Från 2 till 3 st barn: För och nackdelar (lista)!

Hmmm... Ser att nedanstående påstående inte riktigt stämmer, men strunt i det!
"Av någon anledning har mina punkter under "fördelar" endast blivit känslomässiga, medan samtliga punkter under "nackdelar" är av praktisk natur..och fler "

Puffar.. Skriv något som kan hjälpa mig, snälla ni...Jag kan inte bestämma mig. Är lite rädd att fatta fel beslut för hela familjen. 

Av någon anledning har mina punkter under "fördelar" endast blivit känslomässiga, medan samtliga punkter under "nackdelar" är av praktisk natur..och fler

Så där höll vi också på, men när jag kände efter ordentligt så skulle det ha fattats ett barn för mig om vi inte hade fått vår trea! Jag kände redan under graviditet 2 att det inte var min sista - efter förlossningen samma sak. När hon kom, vår trea, var familjen hel, komplett. Det var ett helt och hållet känslomässigt beslut!

Om ni inte är säkra så låt bli att skaffa nummer tre...  Att lista för och nackdelar låter märkligt för mig.
De enda frågor man behöver ställa sig är om man verkligen vill, har tid och råd för en till. Allt det andra löser sig i och med att man uppfyller de tre kriterierna.

Jag väntar nummer sju och en ny liten människa är alltid en fantastisk gåva. Kan inte föreställa mig att jag ens skulle vilja försöka skriva en lista över nackdelar..  
Visst..  det blir mer att göra eftersom det blir en till som ska tas om hand, men det är ju liksom inget negativt jobb om man säger så.

Så..  känn efter..  Vill ni VERKLIGEN ha ett barn till och fixar det ekonomiskt..  ja  då skulle jag köra i alla fall..
Finns inga listor som kan avgöra det där... :)

Håller koll på tråden. Låter sin ni har och har haft det lite sim vi, fast våra barn är ny 3,5 och 1,5. Men sim ni har vi sagt att när den minsta passerat tre ska vi stanna upp, se hur livet känns och se om vi försöker på en trea. Vi har båda känt förr att vi vill ha en stor familj, men nu mitt i småbarnstiden som du så bra beskriver den är frågan om man orkar...

Ser att mitt inlägg har lite intressanta stavningar ... Inte helt van att skriva på iphone ...

Angående listan: Jo, jag misstänkte att några skulle kommentera mitt val att göra en lista i detta ämne. Men det gör inget.
Funderade själv fram och tillbaka innan jag publicerade den. Håller med om att det kan tyckas lite märkligt att se så "praktiskt och logiskt" på något som bör vara, och ÄR, så väldigt känslobaserat. Men för oss (kanske mest för mig) finns det liksom snart inget annat sätt att få ordning på alla tankar som flyger omkring i huvudet och ställer till oreda... Denna lista har alltså ingenting med barnets värde att göra! Tro mig. Jag är fullt medveten om varje barns värde, och vilken gåva de alla är. Det är ju också just DÄRFÖR jag känner att detta beslut är så stort och viktigt. Jag har ju redan två barn, vars tillvaro jag endast vill berika, inte försämra eller försvåra på något sätt. Likaså vill jag ju hinna med och orka med ett eventuellt tredje barn på samma sätt. Så klandra mig inte för min lista, den är bara ett sätt att organisera och strukturera mina tankar kring detta viktiga ämne.

Det ÄR mer opraktiskt och mer krävande med tre barn än med två. Trots det kan man vilja ha tre barn eller fler. Så listan kanske hjälper till i processen att formulera problemet, sätta ord på tankarna, förbereda sig på vad som eventuellt kommer men den hjälper nog inte till i beslutet egentligen för jag tror det är väldigt känslomässigt. Jag ville ha tre barn. Jag kände mig inte färdig vid två, det saknades en.

Lite bagrund först... Innan jag fick barn hade jag alltid tänkt mig själv som en tvåbarnsförälder... Men efter att andra barnet föddes ville jag gärna ha EN till, men min man ville inte. Jag fick övertala honom i 5 år innan han gick med på det... Då fick jag ett missfall o världen rasade, jag trodde dessutom att min man inte ville försöka igen, men det ville han o jag ångrar det inte alls! Det är det bästa jag gjort, att skaffa ett tredje barn o nu kan jag tom tänka mig ett fjärde, men nu säger min man tvärt nej o jag har inte åldern på min sida längre, så jag kan inte vänta i 5 år till. Kan tillägga att alla mina graviditer har vartit mycket jobbiga, med 5 månaders konstant illamående, kraftig viktnedgång, samt nu sist också foglossning samt tidiga sammandragningar (from v.20 med sjukskrivning som följd). Men det har det absolut varit värt! Våra barn är nu 2, 8 och 10 år gamla.


