Mina älskade fosterbarn...

Hej!
Det låter som om socialtjänsten har hanterat de här barnen mer utifrån mammans behov än från deras, vilket naturligtvis inte är deras uppdrag. Att flytta så små barn så många gånger är snudd på barnmisshandel enligt mitt sätt att se det.
Det är inte så konstigt då att barnen reagerar när de nu utsätts för en alltför snabb förändring igen. De är förmodligen hyperkänsliga just för det och man borde ta särskild hänsyn just därför.
Jag undrar nu om ni kan bli ännu tydligare gentemot socialtjänsten och dra ner på umgänget med mamman och göra det under uppsikt hos er eller någon annanstans. Det finns ju en god tanke i att barnen ska ha kontakt med sin biologiska mamma, men inte till vilket pris som helst.
Jag vet inte var ni bor, men såvitt jag vet har de flesta socialtjänster och familjehemsavdelningar målet att ha barnet i fokus. Det står ju mot föräldrars bestämmanderätt ibland, men då måste socialtjänstemännen våga sätta ner foten.
Så se till att ni får ett snabbt möte med dem som håller i ärendet och gärna deras chef. Får ni ingen förändring till stånd kan ni ju skicka in en anmälan om att barnen far illa, det har alla vuxna både rätt och skyldighet till. 
Låt inte tiden gå.
MVH
Margit 

Hej!
Du befinner dig verkligen i ett svårt dilemma. Du vet och ser mer än vad socialtjänsten gör och det är de som bestämmer.
I ett sådant här läge tror jag att det är bäst att sätta focus på barnen och göra det allra bästa av den situation som är.
Detta innebär att ni bör kontakta utredaren och berätta vad ni upplevt och sett när det gäller barnen så att utredaren har ett så fullständigt material som möjligt att fatta sitt beslut utifrån.
När beslutet sedan fattas och om det går emot vad ni önskat och tycker gör ni ändå bäst i att försöka medverka till ett så bra överlämnande som möjligt och ställa krav på att ni inte får försvinna för barnen utan fortsätter att ha tät kontakt.
Att ta till kamp i sådana här lägen går oftast ut över barnen på ett ännu mer negativt sätt. Så det bästa är att berätta allt ni vet innan beslutet är fattat.
Lycka till
Margit Ekenbark