Ni som är katoliker; ang Dop.

Har katolska kyrkan ädrat sina regler här i Sverige nu? När min äldsta dotter föddes så fick vi inte döpa henne i katolska kyrkan eftersom jag inte är katolik utan bara hennes pappa. Däremot så gick det jättebra att döpa henne hos familjeprästen i Spanien för som han sa: Gud har hellre en bra prostestant än en dålig katolik" Kolla upp hur det är i dag om det går att döpa ett barn katolskt om inte båda föräldrarna är katoliker. För övrigt så fårstår jag inte hur man som mannnens släkt resonerar. Det hade ju varit annorlunda om de hade varit rättrogna katoliker och gått i kyrkan på varje mässa. Kanske hade dom då sett annorlunda på alltihop, det gjorde iallafall min fd svärmor som var rättrogen katolik. Hon menade på att det spelade ingen roll vilken religion eller tro man hade, huvudsaken var att man hade en tro

har för mig att ena föräldern måste vara katolik för att det ska gå bra? Hoppas verkligen det!!!?!?

För drygt 20 år sedan så räckte det inte med att ena föräldern var katolik utan då måste båda vara det för att döpa sitt barn.

Nejdå, det räcker med att man är döpt för att barnet ska döpas i katolska kyrkan. Är föräldrarna inte döpta så kan man inte döpa sitt barn, men det är precis samma regler i den protestantiska kyrkan, dvs att åtminstonde EN av föräldrarna måste vara döpt.

Jag döpte min dotter i den katolska kyrkan i Sverige och hennes pappa är inte döpt. Dessutom så döptes jag i den Svenska Kyrkan men det räknas ändå som ett legitimt dop enligt den Katolska Kyrkan eftersom protestanter också ser dopet som ett sakrament.

Som sagt så vet jag inte om det har ändrats sedan vi försökte döpa dottern för snart 24 år sedan men då gick det iallafall inte här i Sverige men det gick alldeles utmärkt att göra det i Spanien

Präster begår också misstag, så ni måste ha råkat ut för en präst som inte riktigt visste reglerna...eller som visste reglerna men valde att inte följa dem, det händer det med. Tråkigt att ni hade en sådan upplevelse!

Tack snälla alla för era svar.
Jag inser att det tydligen är så att dom helt enkelt inte vill gå på vår dotters dop.
För som frågan löd här ovan, nej, dom är absolut inte väldigt troende!
Dom har bara ingen respekt för vårt beslut.

Ja förmodligen är det tråkigt nog så, de vill helt enkelt inte gå och de kommer med någon korkad ursäkt som dessutom inte stämmer. Mycket trist!! Och OM de hade varit väldigt troende då hade de vetat att dopet är detsamma i den protestantiska kyrkan som i den katolska. Så de jävlas nog bara med er.

Jag är katolik (konverterade i vuxen ålder) och är inte överdrivet troende. Jeg hade reagerat på samma sätt som släktningarna. Jag kanske hade varit med vid dopet, men varit besviken.

Och orsaken är inte att jag är 'intollerant',  eller 'inte vet att dopet är ett skarament i alla former för kristendom" eller annat trams man läser i tråden. Varför är folk så snabba till att fördömma folk som tycker olika än de själva??

Orsaken till min besvikelse hade varit att ni (TS och sambo) inte verkar ta dopet särkilt allvarligt. TS är buddist och barnet far är katolik. Och så väljer man Svenska kyrkan för "det är en väldigt fin tradition 
och högtid för familj och vänner enligt mig."

Många katoliker ser dopet som mycket mer än en fin tradition. Många katoliker ser dopet som ett förbund och en intr¨delse i ett gemenskap med Gud. Om du varit till ett dop i den katolska kyrkan så ser du hur mycket allvarligare de är omkring handlingen. Precis som med alla andra sakramenter.

