Sambon surar jämt

Ni måste sitta ner och prata ut. Höra ut honom om familje livet, känner han sig kanske gammal, livet rinner i från , lite sex, vill hjälpa till med barnet men rädd att han inte kan, det kan ju vara massa grejor, eller inget mer än att ni har gjort eran tid tillsammans.

Om han verkligen älskar dig och barnet och vill leva med er så måste han öppna sig,
killar kan ju som bekant vara lite halv kassa med att snacka om känslor! tyvärr !

Tjejer och deras vänninor hjälper ju varann , men killar har ofta inte en riktikt nära vän att diskutera innersta känslor....

han är omöjlig att prata med...han öppnar sej aldrig hur jag än försöker prata. han bara hummar.

vår bra tid var väl den då jag körde bil på stan på hans vänner då de fick festa å jag tcykte väl de va kul då...jag själv festar inte mer.

han får alltid åka på nöjen. för nån månad sen va han utomlands till 2olika länder med jobbet å hade festat å haft kul å varit runt.
för nån helg sen va han på kryssning.

nu om 2 veckor ska han kryssa igen å fara å ha roligt med jobbet igen som julfest.

jag ha inte krävt å göra nåt för jag känner ej för det. men han får göra vad han vill...jag låter han göra som han vill...han får bestämma de mesta.
gör jag nåt så påpekar han de direkt...om än bara åka å handla 2 dgr i rad. så simpelt

Dax att börja packa resväskan din och fortsätta ditt liv på annat håll om han inte vill prata,

han gör som han vill och du får skit när du gör något !
tror ej att han älskar dig särskilt mycket eller respekterar dig!

*Bättre att stå och dö än att leva på knä*

Misstänkte nästan att det som du minns som "bra", egentligen var när HAN hade det bra, dvs när DU såg till att han hade det som han ville, inte när NI hade det bra tillsammans. Frågan är om ni någonsin kan få det bra tillsammans om det inte har hänt på 7 år. Och att behandla ert barn illa (ja jag tycker det är illa att göra som du beskrev med pottan), där går ju liksom gränsen. Med risk för att upprepa vad andra redan sagt, så är det nog en bra idé att dela på er, för allas skull, mest för barnets kanske. Försök föreställa dig hur du vill att ert barn ska se tillbaka på sin barndom, vilka minnen ska den människan bära med sig, och vilka händelser skall prägla honom/henne? Just nu är det bara du som kan påverka det.

samtidigt så vill jag stanna bara för barnets skull för jag vill inte utsätta denne för en far som inte ger mat regelbundet...inte kan torka rumpan eller nåt. de enda som går är om jag tjatar ge mat nu...(förutom å leka å då ligger han ner raklång å halvsover vissa gånger å surar att jag bara softar vid datan) men jag ha ju då haft barnet hela dagen...när ska jag koppla av? å när ska han umgås med barnet annat än 3-4 timmar efter jobb....

Var är han just nu?

jag vet varken ut eller in. det enda jag vet är att hans mamma skulle hjälpa han med allt för de gör hon alltid... å han skulle lämna bort barnet dit då han hade sin tur att ha denne... jag vet...tro mej

Lämna honom. Ingen, inte NÅGON beter sig så mot ett barn och sk kommer undan med det.

just nu? han är väl hos sin mamma. han far dit alla kvällar...hon bor några km bort. å jag tycker de är sååå skönt att han är borta kan jag säga

Som sagt lämna. Låt haonom bo hos sin jävla morsa då.