Vad dog era änglar av?

Emsen och Anne f:

Tack för era värmande ord! Jag har börjat känna... Gråter, skriker och försöker förstå. Har svårt att gå till graven men när jag väl kommer dit känns det bra och ändå så fruktansvärt tomt!!
Det som gör allt lite extra tungt är att läkarna inte kan lova att det skulle gå bra vid en ny graviditet... Detta att ärret sprack utan att förlossningen var igång är väldigt ovanligt. Så det är upp till oss att ta beslut om vi vill riskera att dettta händer igen. Och vilken förälder vill avsiktligen riskera sina barns liv?! Och kanske dessutom mitt eget?!
Det är tungt...riktigt tungt nu!! 

Du räknas! Ditt barn räknas. Välkommen hit, ledsen att du ska behöva söka dig till ett sånt här forum. Men välkommen ska du vara!

Min dotter dog i magen i vecka 38. Vi har gjort obduktion tyvärr finns inget svar på varför hon dog så svaret blev plötslig spädbarns död.

Tack Anne f. Det känns på något lustigt sätt bra att vara just på sådana här forum. Känns lite lättare att veta att man inte är själv och att man känner som andra.

Känner så med er alla här,,,,
För 6 mån sen födde jag fram vår dotter... Jag har antikroppar i mitt blod, är rh negativ,...
Vi vänta ännu på obduktionssvaren för de har så mycket att göra får jag till svar o foster är inte prioritet...
Det dog i v,19... Det känns bättre ju längre tiden går...
Om vi ska lyckas igen måste jag få gammaglobulin/immunoglobulin från v,12 för att klara barnet,,,, Allt det här skulle kunnat undvikts om jag hade fått en spruta med vår dotter, vilket man inte ger i sverige... Nu är det för sent.... Vilket helvete att gå igenom o att få föda fram den lilla ängeln.... styrkekramar till er alla!

Beklagar så din dotters död! Det är fruktansvärt att det händer! Var det nyligen det hände? Hur märkte du att det hänt? Vår son dog i vecka 39 på grund av att moderkakan var för liten och fick en infarkt.
Hoppas du hittar lite stöd här.

Skriv gärna under vårt upprop som ligger på Facebook (om du har Facebook):

www.facebook.com/fosterrorelser

Uppropet handlar om att vi vill ha nationella riktlinjer för minskade fosterrörelser.

Det finns också en jättebra enkät som spädbarnsfonden gjort som vi mammor kan fylla i för att förebygga att fler barn dör.
Här är länken till enkäten: undersokningar.impera.se/TakeSurvey.aspx

Det är så sorgligt att det händer, något som hade gått att förebygga. Ger de såna sprutor i andra länder menar du?

Beklagar så din förlust!

Jag säger till alla ni att det finns en tråd för oss som önskar syskon till våra änglar, den är stängd för andra och man söker lätt medlemskap där: Tråden finns här:
www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/anglaforaldrar-104/forum/m58286573.html

Hej. Sitter och gråter när jag läser era berättelser . Jag känner med varenda en av er. 

Jag var gravid med tvillingar min sista graviditet, men förlorade min ena flicka i vecka 19+5. De vet inte varför, ibland är ju en av tvillingarna mindre eller svagare än den andra, men i det här fallet var de nästan precis lika stora och starka och man kunde inte hitta någon "fel" med vår Cassiopeia.

Det här var ca fyra år sedan, men det är först nu jag känner att jag kan prata om det. Jag har länge känt som att det inte är "okej" för mig att skriva i trådar som denna eller berätta om min sorg, för folk verkar tycka att jag inte har någon anledning att sörja eftersom Phaedra överlevde.

Men för oss var det en enorm tragedi. Vi förlorade vår dotter. Våra söner förlorade en lillasyster och vår dotter förlorade sin tvillingsyster. Det var en fysisk lätt graviditet, men psykiskt mådde jag väldigt dåligt under sista hälften av graviditeten. Jag var i sorg och samtidigt otroligt överlycklig över dottern.

Nu blev det mycket text, och det kanske inte är helt sammanhängande. Men det är  skönt att skriva av sig.

Sunningdale: nu fick du mig att tänka lite. Min dotter hade också en tvilling fast det blev ett missfall i vecka 14. Brukar tänka på tvillingen och fundera hur det hade varit med två av henne. Så mycket känslor som rörs upp känner jag. Beklagar din sorg och jag kan förstå att du sörjer. Det gör ju jag med fast det hände så tidigt som i vecka 14.

Hej Eanla igen, jag försökte skriva till dig, men kom inte in på din profil. Hur kan jag skriva ett privat meddelande till dig? Vill inte skriva så att alla ser vad jag skriver.