Jag kommer aldrig erkänna!!!!

Men då har du ett jobb.Kolla upp möjligheter.Hans beteende är inte ok.Och ingen kärlek.

Jag har ljugit för min tidigare sambo och hans släktingar att jag hade finare jobb än jag hade. Jag var jättenoga med att inte ange på sociala medier vart jag jobbade och ha stängda profiler. Jag är arbetslös sedan 2 år men har fortsatt att vidhålla att jag har det "fina" arbetet när jag pratar med dem. Vet att det är jättefjantigt...

Oj. Men vad jobbigt att känna att man måste hålla en fasad för några nollor som man träffar någon gång årligen eller inte alls? 

Hur mår du egentligen?

Hur lyckas du hålla det hemligt för din sambo? Låtsas du gå till jobbet och har du tidigare sparade pengar att ta av?

Finns kanske fler som inte berättar exakt vad dom jobbar med för sin partner.

Men dom flesta vet nog vilken arbetsplats man är på. Och dessutom borde ju ekonomin skvallra, om man nu inte har pengar ändå.

När jag tittar på mitt inlägg ser jag att jag behöver göra alltsammans lite tydligare. Det är inte konstigt att ni tolkat som ni gjort.

Jag separerade från min tidigare sambo för 6 år sedan. Under perioden som vi levde tillsammans visste både han och hans släktingar vart jag arbetade och med vad. Efter separationen har jag lämnat mitt tidigare yrkesområde och vidareutbildat mig - jag arbetade med det jag utbildat mig till innan coronan och innan en sjukdomstid jag haft. Dem känner till allting, utom att jag varit sjuk, eftersom jag haft en mycket sporadisk kontakt med dem sedan separationen.

Det är runt tjänst, arbetsuppgifter och arbetets art som jag inte varit sanningsenlig vid de fåtal gånger jag talat med dem sedan 2014. Som exempel kan jag ge att en kock kan ha antingen varm- eller kallköksuppgifter. Det är ungefär upplagt på motsvarande sätt i min "nya" bransch - alla har samma titel.

Jag skulle aldrig erkänna att:

- Jag önskar att alla nedtryckande personer i min närhet ska drabbas av otur och få lida så inåt helvete.

- Jag HATAR min sambos ena syskon. Jag har lust att ge h*n en käftsmäll varje gång jag måste träffa idioten.

- Jag känner skadeglädje när det går dåligt för personer som betett sig illa mot mig. Särskilt dom som försökt trycka ner mig och försökt sänka mig. Känslan när jag får höra eller se på tex Facebook att personen bor i en andrahands lägenhet och är ensamstående medan jag har allt personen drömt om ger en skön känsla av hämnd.

I feel you.

Jag skulle aldrig erkänna för någon att jag dagligen "följer" mitt ex. Mitt ex och jag bodde tillsammans i New York i två år och när det tog slut återvände jag hem till Sverige med krossat hjärta och exet bor kvar i den lägenhet vi hade. Med översikt över porten till trappuppgången sitter en webcam (earthcam) vilket vi visste och ibland gjorde jag det till en "rolig" grej med släkten i Sverige att jag kunde skriva när jag skulle gå ut och så gick de in och kollade och jag vinkade till dem.

Nu är det över ett år sedan jag kom tillbaka till Sverige och jag har alltid kameran igång, många gånger minimerad såklart men sidan är alltid laddad och de tider jag vet att exet går till och från jobbet så dras jag som en magnet till sidan och ser honom. Jag inser själv vad sjukt det är, vi har inte haft någon kontakt alls med varandra på över nio månader och vi bor i olika världsdelar och ändå "ser" jag honom dagligen. Jag vet vad han har på sig när han går till jobbet, jag ser om han har kompisar med hem, ja allt. 

Ja jag vet att det är sjukt och just därför skulle jag aldrig erkänna det för en levande människa. Jag plågar ju bara mig själv för jag saknar både honom och New York så jag håller på att bli tokig. 

Jag såg honom senast för en kvart sedan, då klev han ut ur porten på väg till jobbet.