• Anonym

    Var drar ni gränsen för sekretess?

    Detta är en fråga som ställs av ren nyfikenhet till er som jobbar inom verksamheter som har sekretess. Hur fungerar det i verkligheten? Hur mycket får man säga till sin vän eller sin partner? Är det ok att prata om en händelse med en klient så länge man inte berättar namn, ålder, kön eller andra specifika saker som gör att klienten går att kännas igen? Lagen verkar lite luddig när det gäller exakt var gränsen går.

    Vissa arbeten innebär en tuff psykisk belastning och man tar kanske med sig arbetet hem. Man blir kanske utsatt för saker från klientens sida. Det räcker kanske inte att ha handledning eller diskutera med kollegorna. Då kanske man behöver ventilera med en vän för att kunna bearbeta själv. Det känns orimligt att vara en "slask"-hink där folk hela dagarna ska ösa över sina problem och man bara ska samla och samla men aldrig få utlopp för det. Om sekretessen innebär att man inte överhuvudtaget får nämna något som händer med klienter, även om klienterna är anonyma i "berättelsen" så får man ju inte heller prata om det när man går till en kurator eller terapeut.

    Hur fungerar det?

  • Svar på tråden Var drar ni gränsen för sekretess?
  • aldrigmer

    Jag tror att många här bör läsa på om sekretess.

    Jag lyckas ofta koppla bort arbetet på fritiden men inte alltid.

  • Anonym
    Anonym (puckon) skrev 2011-03-24 14:10:01 följande:
    Om du gillar att prata så mycket så kanske du skulle tänka på att byta yrke. I t ex en mindre kommun så kanske det kan vara lätt att räkna ut vem det handlar om och då är snacket igång. De flesta av oss vet också den ena säger en sak och så när den 4:e personen ska återberätta samma sak så brukar inte den första versionen stämma speciellt bra.
    Att skriva "Vet inte hur insatt du är i sekretesslagen, men oavsett, socionomer har ingen yrkeslegitimation att dra in" Är verkligen befängt till någon slags förklaring till att jag ska inte skriva något för jag känner inte till sekretesslagen. För det var väl så du menade. Nej, socionomer har inget fysiskt leg att visa upp men de har en socionomexamen från universitetet vilket i princip är samma sak. Om en socionom bryter mot sekretessen så blir det sparken oavsett om man har leg eller inte. Det bryter nämligen mot hedern i det yrket liksom i många andra yrken. Att få sparken från kommunen är inte lätt men i sådana här fall är fallet så.
    Det är väl klart att det är av vikt om du är insatt i lagen om du uttalar dig. Om det inte är ett sekretessbrott så är det inte det. Bor man på liten ort och berättar detaljer som gör att andra kan känna igen personen så är det sekretessbrott. Berättar man en händelse i stora drag så är det väldigt sällan som någon skulle kunna identifieras genom det, och om det skulle vara så då får man hålla tyst helt enkelt. Allt som sägs ska avidentifieras.

    Det handlar inte om att man gillar att prata, det handlar om att man måste hitta sätt att hantera det som andra lägger över på en.
  • Anonym

    Folk förstår/kan verkligen ingenting om sekretess....

    En person skriver i sin blogg att brukaren spydde hela natten och sen att det var jobbigt. Bra assistent! Kul för anhöriga om de läste om det....

  • Anonym
    Anonym skrev 2011-03-24 14:18:24 följande:
    Folk förstår/kan verkligen ingenting om sekretess....

    En person skriver i sin blogg att brukaren spydde hela natten och sen att det var jobbigt. Bra assistent! Kul för anhöriga om de läste om det....
    Är man personlig assistent så har man väl oftast bara en brukare vilket innebär att denna inte kan berätta något alls i stort sett. Sen ska man aldrig uttrycka sig på ett kränkande sätt när man talar om brukare/klient, oavsett om andra kan identifiera personen eller ej.
  • Anonym (puckon)
    Anonym skrev 2011-03-24 14:18:24 följande:
    Folk förstår/kan verkligen ingenting om sekretess....

    En person skriver i sin blogg att brukaren spydde hela natten och sen att det var jobbigt. Bra assistent! Kul för anhöriga om de läste om det....
    För djävligt. Kan du anmäla?
  • Anonym (puckon)
    Anonym skrev 2011-03-24 14:16:00 följande:
    Det är väl klart att det är av vikt om du är insatt i lagen om du uttalar dig. Om det inte är ett sekretessbrott så är det inte det. Bor man på liten ort och berättar detaljer som gör att andra kan känna igen personen så är det sekretessbrott. Berättar man en händelse i stora drag så är det väldigt sällan som någon skulle kunna identifieras genom det, och om det skulle vara så då får man hålla tyst helt enkelt. Allt som sägs ska avidentifieras.