Min fru är inte katolik och när vi fick en dotter talade vi mycket om hennes evt. dop. Frugan tänkte som TS att Svenska kyrkan var en fin tradition och högtid, men jag tyckte att dopet handlade om något annat än 'en fin tradition'. Jag anser att antingen tar man barnet dop på allvar (oavsett var ungen döps) eller så låter man bli. Man döper inte ett barn för att det är en fin tradition eller för att föräldrarna ska få en chans till att hålla familjefest osv.

Vår dotter döptes inte alls. Vi blev eniga att hon själv skulle välja religion när hon blir äldre och kan ta saken seriöst. 

Ja, jag är född buddist, men som sagt döpt i Svenska Kyrkan senare. Och konfirmerad där.
Jag skrev INGENTING om vilken tro eller om jag ens har någon tro nu?

Min sambo är som sagt född katolik då hans familj är det.
Men han har inte på nåt sätt "fullföljt" sina åtagande  (kyrkligt) eller är utövande katolik. han har inte varit inne i nån kyrka sen han var 7-8 år.

Och ja, vi väljer det då som mina 5 andra döttrar gjort, döpa vår yngsta dotter nu i samma kyrka med samma präst.
Med samma famillj och vänner. +/- några.
För att det är varmt kärleksfullt och helt enligt min familjs tro och traditioner.

Och du, skulle då sitta där och vara besviken för att du tror att vi inte tar dopet på allvar?
Då är väl du fördomsfull om nåt?

Ja, jag är fördomsfull för att du inte ser ett klart, både innehållsmässigt och historiskt, religiöst ritual som religiöst?

Är Jag fördomsfull om jag tycker det är fel om du ser en lastbil som en motorcykel eller ett äpple som ett päron?

Jag ser dopet som en religös ritual. Den utförs i en kyrka (som är religiös) av en präst (som är religös) och i dopet sägs religiösa saker. Hela idéen med dopet är att personen blir en del av religionen. Man har faddrar som säger ja till ett religiöst ansvar. Man talar om Gud, son och helliga anden.

Jag har svårt att se detta som annat än religiöst.

Jag vet att det finns många som inte har förstått eller inte sett att dopet är något religiöst. Men det finns många som ser det för vad det är. Jag tror det är vanligare bland katoliker att man tar det religiösa mera seriöst och därför fler katoliker som blir besvikna när nära och kära behandlar religionen som något icke-religiöst.

Det finns oändligt många sätt att fira ett barn på ett kärleksfullt sätt. Det finns många traditioner man kan använda. Jag förstår bara inte varför man väljer ett väldigt religiöst ritual när man inte vill ha något religiöst.

man kunde, lite provokerande, svara att du har rätt i att de inte har respekt för erat beslut. Men ni har heller inte respekt för deras religion.

Det är nog kärnan i hela frågan. Kan man kräva att folk ska respektera ens beslut när man inte respekterar centrala delar av deras liv? 

Varför tror du att vi inte har respetkt för deras religion?
Jag respekterar alla religioner!
Hade dom varit väldigt troende och aktiva i sin tro ,kyrkliga osv osv så skulle jag nog ha mer respekt för deras beslut att inte komma för att vi ska "bara" döpa henne i svenska kyrkan....

Vad jobbig situation. Jag kan förstå att hon är besviken, men är hon väl medveten om att ett dop inom Svenska Kyrkan även är giltigt för katoliker? Men barnet kommer då att tillhöra svenska kyrkan och jag förstår henne, att hon är väldigt besviken att inte tillhöra samma kyrka som sitt barnbarn.

Jag ser det däremot som rätt att din man, om han inte vill uppfostra sitt barn enligt den katolska tron, då han inte är troende (det är det man lovar vid dopet) men ändå vill att barnet ska få ett giltigt dop även enligt katolikerna och därför vill döpa inom svenska kyrkan. Även om jag ser nu att det var ditt val att döpa i svenska kyrkan.

