sockersug och höll det stånget med frukt och mörk choklad.

V 25-30 var total katastrof. Godis, chips, kakor, glass. Allt blev helt normalt att konsumera. Gick ändå inte upp mer än normalt tack och lov. Är väl ändå inte så att jag överäter, det är inga jätteskålar godis direkt. Men skillnaden från nolltolerans var ju stor.

V 30 vände sockersuget igen. Från att inte ha kunnat tänka på allt gott som fanns nära till hands utan att smaka på det så var det som att jag kände mig trött på det. Då bromsade jag in och lyssnade på kroppen. Åter igen blev det frukt och mörk choklad om suget skulle komma.

Nu är jag snart i v 34 och äter ca 2 mellanmål mer än vanligt och knaprar på ca 2 äpplen om dagen (är mycket hungrigare än vanligt). Pasta, ris, potatis och bröd (speciellt det sistnämnda) är jag fortfarande mycket liberal med och tänker fortsätta vara så tills dottern tittar ut. Kanske även under ev amning. Jag har gått upp 10 kg än så länge och vad jag kan se sitter det allra mesta på magen, det försvinner nog snabbt med lchf.

Än idag tar jag en bit kaka eller lite godis om jag är sugen, jag litar på att min kropp berättar för mig vad jag behöver. Min graviditet är komplicerad och smärtsam och hade jag inte haft lite sockerchocker då och då hade jag blivit galen! ;)

Hoppas du fick svar på det du undrade, fråga gärna mer om du behöver!