IVF eller äggdonation

Jag är själv en äggdonator och jag kan verkligen förstå dina känslor- dock omvänt. Jag har ett barn där ute som är "mitt" genetiskt men det bekommer mig inte då jag inte ser det som mitt. Jag känner bara att jag är överlycklig för den mamman och pappan som fick sitt enfterlängtade barn. Gener är ju inte allt, uppfostran och miljö formar nog en människa mer än vad generna gör tror jag personligen. Generna är bara utgångspunkten.

Jag tror att beslutet om en äggdonation måste mogna fram. OM IVF:en nu inte fungerar (hoppas de gör det!!!) så behöver du ju faktiskt inte ta beslut förrän då. Jag tror att staten bekostar 3 IVF:er?

Prata med andra i forumet för äggdonation, jag är säker på att alla gått igenom samma frågeställningar!

Absolut, just shoot, svarar gärna =)

Jag tror faktiskt att de flesta barn inte söker upp den biologiska mamman, jag tex har dessutom lämnat en halv uppsats om mina typiska kännetecken samt foto ifall barnet är nyfiket, så behöver det inte kontakta mig utan får kanske svar på sina frågor ändå.
Det är skillnad på adopterade barn där modern faktisk lämnat ett "färdigt" barn, jag tror barnet ibland har många frågor om varför och känner sig övergivet.
En äggdonation är ju faktiskt ett ägg (inte en färdig människa) som annars inte skulle blivit något, som den biologiska mamman gett till en annan kvinna för att skänka glädje, det handlar inte om att bli övergiven.