• kengru

    barn/ensamtid

    Jag förstår inte riktigt det här med att bli förälder och att sedan tjata om att man vill ha tid för sig själv. Min mor sa alltid till mig att "när du är klar med ditt eget liv, då är du redo att sätta ett nytt liv till världen" jag håller helt med henne. Under mina 26 år innahn jag fick barn passade jag på att leva just mitt eget liv, resa, festa, flytta runt, prova olika jobb, njuta av att bara ta hand om mig själv, när jag efter ca 25 år kände att jag var redo att stadga mig gjorde jag det.

    Nu är det så att jag ser hur människor i min omgivning som har barn är ute och festar, talar om hur jobbigt det är att ha barn och aldrig få sova, de får aldrig tid för sig själv och alla andra uttalanden om egen tid, varför skaffade ni barn? Visste de inte att barn inte bara är gulliga och söta dockor, att de har rätt att kräva 100% av din tid?

    Med detta menar jag i´nte att man ska låsa in sig och aldrig träffa människor, vi har ofta bjudningar, vänner kommer hem till oss, vi umgås, leker med barnen, spelar spel, mm, varför känner folk att de måste ha mer? Varför vill så många fortsätta att leva det liv de levde innan barnen på helger och kvällar medans de på vardagarna vill leva familjeliv? Jag tycker att det är fel att lämna bort sina barn till barnvakter i tid och otid så att man ska "ha tid för sig själv". Den tiden är förbi, ni hade eran chans innan ni fick barn.

  • Svar på tråden barn/ensamtid
  • Jefa

    Åh, precis som att man orkar läsa genom 80 inlägg för att hitta vad festa innebär....

  • kengru

    Pejgan, och det är väl ok, att vi tror på olika saker men att vi båda gör vårat bästa för våra barn.

  • Ninga

    "Alkoholintaget och att man stannar ute så sent på natten, det i sin tur för ju oftast med sig att man inte är så pigg på morgonen när barnet vill upp. "

    Det är inte alla som festar på det sättet. När jag festar betyder det inte massa alkohol och sena natten, jag kan ta nåt enstaka glas vin och sedan övergår jag till dricka och så har det varit sen 20+ ( nu är jag 40+). Jag vill inte supa skallen av mig oavsett barn eller ej. Men visst alla är olika.
    Jag vill också ha egentid, men har inte haft det (långa stunder) än eftersom Felicia bara är 7 månader. Korta stunder har jag väl haft nån gång, typ en halvtimme max, när hon är med sin pappa.
    Jag ser inget fel i om nån vill lämna sitt/sina barn hos barnvakt nån gång, bara det inte blir för ofta.
    Jag älskar alla mina barn och vill dom de bästa och jag försöker alltid göra mitt bästa och finnas där för dom.

  • AmandaPitkänen

    är bara in en snabb sväng här igen å läser lite..

    Kengru: Jag hoppas du inte menar att jag har "attackerat" dig, för det var inte meningen! Självklart kan vi alla tycka olika, och ganska så kul är ju det tycker jag faktist, annars skulle man aldrig ha nåt att diskkutera.

  • Qetesh

    Vad är skillnaden för min DOTTER om sambon jobbar natt och sover halva förljande dag eller om jag festar och sover halva följande dag.

    Hon är ju med den ANDRE lixom!

  • Morcia

    Kan ibland tycka det är jobbigt att ha två barn men brukar då tänka på att de är det absolut bästa jag har här i livet. Jag älskar dem över allt annat. Men naturligtvis behöver man även tid för sig själv för att orka. Dock i rimliga proportioner.

    För mig innebär "tid för mig själv" en joggingrunda, gå och simma själv eller ta mannen och gå på bio/teater. Eller så åker barnen till sina kusiner och sover över, så jag och mannen får lite tid för varandra. Är väldigt sällan/aldrig ute på krogen, det gjorde jag innan jag fick barn så det räcker. Umgås mycket med vänner som också har barn, det faller sig ganska naturligt.

    Tar alltid med barnen på våra resor, både korta och långa. Ser inte dom som ett problem, jag vill umgås med mina barn.

    Önskar mig dock lite mer sömn ibland men jag får väl sova i graven.

  • kengru

    Qetesh; om du inte ser skillnaden i att sova länge för att man arbetat eller sova länge för att man festat tänker inte jag förklara den för dig, tycker att det var en rätt dålig fråga du ställde faktiskt.

  • Lorelei

    Så länge inte barnet är utan någon som ser till det så ser jag inte heller riktigt vad som skulle vara det farliga i Qeteshs resonemang...

  • mica05

    Öhh, jag ser skillnaden faktiskt. För mig är det inte samma sak att ligga och sova för att jag är trött eller för att jag är dålig. Ett nattjobb måste man sköta, men en fest väljer man själv. Det lär väl inte heller undgå barnet att pappa/mamma är dålig och jag tror inte det kan skilja på dålig pga sjuk eller dålig pga bakis.
    Sedan skulle jag ju anta att barnet vill vara med bägge föräldrarna. Och att hindra det pga att man festat och ligger bakis känns inte helt schysst.

    Men TS handlar ju inte om en fest vid det eller det tillfället utan om folk som helst vill leva som barnlösa och festa på och klagar över att de inte kan det. Typ.
    Och där är jag lite förvånad över att ni känner er träffade.

  • Lorelei

    Jag sa inte att jag inte såg skillnaden, det gör jag. Däremot tycker jag inte att det är skadligt eller illa mot barnet om det händer någon enstaka gång. Hade varit en helt annan sak för mig om den bakfulla föräldern var ensam hemma med barnet, då hade jag också protesterat. Och ang att barnet vill vara med bägge föräldrarna, klart att det är så. Men det tar som sagt inte skada av att vara ensam med sin far ibland lika lite som det gör det av att vara ensam med sin mor.

    Känner mig inte det minsta träffad, för jag klagar inte över att jag inte kan leva som barnlös. Däremot känner jag mig förvånad över att så många upplever att det ena förtar det andra. Jag har inga problem med att låta mitt barn vara hos mormor och morfar för att gå på bio med min sambo. Hade det hänt varje helg hade jag kanske funderat, men någon gång ibland tycker jag att vi behöver vara bara vi.

Svar på tråden barn/ensamtid