Sambon surar jämt

en kurator är inte en "skrynklare" snarare ett stöd...och du behöver ju inte berätta för sambon.....

nej det är sant men jag känner mej så dum för att gå dit... vet ju inte var jag ska börja....å han lär ju knappast ändra sej...där han sitter hemma i godan tro å tycker han är perfekt.

säger man minsta lilla illa om honom...blir han sur. säger man ingeting då är det bra.
å jag vet att han avskyr att jag sitter vid datorn. men det blir mitt umgänge...han har sitt på jobbet medans jag skall vara hemma ett år till...
(bor ej i sverige) jag vill kunna sitta här på kvällarna...å prata liksom...

å helgerna är ju oftast middags bokade tills hans mamma eller hon till oss.

å kommer hon mitt i matlagningen kan han säga utan att fråga mej...Vill du ha mat du med? oftast säger hon nej om jag eller han inte propsar på...
men han borde ju höra oavsett med den som lagar mat...om det är ok med gäster.
detta gäller alla som kommer:-´(

han lagar inte maten.

Låter inte klokt.
Hur är hans mamma? Kan du prata med henne? Förstår hon problemet?

Jag ha inte velat prata med hans mamma om honom...eftersom vi just fått lite bättre realtion...den va väldigt dålig förut med mkt bråk...
men hon brukar påpeka en massa lite fint. han passar inga tider till maten han kan tex föredra att prata 20-30 minuter med nån granne medans vi väntar inne med maten klar.banrnet får dock äta innan att den ej blir hungrig...

ja du....jag får sitta hela natten å berätta en massa jobbigt tror jag

du behöver vänner gumman! kanske kan du efterlysa lite folk här på fl som bor i närheten?

din sambo styr er lilla familj alldeles för mycket tycker jag.
du måste nog komma på ett sätt för att nå fram till honom så han verkligen fattar hur trött du är på hans tjurighet.
om han trodde att du var på väg att lämna honom hur skulle han reagera då?

jag vågar ej efterlysa nån här eftersom de redan finns 10 st som känner mej å å ett par av dem vet vilka vi är då de är fadderfamilj till barnet... å de tror alla att vi lever i de perfekta livet liksom. medans de blir så falskt. då de ser oss gör man sej till å han spelar på...

jag har helt funderat på å byta boende plats vilket oxå betyder land...

han tar ej mina lämnaden på alvar då jag kommit tillbaka. ett tag hade jag ringen av i veckor medans han hade sin på... där ser du...ingen tar mej på alvar

Tycker inte du ska lämna honom, men se till att leva ditt eget liv och inte vara beroende av honom. Du kan säkert träffa vänner genom fl om du inte har så många. Lämnar du barnet med honom nåt? Stick iväg på kvällen och träna eller nåt så får han fixa mat och ta hand om barnet själv. Eller ta med dig barnet. Visa att du har ditt eget liv och anpassa dig inte efter honom hela tiden.

Varför ska du vara hemma ett helt år till? Det kan vara lättare att ha sitt eget liv om man jobbar. Då kan han ju inte förvänta sig att du ska sköta hemmet och ha maten på bordet.

ok, jag förstår.

men du, finns det ingen riktigt nära vän som du kan öppna dig för? och berätta hur du verkligen har det och hur du mår?
om jag ser till mig själv skulle jag göra allt för att stötta någon i en sån situation.

är det verkligen värt din lycka att hålla en shysst fasad utåt?
kanske vimlar det av riktiga vänner runt omkring dig fast du inte vet det än?

ang sambon, är det dags att göra ngt drastiskt som du inte gjort förut, så han fattar. och så han blir orolig.

blå fågel. du har kanske inte läst alla inlägg? om inte gör det...för jag orkar ej upprepa. jag lever inte alls efter allt han vill det är inte det...

fröken honung...Ja jag önskar jag kunde...men jag vet ej hur man skrämmmer en som bara blir rädd tillfälligt...å efter nån vecka är likadan igen...

har bara en vän men vågar inte berätta sanningen helt...har bara kännt henne knappt lite på halvåret....men hon känns bra ändå. men jag skäms liksom ändå...ändå över att de har så bra å jag har det så här...

du, jag lovar att när man skrapar lite på ytan är det inte mångas förhållanden som har lite skavanker...
men känn av den här vännen lite, prata lite försiktigt om relationer och känslor och se hur hon är. kanske visar hon sig vara guld värd

det här med sambon.
har du någon släkt eller så som du kan åka till ett tag för att reda ut dina känslor? det ska du säga till honom i alla fall?
om inte, har du pengar så du skulle kunna sticka iväg själv nån vecka?

om inte, fixar du att ändra ditt förhållningssätt HELT mot honom och stå fast vid det?
jag menar, bli sur och säg till honom att ta sitt pick o pack och dra om det inte passar....

säg att du är jävligt trött på hans tjurighet och sätt att gnälla som en kärring....

säg att du älskar honom när han beter sig som folk, och att du vill fortsätta leva med honom. men inte på det här sättet.
att du kommit underfund med att ditt liv är för kort för att slösas på skitsnack.....

fattar du hur jag menar?

inte lätt å be han dra då ur sitt eget hus...

men att du själv tar en break då? har du den möjligheten?

jo jag få gå om jag vill. men herregud jag vill inte gå för jag känner mej såpass vuxen att de skall gå att reda upp utan att smita iväg å komma tillbaka....de där ha man testat...
de är han som måste lära sej att våga prata....å öppna sej...å inte bli arg å brusa upp...å missförstå.
å låta mej göra de jag vill utan att kommentera direkt att vi gör så....e de inte för tidigt....ja jämt lägga en kommentar

hmm, ja det verkar inte vara lätt att få din sambo att vakna upp och förstå att han gräver sin egen grav.......

har du provat att skriva ett brev? eller kanske visa honom den här tråden?