FÖRDELAR

* De äldre syskonen kan vara förebilder åt lillebror/syster, de lär sig också ta ansvar och hjälpa till mer hemma.
* Den lekglädje som jag sett mellan de äldre och den yngsta hade jag aldrig väntat mig. De tycker verkligen om att leka med lillebror, visst jag förstår att de kanske inte gör det sen när de är i tonåren, men just nu kan de verkligen hålla varandra sällskap o har glädje utav varandra mycket mer än jag trodde var möjligt!
* Efter att redan ha fått och fött två barn tidigare känner jag mig som en mycket säkrare mor, jag vet hur jag ska göra, är inte alls lika orolig o hinner NJUTA mer av småbarnstiden.
* Mina barn har kunnat ärva mycket  kläder av varandra o speciellt dyrare grejer, som bilbarnstolar, vagn, skidor mm. finns ju redan hemma...
* Jag kan inte säga att vardagen här hemma är så mycket mer krävande, då det tredje barnet följer med nästan av bara farten. De äldre syskonen kan t.ex. ofast kolla efter lillebror när jag lagar mat, eller så får jag försöka underhålla honom samtidigt (detta gjorde jag även med de äldre barnen). Maten måste ju ändå lagas o tvätten tvättas oavsett hur många barn man har.
* Jag kan inte se att de två äldre barnen lider av detta. Jag känner att jag hinner med alla, samtidigt som de äldre barnen lär sig ta mer hänsyn, då de i vissa situationer måste vänta på sin tur mm.
* Efter att redan gått genom i princip alla barnsjukdomar med de två äldre barnen, känner jag mig mer eller mindre som en expert så fort det dyker upp nåt! Jag vet vad man ska oroa sig för o inte oroa sig för. Dessutom har jag ju hunnit prova en del "kurer" tidigare...
* Jag tycker jag har ungefär lika mycket/lite egentid som innan. Vi prioriterar att lägga alla barnen ungefär samtidigt, dessutom turas vi om  att lägga barnen. En tar de större barnen (som inte alls tar lika mycket tid + att de sen somnar själva) o en tar det yngsta barnen, som oftast tar längre tid o vill ej somna själv...

NACKDELAR

* Något trångt i bilen, men vi har ännu samma bil, Ford Mondeo kombi o det funkar tack vare att jag oftast kör själv med barnen + att äldsta barnet är så långt att han ej behöver bilkudde mer.
* Kan bli lite svårt med eget rum till alla barnen, men ska nog gå att ordna med lite omflyttningar i huset.
* Ett ställe til att skjutsa till på mornarna (förskolan) samt ibland svårt att tajma in skjutsningar till de äldre barnens fritidsintressen eller kompisar. Men då får yngsta också hänga med helt enkelt. Jag tror att han på köpet blir mer social, då han får träffa mycket folk.
* Mycket sjukdomar, då man förutom det som går på skolan, nu också får hem det som går på förskolan...
* Att sova själv (utan barn i sängen) är återigen ett minne blott, men oftast kan jag känna en glädje i det också. Man vet ju att det slutar sen nån gång..

Vi funderade likadant, fram och tillbaka och det blev en trea. De enda "nackdelarna" vi märkt av nu är dessa;

*trångt i bilen ("Mamma hon trycker sitt ben mot.." "Du rörde mig" "Nej, det var duuuuu")
* Hejdå alla billiga familjerabatter. ALLA paketerbjudanden gäller två vuxna och två barn.
* Det är lite stressigare, tex på stranden. När vi hade ETT barn kunde vi turas om. Du ser efter honom, jag slappar. Och så bytte vi av. Med två barn delade vi upp så båda hade "huvudansvar" över ett barn. Och nu har vi tre..

Fördelar:
* Jag blir helt gråtfärdig när jag ser på honom och tänker hur nära det var att han aldrig blev av. Total kärlek och han kändes helt självklar i familjen direkt från start.

Jessa: Skönt att se att fler tänker som vi.. Börjar nästan känna mig lite knäpp.. Härligt att er familj blev komplett, och att allt gick bra för er! Grattis! Jag hoppas att vi snart kan känna oss helt säkra på ett av valmöjligheterna och våga ta ett beslut. Jag är (tyvärr?) en person som resonerar och tänker rätt mycket inför alla större beslut jag tar, tycker om att ha alla fakta innan jag beslutar mig, men i detta fallet går det ju inte att ha alla fakta innan: vi vet ju först när bebben är här, hur det går! Omöjligt att veta på förhand, och det är lite jobbigt, för en person som jag..

