Hur pass homo kan man vara hos er?

Jag tycker det här är intressant (men det kanske bara är jag som tycker det här). Skillnaden i attityd är exempelvis milsvid mellan FL och Flashback, på en generell basis. IRL tror jag skillnaderna ofta är betydligt mindre markanta...
Oavsett vilket, så tror jag att generationen som jag hör till, har långt till att se det som självklart att folk i allmänhet låter homosexuella impulser hos sig själv, ha samma självklara plats som heterosexuella.
Men hur är det med dem som är yngre idag?
Hur ser ni på den flytande sexualiteten, experimentutrymmet och heterosexualiteten som norm?

Tänkte svara lite från hur jag ser på en av dina frågor i TS.
Och hur länge tror du att det skulle ta (kanske redan nu, kanske inte inom överskådlig tid?) innan någon ens höjer ett ögonbryn angående att personer i sällskapet helt random går hem med någon av samma kön under festen, oavsett om personen vanligtvis inte brukar göra så?
Jag kommer nog alltid höja på ögonbrynen om någon gick hem från en fest med en person av samma kön om den normalt sett inte gör det, lika mycket som jag skulle höja på ögonbrynen om någon annan som normalt sett inte brukar gå hem med någon efter en fest skulle göra det, det har inget med sexualitet att göra utan att någon avviker från sitt "normala" mönster.

Jag tror inte min attityd gentemot samkönade relationer har förändrats under åren, jag har nog inte lagt nån värdering i det. Men jag känner människor som inte delar mina "tankar" om samkönade relationer, det brukar sluta med att jag inte har nån lust att diskutera eftersom deras åsikter sitter benhårt. Jag försöker överföra till mina barn att vi alla är olika, familjer ser olika ut men det spelar ingen roll. Pratade med min dotter 6 år (jag och barnens pappa har just genom gått skiljsmässa) och försökte förklara att jag är hetrosexuell och  jag sa: "Mamma gillar bara killar." Det var uppenbarligen ingen bra idé att uttrycka sig så för hon började grina, hon trodde inte jag tyckte om henne. Ja, ja det är ju inte så lätt att uttrycka sig på ett sätt som alla förstår.

Fast det har väl med synen på sexualitet att göra, om man utgår ifrån att den är statisk och att det är något udda att folk inte håller sig till självklara mönster?
Jag tänkte skriva att förhållandet också skulle kunna vara omvänt, men trodde nog att det skulle säga sig självt (det gjorde det visst inte).

dom flesta i min bekantskaps krets är rätt öppna för homo och bi sexualitet.

en släkting till mig är bisexuell, lika så en vännina. har även en homosexuell man och kvinna som arbets kamrater, en gammal skol kamrat har bytt kön.

jag har aldrig varit negativt inställd mot homosexuella (eller bi) och har väl bara blivit ännu mer öppen för det genom åren.

Om folk avviker från sina mönster höjer jag nog på ögonbrynen, men händer det tillräckligt ofta gör jag nog inte det längre. Det gäller nog allt, när mina "fördomar" "krossas" tillräckligt ofta försvinner de. Ett ex jag pluggar, skulle göra ett grupparbete med en tjej och visste bara vad hon hette i förnamn, i min grupp var det 2 med samma förnamn så jag kunde inte ta kontakt med henne. Vid nästa tillfälle tyckte hon det var konstigt, hade vi båda utländska efternamn, ingen aning sa jag. Hon förutsatte att jag skulle anta att hon hade ett utländskt efternamn pga hennes utseende. För mig har inte det med synen på sexualitet att göra utan att det har med vad man förväntar sig i en viss situation.

Jag ser inte homosexuella på något speciellt vis. Tänker inte "det är helt okej!!" men inte heller "det är inte alls okej!". Ser dem precis som vilket annat par i vilket annat förhållande som helst, hade jag haft invändningar mot förhållandet hade det snarare varit om individerna i fråga inte var bra för varann.

Min sambo "gillar inte" homosexuella, tycker det är äckligt med killar som kysser varann osv, men har sagt att han inte tycker illa om de homosexuella han själv känner. Antagligen är det bara de stereotyper han blivit matad med, att bögar är äckliga och fjolliga etc, som gör att han inte gillar homosexuella.

Mina föräldrar är extremt fördomsfulla (mot både homosexuella och invandrare) och jag tror inte de kommer ändra sig mamma är högutbildad,ursprungligen storstadsbo och kristen. Hennes man är inte utbildad alls, bor i en "byhåla" ochär  ateist, båda är 50 år och svenska. Jag är svensk, buddhist, student och 20 år, min sambo likaså fast han är asiat och ateist.

Jag tycker inte det är något märkvärdig alls och tycker mig ana att många i min bekantskapskrets är av samma uppfattning. 

superhomo.

jättehomo?
hur mäter man?
homorama? dunderhomo?

I reaktioner (egna och andras) inför experimenterande och utlevande (egna och andras) åt vilket håll det för dagen vara månde, tänkte jag.

Jag lever själv med en fot i "queera-världen", så jag får erkänna att jag inte riktigt vet hur folk har det på andra håll.