Varför skulle katterna vara värre än hunden?

Vi har två innekatter och det är inga problem.
En av dem har inte riktigt fattat att han nu är vuxen och kastrerad så han är lite vild ibland  Men det är ju inte som att vi lämnar vår dotter vind för våg när han får ett av sina "il".

Från början hade vi ett "lock" till spjälsängen. En träram med en spetsgardin spänd över så att han inte skulle kunna rejsa över henne när hon låg där. Det visade han dock inte minsta antydan till så efter ett tag hade vi bara på locket dagtid för att de inte skulle ligga i hennes säng och håra ner.

Nu har de båda fattat att spjälsängen och vagnen får man inte ligga i. 

Det är rätt många som tror att kattallergi är vanligare än hundallergi. Det finns ju också många som tycker att tex en kattlåda är ett stort problem när man har krypande, nyfikna småbarn (folk som inte har katt alltså). Hundar har ju oftast inte någon toalett inomhus. Sen är ju katter allmänt sedda som lite knepigare att uppfostra än hundar . Överhuvudtaget är nog katter lite sämre ansedda än just hundar, konstigt nog, kan jag som har haft bägge sorters djur alltid tycka.

Nu har vi iofs fått spärra av till tvättstugan med ett kompostgaller iallafall som bara katterna tar sig över för att hunden som är både matglad och nyfiken ska låta bli kattmaten och kattlådan så risken att småttingarna tar sig över kompostgallret är nog rätt liten.
Har inte haft något som helst problem uppförandemässigt med varesig hunden eller katterna :) 

Skulle tro att det har att göra med att vissa miffon ser katter som ett djur med lägre status än hundar. En hund tros vara "märkvärdigare". Jag fick samma idiotkommentarer när jag väntade barn, och gjorde mig inte av med en enda katt.
En av de katter som jag hade då var lite knepig redan från början, och blev helt knäckt av en flytt från staden till landet som företogs alldeles innan min son föddes, och när sedan sonen kom bara en dryg månad efter flytten så tyckte hon måttet var rågat och kissade ett par gånger i hans babysitter. Gick alldeles utmärkt att tvätta bort. Tyvärr fick jag senare ta bort henne i allafall, för hon blev ett psykiskt vrak av alla nya intryck. I relation till mitt barn har det aldrig varit några som helst problem (fast han kanske skulle vara av en annan åsikt; sju år gammal tycker han det är dj-ligt jobbigt att de tre vi har nu ska sitta i hans knä samtidigt när han vill se Bolibompa )

Behåll du dina katter, de kommer inte att kröka ett hårstrå på ditt barns huvud

Tack för de uppmuntrande kommentarerna, är väl konstig men är faktiskt inte ett dugg orolig för att något av djuren ska göra bebisarna illa. Djur är oftast klokare än vad man ger dem creds för :)

Jag jobbar inom djursjukvården och ser varje dag bevis för kattens lägre status. Regelbundet avlivas friska unga katter medan det aldrig! Har skett med hund på vår klinik då jag jobbat där. Förstår inte varför. Har hund sedan x antal år, katten är bara 2 år. Han är precis lika underbar och social som hundarna, en annan art med olikheter, men lika "bra" säklskapsdjur och lika mkt en familjemedlem. Han leker med hundarna, kelar med dem. Är alltid med. Kommer på "hit" kan vacker tass osv. Jag som är mer van vid hund och socilicerade honom som en hundvalp då han var liten. Ett syskon i 2-3 års åkern är ju lika "farligt" för ett spädbarn som en hund eller katt. Man måste ju övervaka dem i början. Bakteriemässigt så är dagis och liknande en mycket! Större risk för barnet ( inte för att jag är emot dagis men man behöver ju sätta det i rätt proportion till problemet) hundar och katter han nästan inga sjukdomar som kan föras över till människor. Såklart får man dammsuga så ungen inte behöver andas in massa damm, men det behöver man ju göra ändå. Dock måste jag påpeka att katt faktiskt är mer allergiframkallande då de slickar på sin päls och därmed är det mer allergen på hårstråna, men dessto större anledning att barnet växer upp med katt för att minska risken! Lådan står väl i badrummet och där kan ju barnet snusks sig med toaborsten och allt möjligt.. Finns låda med lock på dessutom.

För att folk tror på myter om att katter klöser ut ungens ögon, hugger efter pulsen på halsen och lägger sig och kväver den. Det måste vara fel på mina katter som aldrig gjort sånt (men det klart, två av dem är ju såna där märkvärdiga "sönderavlade raskatter" och de saknar ju alla instinkter som "riktiga" katter har)