Ulrika73: Jag förstår ditt resonemang, absolut. Och önskar att jag vore som du. Sju barn-wow! Modigt! Men känner du verkligen att du hinner med alla? (Helt utan förutfattade meningar, jag undrar verkligen helt ärligt.)

Jag skulle verkligen VILJA ha så många barn, hade varit helt underbart, men samtidigt känner jag mina begränsningar, ur olika synvinklar. Hade två tuffa graviditeter med fibromyalgi (har ont i hela kroppen, alltid..), som sedan toppades med två tuffa förlossningar, varav den senaste slutade med akut snitt. Är rädd för hur det ska gå denna gången, om det blir någon. Kanske inte slutar lyckligt...? Sedan har vi som sagt haft det rätt jobbigt dessa år, med kolik, mycket sjukdomar, extremt lite sömn och fritid osv, och det har tagit rätt hårt på oss båda (sambon och mig), periodvis. Så ska man se minsta lilla logiskt och praktiskt på detta, så bör vi kanske avstå.. Men sen kommer ju det där känslomässiga in i bilden...och instinkten att "passa på, medan man fortfarande KAN"... Vad gör man? Vilket ska vinna?? Känslorna, eller logiken?

Äh strunt i lista och lyssna på hjärtat! Vi har tre barn idag födda 05,06 och 08. Haft riktigt jobba grav med alla, med trean låg jag från v 7-37 och inlagd 10 veckor på sjukhus. Svåra förlossningar och minsta förlorade vi nöstan. Svår kolik hade alla, kräkbarn, sov äckligt lite... Astma och detta också svår variant där minsta har så pass att hon har både resurs och assistent. Bytte till Volvo xc90.. Annars lugnt med semestrar för oss just nu. En vecka på Gotland i sommar och ser till att vardagen är mysig. Man kan resa billigare när de blir större när man inte behöver toppstandard ;)

Kan säga att vi verkligen har ett rejält bagage, men finns något som heter kärlek och det slår allt! Vi är där som ni men med nr 4, och våra hjärtan säger ja!!! men är det smart? Antagligen inte men vi har verkligen viljan och längtan efter en till, så även barnen... Så kanske inte det smartaste av oss egentligen, men vem är smart när det gäller stark kärlek? :)

Ahliona: Precis så är det - du har förstått listans funktion

Rölli: Beklagar missfallet, och gratulerar till nr 3! TACK så mycket för ditt bidrag till listan! Intressanta synpunkter som absolut ska tas under seriöst beaktande! Speciellt tack för alla punkter under "fördelar". Det är ju precis DEM man liksom har på känn, och ser fram emot, men som jag hade svårt att formulera. Du gjorde det jättebra tycker jag. Och jag känner spontant när jag läser ditt inlägg, att fördelarna uppväger nackdelarna.. När känslorna finns med, framförallt kärleken, så känns det "jobbiga" inte så jobbigt längre.. Jag hade en period med mitt första barn, då han under FEM MÅNADERS TID väckte mig var 20:e minut, VARJE NATT (för att ammas till sömns).. Jag förstår inte hur jag överlevde, när jag tänker tillbaka på den tiden, rent "logiskt". Men samtidigt minns jag att jag bara tänkte att "jaha, då är det väl det han behöver då, bara att gilla läget och göra det bästa av situationen". Och det gick ju över.. Och jag orkade. På något konstigt sätt. Men hade jag vetat det INNAN, och resonerat logiskt och praktiskt kring det, hade jag kanske inte vågat skaffa honom..min prins! Usch, hemska tanke! Livet vore helt meningslöst utan min gosse! Så jag inser att listan har sina brister..men jag behöver den ändå Just nu, i alla fall...

Nape: Haha, skrattade när jag läste ditt inlägg. Ja, precis så är det. Och just det där med "ett barn var" kör vi med ofta i alla möjliga sammanhang, och är lite oroliga för hur det blir med 1 resp 2 barn var? Speciellt på folktäta, offentliga platser, där man är mega rädd att bli av med ett barn! Skönt när man kan dela huvudansvaret jämt mellan sig, och hålla koll på ett barn var. Men jag antar att man anpassar sig, även till det, och hittar lösningar, när problemet väl uppstår..?

TS: Varsågod! Jag tycker själv om att göra listor vid stora/svåra beslut men som flera sagt här, det är ju känslan som är det viktigaste. För oss var det väldigt svårt när vi fick vårt andra barn, det skiljer endast 22 mån mellan dem. Jag minns inte alls mycket av mellanbarnets småbarnstid, då det var så jobbigt. Säkert därför som jag tycker att jag nu kunnat njuta mer av den tiden. Lycka till med ert besluttagande!

