Inte kär i min man

Det beror nog på hur man definerar svek , att inte agera på ett sätt som den andra partnern har förväntat sig inom ett förhållande är inte ett svek , det är ett relationsproblem. Skillnaden är att det dker helt öppet och den andra partnern har en chans att påverka det , ta ställning till det. En otrohet däremot är något helt annat , det sker bakom ryggen på den andra partnern , något som han eller hon inte är medveten om och inte heller kan påverka eller förhålla sig till.

Det är väl synd att du känner dig "attackerad" , men å andra sidan , det du gör mot din man är fel , då är väl det rätt självklart att du kommer få reaktioner på det , eller hade du förväntat dig att bara få medhåll och förståelse ? Jag kan iof förstå att man inte vill bli påmind om som sina kanske mindre bra egenskaper , men thats life , gör man något dumt så får man nog blandad respons , förståelse och mothugg. Det gäller väl i andra sammanhang med.

Det är väl rätt så klart att din man numera får nöja sig med rester , du står känslomässigt helt och hållet på din älskares sida , det är honom du ger din kärlek , passion och uppmärksamhet , din man han får ta det som blir kvar... resterna....

Om ditt äktenskap var så dåligt som du säger , varför avslutade du inte det helt enkelt INNAN du träfade din älskare , eller rättare sagt när du var på väg att inleda ett förhållande med din älskare ? Det valet har du hela tiden haft , men du har valt att inte göra det , du har istället valt att gå bakom ryggen på din man , det faktum kommer du aldrig ifrån. Så varför fortsätta med det ?

Vad bra att du har kommit till den insikten , det tror jag alla inblandade kommer må bra av. Visst är ett uppbrott alltid jobbigt men , det är ett klart bättre alternativ till svek och lögner.

Att du mår bra av din relation till din älskare är väl rätt självklart , jag tror ingen skulle vara otrogen om de mådde dåligt av det. Men det är väl just det som är problemet , DU mår bra av det , men knappast din man. Det är väl det otrohet är i grund och botten , egoism , man ser bara till sina egna behov och känslor och struntar i vad det får för konsekvenser , hur det kommer påverka ens partbners känslor.

Som du antagligen själv räknat ut så har jag själv blivit bedragen , och ja jag är väldigt medveten om vilka problem som ledde till att mitt ex var otrogen , det är något vi diskuterade ingående på FR , där vi även kom fram till hennes egna brister , hennes eget bidrag till att det gick som det gick. Man är alltid två om ett förhållande , bägge bidrar med både styrkor och brister. Tyvärr så valde hon att fortsätta vara otrogen under hela den tiden vi gick på FR tills jag slutligen ficjk reda på det och avslutade vårt förhållande.

Så , jag kan mycket väl förstå att hon fick känslor för någon annan , det händer i de flesta längre förhållanden med jäma mellanrum. Jag kan även förstå vilka underliggande problem som ledde till hennes otrohet.
MEN jag kommer aldrig förstå eller förlåta varför hon VALDE att dra oss igenom en lång parodi fyllt av lögner och svek , att hon valde att förnedra mig på det sättet när allt hon hade behövt göra är att vara ärlig och säga som det var , så vi kunde avslutat vårt förhållande på ett korrekt sätt , det anser jag är det minsta man kan förvänta sig av någon man delat sitt liv med så länge. Det hade nog antagligen påverkat vårt nuvarande förhållande till varandra som skijlda föräldrar till det bättre. Istället blev det ett fult och smutsigt avslut fullt av unresolved issues av den enkla anledningen att hon valde att dra oss in i ett fult och smutsigt spel från början.

Skillnaden är då att du hela tiden varit medveten om det , och har när som helst haft möjligheten att lämna ditt förhållande. Den lyxen har inte din man haft.... svårt att påverka något man inte är medveten om.

Jag ycker inte man kan jämföra förhållandeproblem eller brister i ens partner med otrohet , jag tycker det låter mer som ett sätt att rättfärdiga otrohet..... tyvärr väldigt vanligt... jag var otrogen för att ...etc. Har en kompis vars exfru skyllde sin otrohet på att han bara ägnat tid åt att renovera huset och inte bekräftat henne , vad hon "glömde" ta med var att det var hon som varit mest drivande i att dra igång renoveringar , något min kompis var rätt trött på , att ägna helger och semestrar till renoveringar. Jag har svårt att tro att din man ensam stått för att ert förhållande blev som det blev , som sagt man är alltid två om ett förhållande.

Hursomhelst så är det väl bra att du landat i någon slags insikt och framförallt insett att du kanske behöver vara ensam ett tag. Synd bara att du kom till den insikten på ett sådant sätt , men gjort är gjort , det kan ingen förändra , huvudsaken är att du har klart för dig vad du vill göra åt ditt liv och slutar leva i en lögn.

Missförstå mig inte , jag tycker inte det minsta lilla synd om dig , däremot tycker jag väldigt synd om din man , och därmed är jag glad över att du kommit till insikt om att du behöver få stopp på parodin du utsätter honom för , även om du kanske inte direkt gör det för hans skull utan för din egen , men resultatet blir densamma han slipper fortsätta att bli förnedrad och parodn tar slut.

Jag är väldigt medveten om att du inte har några somhelst skrupler över vad du gör , det brukar de som är otrogna sällan ha , som sagt jag har varit med om det och vet precis hur hänsynslöst människor kan bete sig , även de som man trodde stod en närmast.

Vad man kan anse vara en "bra" nyanserad debatt är väl individuellt , vissa tycker att en bra debatt består av att bara få medhåll och förståelse , personligen tycker jag det blir mer nyanserat när bägge "lägren" kommer till tals.

