Jag kommer aldrig erkänna!!!!

">



Hennes garv är ju OBETALBART

Ledsen att jag vart OT, men tråkigt att sitta här och garva själv

Jag kommer (aldrig) att erkänna att jag tycker att gnäll är det mest osexigaste som finns

Jag gillar dem jättemycket, speciellt en av dem, och skulle gärna vara deras riktiga kompis med min egen identitet. Men det började ju med min fejkade identitet och jag hade INGEN aning om att det skulle gå så långt. Jag var ju bara i chatrummet för att testa karaktären, inget mer. Att det skulle utvecklas en riktig vänskap var oväntat, även att hon skulle bli så populär. Nu kan jag inte dra mig ur det hela längre. Inte för att jag vill avsluta hennes "liv" - det är spännande att vara hon - men det känns heller inte bra att jag faktiskt lurar dessa människor som jag gillar och kommit att respektera.

tyckte inte det var ngt fel på hennes skratt?

Ursäkta men va fasen va roligt med det där??  Hon säger nåt o han säger ähum o hon skrattar..  Dom tror han fiser men det gör han inte utan han mumlar nåt... 

Jag kommer aldrig erkänna att:

*Jag börjar ledsna på min sambo som är för jävligt jobbig. Har verkligen testat olika metoder för att kunna nå honom men han vägrar att lyssna på mig. Nu har det blivit oftare att jag tänker "stick, ditt äckel". Tror nog att jag gör slut snart. Lite synd om vårt barn dock.

*Sambons pappa är verkligen jobbig. Han är så rädd och religiös av sig. Man får inte ens dricka alkoholfria öl. Eller vanlig cider köpt på ICA. Den utan alkohol. Bara för att det står 0,2% alkohol. Sedan måste han ställa dumma frågor om allt. Han oroar sig för barnets talutveckling. Barnet är bara 2 månader gammal!

*Sambons mamma påstår stenhårt att barnet försökte säga "mamma" när det var runt 1 månad gammalt. Hon är också sån som säger att man inte får köra bil när man har tagit en alvedon.
Jag ogillar religiösa människor - väldigt mycket.

*Jag hatar mina vänner. De är så hemska. Snackar skit om alla. Jag är fruktansvärt trött på det. Dessutom måste de alltid missförstå och övertolka. Förstår inte varför de inte kan låta allt vara. Bara att ses och prata om vädret, världen och barnen. Jag är ointresserad av hur de andra lever.

*Jag hatar min mamma. Det vet hon inte om och hon tror att hon är världens bästa mamma. Hon tvingade mig att göra abort. Sedan skällde hon på mig när jag grät på grund av aborten. Hon ringde till sjukhuset för att kolla om jag verkligen fullföljde aborten. Inte för att kolla om jag mådde bra. Hon tror att hon är en bra människa men egentligen är det något allvarligt fel på henne.
En vacker dag ska jag berätta..

jag kommer aldrig erkänna att jag älskar att vara tjockis. För att då kunna äta allt! MUMS!
Kommer aldrig erkänna att jag älskar att min mage är stor och proppar den gärna full ofta!
Att jag säger till andra att jag går på diet för att i nästa stund proppa i mig två pizzor....

Men oj, vad sorgligt. Hoppas att du en dag vill ge dig till känna och att de förstår dig och vill fortsätta att vara din "riktiga" vän.

öh, ok är det normalt?

Öh, och vem är det som sätter normen för vad som skall betraktas som normalt?