Januaribebis 2012

Haft riktigt mycket sd nu i 2 dagar, dock inga som gör jätte ont.
Haft någon som kännts lite mer.
Börjar bli lite jobbigt när magen är stenhård hela tiden och man knappt kan röra sig.. 

Imorgon är det dax för ytterligare ett besök hos SMV för en mätning av fostervatten, 
håller mina tummar för att det ska vara bra fortfarande.
Börjar bli tröttsamt att springa där fram&tillbaka men vad gör man inte för knoddas.

Någon annan som upplever att dom är "trötta" i magen,
vet inte riktigt hur jag ska förklara men av alla sd jag har haft nu konstant
i 3-4 dagar så känns magen trött, som att den inte orkar riktigt. 

Åkte upp till FL tidigare idag, efter riktigt jobbiga smärtor i ryggslutet och SD,
fick veta att jag är öppen lite mer än 1 cm, så nu får jag vänta och vänta.
Fick med mig sömntabletter hem och läste lite på fass och janusinfo
och man ska helst inte äta dom så jag avstår och surar lite.... 

Imorgon är det dags för en kontroll på SMV igen, och jag HOPPAS att jag öppnat mig mera nu! 
ska dessutom disskutera igångsättning eftersom jag verkligen inte orkar mer,
och då menar jag verkligen det. Grinar varje dag för att det är så jobbigt just nu.. 

Det hoppas jag också, för bebisen blir lidande när jag inte får sova och bara mår piss...
Senaste veckan har jag sovit med 10 minuters intervaller under natten för att sen vakna och vara vaken 1 timme.
Jag önskar jag kunde njuta och må bra, men det går faktiskt inte. Jag är inte bara less less på att vara gravid för jag tycker det är mysigt men när man mår sååå dåligt så är det faktiskt inte kul. 

Nu vill jag inte bli igångsatt bara för att, utan jag har ganska stora själ. 
Många kanske tycker man ska kunna stå ut dom 18 dagar som är kvar men jag gör verkligen inte det.
har en sjuk bebis i magen, visserligen inget dödsallvarigt men som jag tror skulle må bättre av att få komma ut
och kunna opereras och behandlas utanför. 

Ojoj tjejer! På måndag ska jag bli mamma och få träffa min prins!!
Läkaren ville sätta igång mig då så jag behövde inte ens fråga.. :D
 

Jaa! Helt otroligt, har inte fattat det riktigt än! 

Tack :)Jag kan tänka mig att det blir en stor omställning, vi har dok en lång fram tid framför oss innan vi får komma hem sen. Eftersom vi kommer skickas till akademiska

Precis kraftigt vidgade njurbäcken

Jag kommer vara i v 38+1 då :)
För lillen har njurproblem  

Nej lillen har njurproblem så dom vill inte att jag ska gå över tiden

Det känns så otroligt skönt, s0om en stor sten lättat från hjärtat! 
Jag kommer föda vaginalt om det går som det ska, dom ska ha hål på hinnorna.

Det vet vi inte riktigt än, vi kommer skickas till uppsala så fort vi kan och där kommer dom undersöka
mera om vad som behövs göras. Men det pratas om en lätt operation. 

Ååh jag har fått ett problem, fick ju veta i onsdags att jag skulle bli igångsatt
och har nu försökt få tag på min BM för att få papprena därifrån
men hon är som vanligt omöjlig att få tag på, och på måndag hinner jag ju inte då jag ska vara
där kl 08.00.... *suck suck* 

Just dom papprena, trodde att man måste ha med sig dom?!
Sen tycker jag inte det spelar så stor roll om jag har med mig dom
eftersom jag knappt vart hos min riktiga BM utan på SMV.
Får hoppas man inte behöver dom då :) eller att dom kan komma åt dom 

Skulle ju vara oerhört skönt att få sova lite nu dagarna innan förlossningen, men dock tycker inte min kropp det...Hud som kliar satan, fötter stora som elefanter och som känns som att dom blivit klivna på av elefanter, och massa andra små gnälliga saker! Men snart är det Måndag, för trösta mig med det.

Mindre än 24 timmar kvar!!! 
nervösast i världen! 

Förlossningsberättelse: 

Kl 08.00 skulle vi infinna oss på bb för att sättas igång, hinnorna skulle tas hål på och förhoppningsvis så skulle allt sätta igång.
Pojkvännen, syster min och jag begav oss alla nervösa som tusan dit.
Blev uppkopplad på ctg och dom tog puls och lite annat på mig,
pulsen fick dom ta ett par gånger eftersom den var väldigt hög.
Men jag skyller på att jag var nervös&rädd som tusan, efter en stund så såg allt bra ut och vi fick ett rum. 

Syrran hade kvällen innan skojjat om att man skulle få en "sk" blöja, men jag avfärdade henne med att det skulle jag inte alls få.
Det tog ett tag innan Bm och en undersköterska kom in och allt kunde börja,
därimellan hann vi spexa en del med massa skratt.
Runt 9 så tog dom mina hinnor och joo jag fick en "sk" blöja....
Dom varnade mig att det kunde ta mycket lång tid som förstföderska innan värkarna kom igång..
Jag var öppen 3 cm när jag kom in, och efter ca 1 timme började jag känna att det gjorde ONT!!

Vi ringde på klockan och det visade sig att jag nu var öppen 4 cm..
Det var för tidigt för några smärtstillande eller någon annan hjälp tyckte min Bm,
så jag fick snällt vagga med mitt gåbord och vicka på höfterna och andas(min syster som var med fick andas med mig och undersköterskan fick hjälpa till att vicka på mina höfter medans min pojkvän fick massera ryggen och servera mig saft) .
När klockan var strax efter 11 så kände jag att jag orkade faktiskt inte mera,
att det gjorde så himla ont att jag tillomed spydde som en gris..

Bm kom in och undersökte mig och konstanterade att på 1 timme hade jag nu öppnat mig till 7 cm och här hanns det inte med något annat än lustgas,
men nöjd och glad var jag över att få något som kunde få mig att slappa av lite.
runt 12 tiden så kände jag att nej nu får dom antingen ge mig nå mer eller så skiter jag i det här och går hem, undersöktes igen och hej och hå nu var jag öppen 10 cm och det var ju dags att föda...
Efter 1 timmes krystvärkar och många hot om att åka hem eller få kejsarsnitt så tittade våran lilla prins på 2844 g och 47 cm ut :) 

4 timmar från att hinnorna togs så var han ute, tydligen så var jag som gjord för att göra barn och min Bm var mycket chockad över att det gick så himla fort för det var inte vanligt när det var ens första barn. 

Så 13.06 den 2 januari (v 38+1)  kom han..
Sen dess har vi hunnit med både besök på akademiska och en operation! 
Men nu ska vi äntligen få börja landa och lära känna våran lilla. 

någon spec anledning till att du blir igångsatt? :)
Hoppas det går lika fort för dig :) 

Okej, jag tyckte det var skönt att bli igångsatt för då kände man att man hade lite mer kontroll över allt.
Jag var öppen 3 cm när jag kom in, tappen vet jag inte riktigt..