Dominans och Undergivenhet...

Helt rätt. Prata massor. Att vara i ett förhållande är att kommunicera så gör det så blir allt bättre.

Sedan ska vi komma ihåg att precis som alla inte är ug OCH masoschister så är inte alla D sadister. Att därför säga till en man som är dominant att smiska hårdare kan vara att få honom att försöka vara något han inte är. Att be honom smiska hårdare är som att tjata på en kvinna att ge oralsex. Skillnaden är att män som gillar sex ofta vill vara bra i sängen och inte alltid tänker på hur det ligger i linje med deras egen läggning. Att backa i ett senare skede kan vara svårt.

Låt era män komma fram till vad de själva vill i sängen och fös inte in dom på det ni vill ha som om det vore den naturliga vägen. Om det visar sig att er man är dominant och lite lagom hård så kanske han ändå inte gillar smisk. Ni kanske ska fundera på vad ni är. Ug, masoschister eller någon som gillar en viss grej i sängen som t.ex smisk. Att stoppa in sig i ug-facket för att man gillar att mannen styr i sängen gör nog att nästan varje kvinna under någon period av sitt liv är ug. Det gör henne inte till en person med den läggningen. Att gilla smisk och att bli dragen i håret gör ingen till masoschist. För att vara det ska smärta i sig tillsammans med sex ge en positiv kvalitativ skillnad.

Det finns ingen anledning att försöka sätta en etikett på sig för det gör ingenting bättre utan kan snarare göra saker sämre. Är man inte ug men sätter den etiketten på sig så kan man antingen bli stressad av allt man ska leva upp till eller hamna i konstiga diskussioner om vad ug är. Bättre att prata om det man gillar och behålla sitt eget namn som den enda etiketten man behöver.

Jag kan inte ha sex där jag inte är den som styr det som händer. Att hon rider är för mig inte upphetsande om jag bara ligger där, jag tappar snarare intresset och det gäller vanliga avsugningar också. För att det ska fungera måste jag göra något annat som jag också vill ha i sexlivet; hennes smärta. Som att tvinga henne att rida samtidigt som jag drar neråt i brösten t.ex. När hennes tårar droppar ner på mitt bröst så njuter jag. Om jag är dominant och sadist spelar ingen roll egentligen då det är viktigare för oss att vi pratar om det vi gör och hittar det som fungerar för henne, mig och oss.

Hej Mrs Addams!

De flesta erfarna dominanta är redan upptagna och det är en läggning man egentligen kan bli medveten om och erfaren i först senare i livet. Så de du kommer träffa på är troligen ganska oerfarna/nya på området. Precis som det är för de som kommer på att de vill vara undergivna på något/sitt sätt. Wanna Be dominanta är nästan hela ditt urval så satsa på att hitta någon du tycker om som människa i första hand och formar er egen dominans/undergivenhet tillsammans är mitt tips.

Att gå ut och säga att du är ug kan vara en falsk bild som du ger. Pratar du med en erfaren dominant kan han lika gärna välja att backa då du verkar överdriva din läggning eller verkar vara omogen och inte känna dig själv. Se dig som en Wanna Be ug.

Sängkammar D/s är betydligt lättare att få till än dominans i vardagen. Då börjar man glida  in på de tunga grejerna där båda egentligen behöver vara erfarna och väl medvetna om hur de själva är. I ug-tråden finns några som lever så medan de flesta är sängkammarugisar. Jag kan inte hålla min dominans 24/7 på ett bra sätt för jag är inte sån. Jag vill leva tillsammans med min fru och det tycker jag att jag inte kan om dominansen är "på" hela tiden. Den finns där att plocka fram vid behov även i vardagen men då är det för ett visst syfte. Jag är alldeles för beroende av min fru som hon är och alltid varit vilket faktiskt påverkas av en tydligare dominans.

Jag tror att det många kvinnor vill ha är en man som ser dem även i vardagen. Som kan ta initiativ och driva igenom sin vilja. Inte egentligen 24/7 eller TPS eller vad man nu kan ha för beteckningar på det. Ett inlägg jag skrev i en tråd ( www.familjeliv.se/Forum-9-191/m61221592.html ) om en man som trodde sig kanske vara för snäll är nog mer vad många önskar sig av sina män. Att han är en person med ett eget djup som kan överraska och förundra. Inte de två kanske mer vanliga tillstånden hos svenska män: Frågande omtänksam eller frånvarande.

Jag kan lika lite svara på vad ug är som vad dominans är. Det viktiga är att man kommer fram till vad man själv är utan att använda etiketter som leder ens egna och andras tankar till sådant man kanske inte är.

Jag är väldigt mycket mer gråskalig än svart/vit. I ett inlägg så blir det lite nerkortat jämfört med ett muntligt samtal eller i mail.

Jag gör egentligen ingen strikt uppdelning mellan enbart sex och när det gäller allt. Däremot så kan det bli problematiskt om man ska matcha D/s i vardagen jämfört med om man bara har det i sängen. Å tredje sidan tror jag att den som börjat med det i sängen kommer märka att det kryper ut ur sängkammaren av sig självt. Till att börja med genom att D/s har en förmåga att "sexualisera" hela relationen men sen att det också blir en "avsexualiserad" D/s i relationen.