Ang en ny relation så har jag numera en ny relation , men inte en fast relation (no strings attached)  , det är ett val jag har gjort för att jag själv inte anser mig redo att gå in i ett nytt förhållande , och lova något  jag inte kan hålla , dessutom var det inte så länge sen jag skiljde mig och jag vill inte dra in någon i mina barns liv än på ett tag , jag vill ge dem lite tid att landa i sin nya varannan vecka tillvaro. Vad gäller mitt ex är hon förpassad till det förgångna , ju mindre kontakt vi har dessto bättre. Hon lever sitt liv , jag lever mitt.

Han känner väl på sig att allt inte är som det ska ?
Men borde du inte ställa den frågan till honom istället för här på FL ?

Jag funderar mest över varför du öht är kvar i ditt förhållande ?

Du verkar inte ha några som helst känslor för din man , som du beskriver det så är ditt förhållande helt dött , så varför avslutar du inte det så att ni bägge kan vara lyckliga med någon annan ?

Det du gör nu är väl knappast bra för någon av er ?

Anonym (osäker) , är din man medveten om din otrohet ?

Om inte , så är han nog inte medveten om hur stort problemet är

Oj , ledsen att du tog det som en pik , det var inte min avsikt... anledningen till att jag frågade är för att vi karlar kan ibland vara lite tröga med att ta till oss problem inom förhållandet , det måste liksom läggas fram väldigt tydligt , helst i självlysande neonbokstäver.... hintar och halvsanningar brukar inte fungera. Det är inte förrän tåget börjat rulla som vi vaknar till liv.

Men jag kan förstå av det du skriver att du verkar ha försökt med alla medel , synd att han inte vill gå på FR , det kan vara rätt bra ....

Tråkigt att även du hamnat i en sådan sits.... tror faktiskt inte det är så mycket du kan göra.. speciellt om det redan finns en annan man med i bilden , komplicerar saker å ting. Han står för allt det roliga , spännande , förälskelsen , passionerad sex etc... du står för det gamla vanliga , vardagen , allt det tråkiga. En orättvis och inte helt sann jämförelse men tyvärr alltför vanlig. Deras förhållande kommer säkert bli slentrian den med förr eller senare , men du kommer alldrig få henne att fatta det. Just nu är hon hög på förälskelsen och tänker inte objektivt , inget du säger eller gör kommer göra någon som helst nytta.

De enda alternativen som du har kvar är att separera eller acceptera att frun är med den andra , och det är inte säkert att hon blir kvar för det. Kan mycket väl hända att hon lämnar till slut ändå.

Jag tycker ni borde gå på FR och prata igenom allt , om inte annat för att göra ett bra avslut på ert förhållande , så att ni kan ha en hyfsad relation till varandra som skiljda. Det kommer vara skitjobbiggt ett tag men förr eller senare så kommer du över det och hittar någon ny som uppskattar dig mer än vad hon gör.

Lycka till....

Jag var med om något liknande. Mitt ex fick oxå någon slags ålderskris eller vad man ska kalla det. förändrades totalt inom loppet av ett år. Hon var otrogen , jag gav henne en ny chans , höll på med FR i över ett halvår , fick reda på att hon fortsatt vara otrogen , vi skiljdes.

Det jag menar är att om ni hade haft en kris utan att någon annan man var inblandad så hade det nog varit lättare att nå fram till henne. Men när folk är förälskade så är det väldigt svårt att nå fram till dem , det verkar fungera som någon slags drog , de mår ju bra av sin otrohet , något de inte gärna släpper , de tänker inte riktigt rationellt eller objektivt. Den andre mannen står för allt positivt den gamle för allt negativt , dessutom står den gamle i vägen för lyckan med den nye , som en sticka i foten.

Jag tror det krävs att den som är otrogen släpper kontakten helt med andre mannen under en lång tid för att så att säga bli avgiftad , och det är inte alltid så lätt , många gånger fortsätter de ha kontakt i smyg eller väljer den andre mannen istället. Som en abstinens.

Jag förstå precis hur jobbigt det känns för dig , jag har ju själv varit där , men hur du än vrider och vänder på det så är valet ändå hennes. Oavsett hur mycket du älskar henne så är det inte säker att hon älskar dig längre. Det är rätt lätt att man i sådana situationer slår knut på sig själv i sina försök att lappa ihop förhållandet , men det finns en risk i det , risken är att man förnedrar sig allt för mycket , man förlåter det ena ena efter det andra , något man senare ångrar bittert (beroende på utgången såklart). Ju mer skit du står ut med , ju mer det drar ut på tiden ju mer skit byggs det upp inom en , något som senare kan leda till mycket bitterhet etc...

Men jag tycker definitivt att du och din fru borde gå på FR och diskutera allt detta , FR kan fatiskt vara rätt bra.
Jag hade själv rätt negativa uppfattningar om det , tyckte det var trams , men insåg sen att det är något de flesta par borde gå på oavsett kriser.

Men visst finns det hopp , för mig gick det inget vidare , mycket pga att mitt ex hade svåra problem med att hantera kriser , klarade inte att stå för sina handlingar , ljög från början till slut så FR var i vårat fall bortkastad tid. Men jag vet att hennes syrra hade en liknande kris i ungefär samma period i livet (35 år , 2 barn , hus etc) , hon hade blivit kär i en kollega och övervägde att lämna sin man , det höll på i ca 1 1/2 år , med FR + egen terapi innan de till slut fick ordning på det hela. Men som sagt i deras fall var hon ärligt med alltig och la upp alla kort på bordet. Bröjar man ljuga så är det nog kört.