Hur går man vidare?

hejsan börjar med att beklaga =(  livet är så grymt orrätvist, att det händer sånt här det finns inga ord till det!!!!!!
Man kommer aldrig komma över ens egna barns död, dem kommer alltid finnas med oss men tyvärr inte fysiskt som vi hade hoppats på. jag förstår precis din känsla just nu, hela världen är upp och ned och man känner ingen livsgnista. men jag säger som alla andra skrev och sa till mig att det blir bättre med tiden även om man inte tror det. jag förlorade min son för 3mån ungefär och det har börjat lägga sig lite även om jag får både ångestattacker/panikattacker ibland. Det som hjälpt mig lite i denna situationen är att jag gjort album med honom och han har fått en egen "barn" låda med grejer i och minnen m.m. det rekomenderar jag dig.

Som sagt det finns inga ord för detta, man får lusten att bara skrika rakt ut. den första tiden blev jag hatisk mot alla. men det är okej det med. du få vara precis som du vill och säga precis vad du vill!!!!

Alla kramar till dig <3