Det där med blicken, taget och tilltalet som många efterlyser tror jag nästan alla män kan ge. Män är däremot uppfostrade att inte göra det. Man ger inte sin fru/flickvän/kvinna generellt en blick laddad med makt för det vill inte fruar/flickvänner/kvinnor ha. Kvinnor vill ha närhet, kärlek, romantik och mjuk omtanke. Man ska fråga, lyssna uppmärksamt och vara tillmötesgående. Ni har fått de män ni velat ha och nu pyr visst ett missnöje. Är det något ni vill ha så kan det vara en bra idé att låta er man känna att hans kulor är hans om ni förstår. Att vilja ge sig själv rätten att ifrågasätta vad man har lust till både före men särskilt i efterhand knäcker effektivt varje liten grodd av vilja till att ta initiativ. Att vara den sorts dominant som de flesta efterfrågar handlar mer om att våga vara det och orka vara det än att ha något speciellt i sig.

Om er man vid något tillfälle uppvisar lite dominans så fall då inte direkt in i den första reaktionen vilket är att börja testa den. Det är läskigt att släppa taget men er man är inte stark nog i sig själv att pressa er till det. Bäst är om ni kan öva upp er följsamhet så han har en chans att öva upp sin dominans. För att inte tala om att hitta sig själv och vad han vill med den.

Nu var det här väldigt kort också och därför inte så klargörande. Min starka övertygelse är att om ni kan behålla känslan och beteendet från när ni träffades och hur det var första tiden så är han betydligt närmare en egen dominans än den relation ni har efter barnen har kommit. Det är bara om ni ser honom och behandlar honom som Mannen i ert liv som han kan vara Mannen i ert liv.

Stackars man. Kan se framför mig en tråd där en man har gjort samma sak med en kvinna. Den väntade och inte helt orimliga responsen är då: Hon vill inte!

Din man älskar dig och är troligen villig att försöka gå med på vad som helst för att inte förlora dig. Det du håller på med är en slags känslomässig utpressning. Ska jag vara helt ärlig tycker jag det är förbannat jävla fult.

Vad jag förstår ingick inte D/s i er relation från början. Nu vill du ha det för annars går du. Du får välja att vara trogen den relation du gick in i och dess förutsättningar eller vara trogen den du upplever dig vara nu. Tvinga inte någon annan att dansa efter din pipa nu när du ändrat låt. Inte särskilt ug och väldigt svårt att vara dominant på kommando.

Jag är helt riktigt väldigt upprörd om det var någon som inte har märkt det.

Något särskilt postnummer eller vill du ha de sorterade på hårfãrg?

Jag har ingen aning om deras relation öht. Det har inte du heller antar jag. Jag utgår från vad hon skriver och tycker det är ett dåligt sätt att få någon att hitta sin plats i den ev förändrade relatonen.

"UG: Jag har förklarat, visat, fixat filmer, fixat mentorer, varit på flera bdsm-fester, gett honom manualer osv. Jag har bönat, bett, gråtit, tiggt, vädjat... Och han lovar att det ska bli ändring. Det blir det inte."

Är det här verkligen ett sätt att förändra en relation gemensamt och i samförstånd? Är det här att jämka?

Det kanske bara är så att det krävs ett visst mått av sexuell undergivenhet för att bli penetrerad och ett visst mått av dominans för att penetrera. Hela parningsakten kräver samma sak. Ett normaltillstånd och ska inte ses som att jag tror att människans ursprungligen fortplantatde sig genom våldtäkt.

Sluta döma andra för hur de beskriver saker.

Klart D/s handlar om känslor. Det är bara på låtsas men i grunden måste det bottna i verkliga känslor. Håller man på med bestraffningar så måste det finnas grader och de måste handla om riktiga saker. Tar man bort det läskiga, farliga och motbjudande så blir det bara rosa fluffboja kvar av alltihop. 

Jag vet det också. Någonstans måste det börja och hon verkar inte vara orolig så då är inte jag det heller.

Men hon säger heller inte att det handlar om dominans. Sedan kommer inlägg som inte tycker det handlar om dominans.

Jag ser det mer som att det inte behöver finnas en massa ihoppratat samspel hela tiden för alla. En del kanske vill ha det så men en del kan vilja ha det annorlunda. Ett samspel som de flesta skulle kalla för rått och brutalt. Jag har själv behov av att agera ganska kraftfullt för mina behov. Andra ägnar sig åt bestraffningar på ett sätt jag tycker är lite mer än vad jag skulle vara komfortabel med.

Frågan är var man börjar. Mjukstartar man någonstans tillsammans eller hittar man sin grej en dag tillsammans med en intresserad partner som redan är inne på det. Oavsett vilket så är det inte vad som sker först jag tycker är intressant utan vad som sker sen. Hur man hanterar upplevelsen och går vidare.

Sedan är det inte säkert att dominansen finns. Många undergivna har ett visst mått av M och om deras män är S men inte D så kan det fungera sexuellt även utan dominansen. Dominansen är inte allt precis som undergivenhet inte alltid är nödvändig. För mig kan följsamhet räcka långt.