Animegirl: Wow... Du starka kvinna! Men..hur vågade du bli gravid igen, med det bagaget..? Var du inte livrädd? ÄR du inte rädd, inför en ev. 4 graviditet? Just det du beskriver, med lång tids sängliggande, komplikationer, sjukdomar osv, är det jag är mest rädd för, eftersom jag vet att det hade påverkat hela familjen så negativt. Min sambo är liksom redan lite trött efter de gågna 5 årens krav, så att jag skulle hamna i sängen eller på sjukhus en längre tid, hade nog inte varit så lyckat.. Men jag vill tillägga att han är den bästa pappa jag någonsin träffat, och att han ger 110% av sig själv till sina barn (därav tröttheten..). Han vill väldigt gärna ha fler barn (säger sig hoppas på tvillingar...galningen...!), men är lite orolig för om vi verkligen orkar med en runda till.. Han ser onekligen lite trött ut, stackaren.. Men: finns det hjärterum, så finns det stjärterum!

Hur går era tankegångar kring nr 4? Tänker ni överhuvudtaget på riskerna och nackdelarna, eller ignorerar ni dem helt och bara tänker på det positiva? Är du inte rädd för att det ska bli så där superjobbigt igen, eller kanske värre? Eller är du så pass stark att du bara VET att du fixar vad som helst? (Lyckliga du, i så fall.. Själv är jag mer osäker, för egen del..)

Vi fick vår trea något år för tidigt än vi tänkt. Våra tvillingar var drygt två år när jag blev gravid. Den ena tvillingen hade just fått ett diagnos och börjat ett sjukt intensivt tre-årigt träningsprogram. Trots att vi redan hade det tufft så blev det alltså ett barn till. Det har varit vansinnigt jobbigt, underbart och jättekul. Det blir garanterat inga utlandsresor eller egentid än på några år i alla fall . Om jag verkligen längtar mycket efter det hade jag inte skaffat en trea .

Jag har 13 månader mellan mina första! Kan säga att jag inte kommer ihåg så mycket från trean heller,. Men blir nog så med full rulle i huset. Däremot har bi filmat massor, bra gör dåligt minne ;)

Rölli: Det skiljer exakt 22 mån mellan våra två barn också, och jag känner likadant som du när det gäller lite bristande minnesbank från yngsta barnets första tid.. Det var onekligen en mindre chock att gå från 1-2 barn... Kändes ibland som att man plötsligt fått minst 4-5 barn, på en gång...

Men något säger mig att den största omställningen var att få första barnet, då allt förändrades. Och sedan blev även omställningen från 1-2 barn väldigt stor, åtminstone för oss. Men jag inbillar mig att omställningen inte alls blir lika stor från 2-3 barn, eftersom vi nu redan är flerbarnsföräldrar som har fasta rutiner för allt, har lärt oss handskas med flera barn samtidigt, har upplevt "syskonsituationen" med allt vad den innebär osv. Dessutom var vår första så liten när det kom en till, man hade ju två blöjbarn samtidigt osv. Så blir det ju inte med en 6 åring, en 4 åring och en liten. Bara ett blöjbarn, ett barn att bära på, en enkel vagn osv. Inte lika jobbigt, hoppas och tror jag..

Zelia: Jisses..det låter som om ni också haft en tuff runda! Beklagar ert barns sjukdomssituation, och hoppas att det blev / blir bättre!

Ibland när jag besöker forum som detta, får jag känslan och intrycket av att det är rätt vanligt att det uppstår allvarliga komplikationer och sjukdomar under graviditeter och förlossningar..? Jag menar, bara bland er som svarat på min tråd hittills, finns det ju ett par stycken. Men sedan får man samtidigt informationen från andra håll att det är sååå ovanligt att något går fel.. Känns inte riktigt korrekt, den infon. Gör mig inte mycket tryggare i alla fall. Inte när så mycket står på spel. Någonstans i mitt bakhuvud surrar hela tiden frasen "Man vet vad man har, men inte vad man får", avseende att jag idag har två friska, välmående barn, men inte vet hur fallet blir med en ev. trea. Klurigt, detta.

Lady32: resa hemåt igen idag efter påsken, 6 timmar.. Svarar utförligt hemma vid datorn senare :) men jo, är skitnervös för att må så dåligt och vi är inställda på det. Men skriver sen :)

Lady: Jag håller med dig. Omställningen från 1 till 2 barn var mycket större än från 2 till 3 barn av just de anledningar du nämner!