Det är du som är den troende och därför är det väl viktigt att du ska kunna ha med barnet i Svenska Kyrkan, annars är det ju en risk att barnet uteblir helt från kyrkan eftersom den troende i familjen och barnet tillhör olika kyrkor.

Dopet i sig är giltigt för alla kristna oavsett vilken kyrka ni döper i. Men om ni döper barnet i katolska och din man inte fullgör den plikt han skriver under som den katolska föräldern i o m dopet (alltså att han lovar att fostra barnet enligt katolska kyrkans värderingar) då är det ju inte så meningsfullt.

Jaså? Intressant. Vi har nämligen ett litet problem hos oss. Katolska kyrkan har sagt till oss att jag måste konvertera klart (jag konverterar till katolik och kommer förhoppningsvis vara upptagen senast 2013). Både jag och min man är döpta inom svenska kyrkan, jag även konfirmerad. Dopet är giltigt men jag måste konvertera innan vårt barn som föds i slutet av året kan döpas i katolska kyrkan. Det betyder enligt de uppgifter vi fått att vårt barn kanske kan döpat när han/hon först är långt över ett år. Något jag tycker är hemskt jobbigt. Jag vill ju att vårt barn ska tillhöra samma kyrka som jag (det vill även min man även om han inte ska konvertera nu) och vill därför inte döpa i svenska kyrkan.

Jag har förstått att minst en av föräldrarna måste vara döpt inom katolska kyrkan. Vilken församling har gått med på dop fast föräldrarna tillhört endast svenska kyrkan? Skulle isf vilja vända mig till dem så vårt barn kan döpas innan två års ålder.

Oj då. Är du inte troende så förstår jag verkligen inte varför du reagerar som du gör. Det är ju en stor sak för hans familj.

Svarar med samma inlägg som du citerade....Så då anser du att hans familj är viktigare? Att den katolska tron är en större sak?Att hon som farmor blir besviken kan väl inte vara viktigare än att jag, som förälder, döper min dotter i min kyrka?

Man behöver inte vara aktiv i sin tro för att ta trons centrala ritualer och ceremonier seriöst. Om de ser dopet som en religiös handling, där det indgås ett förbund mellan barnet och gud och barnet görs kristent, medans ni ser det som en kärleksfull tradition utan religiöst innehåll, så är det ju inte konstigt att de är besvikna. 

Jag tycker det är konstigt att kräva att religiösa människor, aktiva eller ej, ska respektera att man utför deras religiösa ritualer utan religiös innebörd. Det anser jag vara respektlöst.Nu är det ju inte nog med att vara kristet döpt om man ska vara katolik eller ses som en del av den katolska kyrkan. Den katolska kyrkan erkänner dopet i Svenska kykran som kristent, men inte som katololsk.  Är man döpt i Svenska kyrkan eller annan protestantisk kyrka och vill vara katolik, krävs en konverteringsprocess som avslutas med ett ritual där man tar avstånd från den gamla protestantiska tron och går över till den katolska. Det krävs inget dop, eftersom man redan är döpt kristen, men det krävs en katolsk ceremoni.

Men detta är ju inget som är aktuellt för TS eftersom dopet deras barn ska igenom onte ska ses religiöst på något sätt, men som en fin kärleksfull tradition.

Var har jag skrivit något om MIN tro?
Om att vår dotters dop inte har nåt religös mening?
Min familjs tro?
Är inte kärleksfulla handlingar en del av tro?

Varför ifrågasätts min tro eller icke tro?

Varför är det ens intressant då min TS handlade om vår besvikelse över vår svärmor/mamma som inte vill komma till vår dotters dop.

Och lite uppdatering:

För nu har jag fått höra att hon/dom inte vill komma för dom tror helt plötsligt att inte vår kyrka är kristen då inte Maria finns avbildad och tillbes där.

Så nu ställs ju allt lite upp och ner och i en annan dager tycker jag.