Adoptera makas barn?

Rätt omständig process och extremt svårt att få igenom utan ok från den nuvarande pappan.

Kolla med socialkontoret där du bor.

Även om man har varit hos familjerätten och gått igenom utredningar pga pappan är missbrukare och absolut inte lämplig att ha hand om ett barn?

Det undrar jag med... Måste ju vara lättare att få igenom en näradoption på liknande grunder. 

Ja. Men du kan alltid fresta pappan med att han kommer slippas betala underhåll.

Precis, annars är det svårt att få igenom utan den biologiska pappans godkännande, hur olämplig förälder han än må vara. I Sverige adopterar vi inte bort folks barn mot deras vilja. Du kan ju hoppas att han också förstår att det kanske är bäst för barnet.

Eller vänta nio år till hon blir myndig och genomför en vuxenadoption. Då löser ni i alla fall arvsproblematiken.

Vad är det ni vill uppnå med en adoption?

Angående lämplighet. Att han är olämplig nu betyder inte att han är olämplig om några år. Människor förändras och det måst han ha gjort de senaste åren.

Ska ni ha en rimlig chans att få igenom adoptionen behöver ni ett ja från honom. 

Han betalar inte underhåll nu, det får jag från försäkringskassan som i sin tur kräver det av honom men han struntar i det och låter det gå till kf.Han har inte förändrats åt det bättre hållet alls dessa år, det är en av anledningarna till att jag fick ensam vårdnad så sent som förra året.

Det spelar ingen roll om han är ett rikspucko livet ut. Ingen kan tvångsadoptera hans barn, att du har ensam vårdnad spelar ingen roll. Utan ett godkännande från den riktiga pappan är en adoption endast en fantasi..

Tyvärr, måste jag ju tillägga. Om nu pappan är kass och det finns en mycket bättre kandidat. Men varför måste han adoptera? Han finns väl redan för henne som en pappa oavsett vad som står i papprena?

Vi är i exakt samma sits som ni, vår precess är snart slut och biopappan har ej givit sitt samtycke, tyvärr. Vilket gör det svårt att då få igenom men vi hoppas.

han har dragit så uppenbara lögner tom för utredaren på famrätten så det är inte klokt. Vi kan nu bara vänta och se. Känns skönt att veta att vi ialf gjort allt vad vi har kunnat.

Går inte adoptionen genom nu så gör vi ett nytt försök när barnet blir 12 och själv får lämna ett yttrande. Går det inte då heller så gör vi det när barnet blir 18 och själv får vara med och bestämma.

har ni frågat pappan om det själva?
 vi har lite samma tankar här hemma att jag ska adoptera sambons dotter. mamman har gått bort och vi har även gemensamma barn och vill ju inte göra skillnad på dom i arvsrätten. någon som vet hur man går tillväga när den ena föräldenr inte lever längre? förlåt ts att jag snodde lite av tråden...