Mandel skrev 2011-08-28 07:39:04 följande:
Det finns så många kostrelaterade sjukdomar och besvär som kommer av spannmålsprodukter och socker (kolhydrater i allmänhet) och sedan har folk åsikten att det är LCHF som är "farligt".
Umgås med en släkt där min svärfar är övertygad att det är den familjens vatten (egen brunn) som är dåligt och att det är därför de är dåliga i magen mer eller mindre allihopa. Det intressanta är att en av dem har provat LCHF några gånger och då blivit av med sina magbesvär. De övriga måste dock ifrågasätta LCHF's nyttighet...
Hur konstigt det är och att det inte kan vara bra. Bättre att äta lite hela tiden än som jag äta två mål om dagen och så ett litet mellanmål. Och så håller det på.
Varför är jag så dålig på att argumentera och försvara min ståndpunkt när jag mer eller mindre blir påhoppad/ifrågasatt? Så här hemma i min ensamhet har jag hur mycket bra argument som helst, men när jag är bort tar det tvärstopp.
Försöker inte ens diskutera mina matvanor med andra och lägger mig inte i andras matvanor så varför ska de ge sig på mig och ifrågasätta mitt ätande?
Jag bryr mig inte om vad de äter och dricker så vad ger dem rätten att hacka på mitt? Det är alltid någon annan som börjar prata mat, inte jag!
Ja men så är det hela tiden för mig med tyvärr.
Mina föräldrar var här i helgen och de hade nog inte hunnit vara här 5 minuter ens, innan min mamma sa att "jaha, nu har din gury fått diabetes, det var ju inte så bra". Hon syftade alltså på Annika D ( som förövrigt inte är min gury, det är kostdoktorn som är

) och sade det med det där självbelåtna tonfallet som när någon fått rätt.
Eller min kompis som går på vv som alltid påpekar mina statusar ( om de råkar handla om mat ) med vad hon själv har ätit och hur bra, sunt och nyttigt det är att minsann kunna äta allt.
Jag blir lika förvånad jämt över att folk verkligen tycker färska råvaror och riktig mat är konstigt. Som om lasagneplattor är essentiellt för ens överlevnad och välmående liksom.
Jaja, deras förlust inte min.