Kjell2 skrev 2011-05-18 14:45:22 följande:
Det skiljer sig i huvudsak marginelt på hur det var på 80-talet. De flesta övade i närheten av hemmaregementer men hade fösta och andrahandsuppgifter långt bort. Falubrigaden skulle till Arlanda respektive Kalixlinjen, Skövdebrigaden till Stockholm eller Skåne osv. Några repövningar gjordes inte så ingen mer övning efter muck.
Beredskapen pendlade väldigt beroende på utbildningcykeln. Fanns knappt några vettiga armeförband i ÖN från april till oktober. Motsvarande gälde Skåne från juni till december.
Man ska vara väldigt försikt att skönamåla hur det var för 20-30 år sedan. Kravet på allmän värnplikt, många förband och egen försvarsindustri urholkade förmågan och gjorde att vi utrusningsmässigt var halvrustade med stora brister.
På Gotland där jag låg i början på 90-talet var det olika utbildningsperioder för olika förband.
Tror förövrigt att alla pansarförband hade samma d.v.s. från aug-maj (GB+E, 10 mån).
De flesta på min pluton gjorde någon repövning, vissa två. Dock försvann detta kort därefter.
Personal går fortare att transportera än materiel och materielen finns där regementena, flottiljerna, förråden och förbanden finns. I övrigt är det tomt.
Min erfarehet är att man i huvudsak placerades där man gjort sin GU.
Samtliga på min pluton var placerade på Gotland.
Jag håller inte med om att egen försvarsindustri i stort har påverkat detta. Visst har vi fått stå för utvecklingskostnader och knappt fått sälja något men även utländsk materiel kostar och när det kommer till behovsanpassning, modernisering och underhåll är det i många fall mer ekonomiskt med inhemsk materiel.
Vi har även kunnat behålla kompetens till att licenstillverka och vidareutveckla utifrån inköpt materiel (=minskade kostnader) på ett sätt som inte hade varit möjligt om vi inte haft någon egen industri.