    Det handlar inte om att man gillar att prata, det handlar om att man måste hitta sätt att hantera det som andra lägger över på en.
    Om du vill hitta ett sätt att hantera hur du skall få ur dig "frustration" mm. Då gäller handledning.
    De flesta arbetsgivare har det idag. Vi har det en gång i månaden i grupp. Individuell handledning om det behövs. Det är samma personer som träffas varje månad. Vi har varandras telefonnummer och kan ringa varandra. Det råder stark sekretess inne i gruppen och även när vi ringer varandra. Ingen av oss skulle komma på tanken att prata med ngn annan än de i handledningsgruppen. Inte mina närmaste utan endast de i handledningsgruppen. Allt annat är fel.
  • Anonym
    Anonym (puckon) skrev 2011-03-24 14:25:20 följande:
    Om du vill hitta ett sätt att hantera hur du skall få ur dig "frustration" mm. Då gäller handledning.
    De flesta arbetsgivare har det idag. Vi har det en gång i månaden i grupp. Individuell handledning om det behövs. Det är samma personer som träffas varje månad. Vi har varandras telefonnummer och kan ringa varandra. Det råder stark sekretess inne i gruppen och även när vi ringer varandra. Ingen av oss skulle komma på tanken att prata med ngn annan än de i handledningsgruppen. Inte mina närmaste utan endast de i handledningsgruppen. Allt annat är fel.
    Varför är det fel om lagen inte anser att det är fel?
  • slemtorsk i din bralla

    jag drar min sekretess vid min dörr ut från jobbet, men det är mest för att min sambo skulle bli galen på mitt snack annars, har pratat sönder en relation tidigare *S*

    Däremot har man rätt att lufta sig hemma men under vissa regler.. jag skulle kunna säga: Fan vilken jobbig dag jag har haft.... det kom in en klient som har blivit utsatt för våldtäkt av sin pappa och försöker nu bearbeta det.. det är tufft hon mår dåligt som attans.. *suck* vet inte hur jag ska nå fram till henne....

    Jag skulle också kunna skriva här men då som anonym.. mitt nick är ju tämligen anonymt *S* och skriva ungefär samma som ovan.

    Hade jag varit öppen med namn och bild hade jag kanske skrivit: Hur når man fram till någon som blivit utsatta för sexuella övergrepp av en nära familjemedlem, jag har träffat en i mitt arbete och känner mig helt handfallen.

    Hade det det varit en klient jag träffat för flera år sedan, en avslutad kontakt hade jag kanske kunnat skriva:
    För fyra år sedan hade jag en klient i mitt arbete som blivit utsatt av övergrepp av sin far, hon var jättesvår att nå men jag försökte att visa henne att jag förstod att hon kände sig smutsig...bla bla bla

    Det finns tydliga riktlinjer dock.. någon sa att lärare inte har samma hårda tystnadsplikt men det är FEL, lärare har i vissa lägen hårdare tystnadsplikt, folk verkar tro att lärare har anmälningsplikt till höger o vänster men det är inte sanning.. en elev ska kunna anförtro sig till en lärare utan att det kommer fram varken på personalrummet eller utvecklingssamtalet. Det som gäller är ungefär: Man har tystnadsplikt gentemot ELEVEN (alltså att elevens ord stannar hos den som den talar med) såvida det inte finns risk för att eleven skadar sig själv eller någon annan med sitt beteende. Alltså rent generellt om en elev säger till mig att hon har sex med sin äldre pojkvän så får jag inte föra det vidare till hennes mamma, däremot kan jag ju ifrågasätta om det verkligen är vad hon vill, om hon gör det av fri vilja, om killen är snäll emot henne osv. Skulle tjejen däremot säga att han våldtar henne, att han tvingar henne att ha sex, att han gör henne illa kommer saken i ett annat ljus men som lärare ska man alltid försöka få eleven att själv ta steget till ev anmälan i ett sånt fall.

    Tysntadsplikt för tex socionomer gäller att man får inte utanför arbetet yppa saker som gäller specifika klienter, avslöja specifika klienter med namn, signalemente eller andra detaljer som kan avslöja vem det är. Dvs "jag har en klient som bor i en husvagn utanför stan" när det bara finns en husvagn där det bor en bofast.

    SUNT FÖRNUFT gäller

  • Anonym (KVV)

    Jobbar inom anstaltsvärlden. Kan eller vill inte dela detta med min man. Brott mot sekretessen är det, och vi har handledning på jobbet, vilket i sin tur innebär att vi inte bryter sekretessen då psykologen jobbar på samma arbetsplats.
    Men visst kan det vara jobbigt ibland att inte kunna förklara mer ingående varför man mår piss vissa dagar när man kommer hem..

  • Litet My

    Hur är det med sekretessen gentemot kollegor, om min kollega som ett påhittat exempel snott kaffepulver på jobbet eller kanske kallat mig något...är det också att bryta mot sekretessen att berätta för tex en vän att "Agda på jobbet är så elak mot mig" eller att "chefen var så elak idag när hon beordrade in mig"

    Vad gäller där?

Svar på tråden Var drar ni gränsen för sekretess?