En tvååring som klär sig i klänning testar inte könsroller, det har barnet inget begrepp om ännu.
Barn i tre-fyraårsåldern testar mer utifrån de normer de har börjat upptäcka. Den fasen brukark omam tät efter en utforska-könet-rent fysiskt-period. De har upptäckt att de har ett visst biologiskt kön och även att andra har ett annat kön, och utforskar då vad detta innebär.
Ta Swingflys son i Melodifestivalen t ex. Inte testar han könsroller. Han bara kladdar lite med ett läppglans han råkat få tag på.
Det är ett helt vanligt barn som har ett helt vanligt klädesplagg. Vad är det sdom är så SJUKT med det att man måste skriva med stora bokstäver?
...och jag hade heller inte 501:or och sprayad lugg, men jag blev inte mobbad i allafall.
Kanske för att de visste att jag inte hade brytt mig, och inte hade något till övers för deras lilla gäng, så det var liksom ingen idé.
Fast vi har ju redan gått igenom det där, med ordets betydelse, när det gäller klänning.
Klänning syftade från början på ett allmänt plagg, en klädning.
Du har själv sagt, att det är ordets betydelse här och nu som är viktig, och att du inte bryr dig om hur det ser ut i historien eller framtiden. Inser du då inte och visar du då inte genom detta uttalande att innebörden/betydelsen för ordet klänning har förändrats och kan komma att förändras?
Sen har vi just dett, med betydelsen av ordet klänning. Du har din defintion klar för dig, ett långt plagg somn bärs av kvinnor. Det är inte en för alla alltigenom sann och den enda riktiga defintionen av ett ord, eftersom det finns folk som definerar ordet klänning annorlunda än du. Det måste du förstå.
Samhället består av oss, av alla individer. Och det ena utesluter inte det andra, eller hur? Snarare tvärt om, det går ihop. Om jag jobbar för ett jämställt samhälle, t ex med politiska uppdrag, eller bara med samhällsplanerin/byggnad i stort, och inte uppfostrar mina barn jämställt, vad händer med de samhällsförändringarna sedan, när mina barn växer upp och tror att killar inte kan bli barnskötare och dansa balett, och tjejer inte kan köra traktor eller spela ishockey? Eller ha vilka kläder de vill? Det handlar inte om att börja med barnen, eller tvärtom, det handlar om en helhet. För vi är samhället. Och egentligen börjar man ju alltid med sig själv.
Vi har under en förhållandevis lång historia av att jobba för kvantitativ jämställdhet, det som handlar om antal/fördelning män-kvinnor i olika sammahang, på samhällsnivå i Sverige, och räknar man i siffror så ligger vi ganska bra till jämfört med andra länder (men har fortfarande mycket att jobba med). Men kvalitiativ jämställdhet, den som handlar om lika villkor för kvinnor/tjejer och män/killar är vi sämre på. Och ska man förändra något där, behöver man komma ner till individnivå.