Kär i min terapeut!! :(

Tillägg: Jag går också i terapeutledd undervisning i grupp och aldrig i livet att jag skulle ta upp det där. Där ska man ta upp sådant som känns lagom för en själv att lämna ut.

Ja det skulle jag absoluuut också vilja veta!!! För inte kan det väl vara så att det ALDRIG har hänt...? Hur jäkla proffesionellt det än är när man arbetar så är det ändå möten mellan männsikor o människor blir förälsade Men har fortfarande inte hört/läst något från "omvända hållet".....

Många terapier i grupp ser inte alls ut som hämtade ur scener från Gökboet. :) Man vände inte in och ut på sitt innersta för en hel grupp människor. Har TS en annan enskild terapeut kan TS kanske ta upp det med denna om det inte känns bra att ta upp det med den h*n är förälskad i.

Ja, det hade du väl vågat :P Och är du helt säker på att förälskelsen inte stör? Fokuserar du helt på terapin och svävar aldrig bort i andra tankar? ;)

Men om det inte stör eller är ett problem, vad vill du då med denna tråden? Det verkade först som ett problem, men nu när människor ifrågasätter, så bedyrar du att din terapi inte blir påverkad. Vad är då problemet?
Du är gift och älskar din man, varför skulle du då vädra din förälskelse för din terapeut?

ALLA tror att de inte klaffar in "som den vanliga romansen" kring sin terapeut/läkare/psykolog, alla tror att deras kärlek är något utöver. Det är de personerna som saknar insikten i att det mycket väl handlar om att terapeuten (eller vad det nu må vara) möter de behov man har just då, det stöd man behöver och så vidare.

Visst kan man uppleva en förälskelse, men den är inte mer eller mindre speciell än alla andra som gått igenom samma sak.

Terapeuter eller psykologer (vi) är väl medvetna om denna mänskliga process, att klienter blir (tror sig bli) förälskade och är då oxå mer proffesionella än att de själva skulle inbilla sig att denne känner liknande tillbaka. De har en roll att hjälpa, man tänker inte ens på att man skulle kunna bli förälskad i sin egen klient.

Ungefär lika banalt som om man skulle bli kär i sin patient nere på gynavdelningen.

Man finns där, i sitt jobb, för att hjälpa en person i någon form av kris eller liknande, man letar inte efter egenskaper som gör att man eventuellt skulle fastna för denne rent emetionellt, romantiskt..
Det skulle vara rent inkompetent och det skulle göra en rent olämplig i denna rollen vi har! Rent förkastligt!

Tack TS för att du förstod mig :). Ja menade bara hur det skulle uppfattas. Så nu är man anmäld också för en idiotsak. Ja, ja!

Ligg med henne. Livet är för kort för moral.

Hej TS,

Jag har läst hela tråden och tycker inte att du är knäpp eller att det är något märkligt det du beskriver. Jag är psykolog och det har hänt mig mer än en gång (men inte många) att en klient uttryckt intresse av den typen du beskriver. Dock aldrig så att det orsakat stora problem mellan oss eller jag har behövt att avvisa någon på ett obekvämt sätt.

Jag tror dig när du säger att du blivit förälskad i den här personen före terapisituationen (som ju inte låter som någon typisk terapi, i alla fall inte någon psykodynamisk sådan om jag får gissa - alltså vore en deklaration av dina känslor inför gruppen minst sagt malplacerat och jag förstår att du fnissar över förslaget) och att du mycket väl kan ha känslor som inte är en klassisk "överföring" som man brukar kalla känslor av det här slaget mellan klient och terapeut. Sen det här som du verkar extra nyfiken på, om en terapeut hypotetiskt skulle kunna känna något extra för en klient. Ja visst kan en terapeut hamna i den situationen. Vi är alla människor och det vore otänkbart att en terapeut skulle kunna stänga av sina känslor helt så fort man befinner sig i en terapisituation. Dock känner inte jag till någon terapeut som verkligen agerat på sina känslor i förhållande till sin klient. Jag antar att detta säkert hänt någon gång i historien men min bild av det hela är att det är ovanligt. Terapeuten har nämligen så oerhört mycket mer att förlora på den sortens relation än klienten. Exempelvis skulle ett sånt förfarande vara likställigt med tjänstefel om det uppdagades, och det även om relationen inleds efter det att terapirelationen är avslutad! På det resonemanget kan självfallet följa att det visst förekommer men att man då är högst diskret och att det därför inte kommer till kännedom för omkringvarande.

Jag kan absolut känna olika för olika klienter, men det jag känner för en person i jobbet påverkar förhoppningsvis inte min förmåga att hjälpa klienten. Det är i alla fall min absoluta ambition att inte låta mig påverkas på det sättet och jag tror inte det hänt heller. Jag har inte blivit kär i någon klient och tror att det finns någon slags barriär där som gör att det är rätt så osannolikt att det ska hända. Säker kan man inte vara och för enkelhets skull hoppas jag att det inte kommer att hända heller.  Skulle det mot förmodan göra det skulle jag inte vara öppen mot klienten med detta utan göra vad jag kan för att avsluta terapirelationen då jag antar att det vore troligt att jag skulle göra ett sämre jobb än annars, om jag fortsatte ha denna person som klient.

Det här ser förstås väldigt PC ut, det här resonemanget, men faktum är att jag är väldigt fäst vid min legitimation...det är min trygghet och min yrkesidentitet och jag är rätt så säker på att "olämpliga" känslor skulle skaka mig i grunden så min strategi vore att hålla mig undan relationer med klienter som är det minsta personligt eller privat färgade.

Du verkar mest vara ute efter att reflektera över dina känslor, och även klar över vad du vill och inte vill. Jag hoppas det inte blir jobbigare än nu och att du på sätt och vis kan njuta av att känna som du gör, och gå vidare när tiden är rätt för det.

Allt gott! 

Det är jättevanligt att patienter blir kära i sina läkare/terapeuter/handledare.
Din terapeut har pluggat jättelänge och kämpat för att göra en karriär. Tror du verkligen att han/hon skulle offra sitt goda rykte som terapeut (som personen kämpat för i så många år) bara för att få ligga? Det lär väl personen inte ha några problem att få till det annars ändå?

Mycket intressant svar, psykolog II! Då jag själv har patientkontakt i mitt yrke vill jag gärna ställa en fråga:

Har du några bra "knep" för att undvika att de känslor som klienten väcker i dig påverkar behandlingen på ett negativt sätt? Och kan du använda dessa känslor på ett konstruktivt sätt?

Roligt om du vill svara eftersom du verkar klok! (Och ursäkta TS om det blev lite off topic)

Jag förstår inte den här tråden. TS ber uttryckligen om hjälp, får en massa svar, gillar inte svaren och bara fortsätter älta?

TS, du borde inte ha anmält dig till terapi där du redan innan var förälskad i terapeuten. Där har du svaret. Nu bör du avsluta terapin och söka ny terapi på annat håll. 

Det är väl aldrig bra att gå i terapi hos någon man känner sedan innan?

Förnuftiga argument om moral o etik är svåra att gå med på när man tänker på kärlek  Jag kan kanske fundera o tänka att det absolut finns något förnuftigt i de här reglerna, men samtidigt finns det något inom mig som liksom inte vill acceptera det och som säger att man ska kunna få göra vad som helst för kärleken!